torsdag 29 november 2018

Om miljö och källkontroll

I veckan som gick blev miljöfrågor (igen) aktuella. Tidningen Nya Åland som i allt väsentligt utvecklats till socialdemokraternas eget husorgan valde att slå in vidöppna dörrar (hittar tyvärr ingen länk till själva texten)  vilket uppmuntrade mig att skriva en liten insändare:

Miljöparti i ord, inte i handling

Nya Åland hyllar de åländska socialdemokraterna för att de valt att ”gå i spetsen för miljöfrågorna”. Skälet är en budgetdebatt som nådde ”skrämmande nivåer”, vad nu det sedan betyder.
Socialdemokraterna prisas för att prestera engagemang i klimatfrågan och jag undrar: hur då!?

I debatten ställde jag samma fråga – vad ska vi på Åland göra för att skapa arbetsplatser och förutsättningar för näringsliv och företag, mot bakgrund av det tilltagande miljömedvetandet i världen.

Detta är ingen höger- eller vänsterfråga, det handlar om allt och då ville jag som lagtingsledamot höra en analys av ansvarig minister utifrån Ålands behov. Det är inte samma sak som att klimatfrågan ligger utanför Ålands kontroll, tvärtom. Vi vet alla att miljöarbete börjar i det egna hemmet. Ingen kallar klimatet för en icke-fråga. Ingen tycker miljö är oviktigt – möjligen med undantag av socialdemokraterna som väljer att sprida snömos istället för att prestera konkreta förslag.

Jag tycker Nya Åland borde fråga hur socialdemokraternas politik rimmar med pratet från talarstolen. Partiet har i sju år haft miljöministerposten. Hur mycket ny vindkraft har skapats? Har man börjat bygga biogaspannan som i ett slag skulle göra Åland mer hållbart? Vad är de konkreta exemplen på åtgärder?

Svaren är att dessa är ytterst få och i dag står socialdemokraterna tillsammans med liberaler och moderater bakom det ofattbara bygget av en jättebro på sydvästra Föglö som i ett slag skövlar och förstör orörd natur och dessutom är finansiellt oklok. Hur rimmar detta alls med att låtsas vara ett miljöparti?

Nyan går rätt in i Fake News-fällan genom att ge sken av att berätta hur läget är utan att kontrollera fakta. Detta gjorde även Carina Aaltonen i sitt av Nyan prisade anförande kring miljön i lagtinget. Aaltonen citerade friskt ur WWF:s rapport som nyligen ”slog fast" att sex av tio ryggradsdjur har utrotats. Problemet är att detta inte är sant. I rapporteringen hade resultatet förvanskats vilket rättades av alla seriösa medier dagarna efter den första publiceringen. Detta borde även en vaken Nyan-reporter ha upptäckt.

Läget är mycket allvarligt men vinner inte på att förljugas. Nyan gör sig skyldig till samma sak i hyllningen till socialdemokraterna. Man lyssnar och förleds av orden och glömmer bort att det alltid är handlingarna som räknas.

Jörgen Pettersson (C)

Bilden är lånad från Pixword och kan möjligen illustrera delar av verkligheten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...