”Du är lycklig om du äger ord.”

”Äntligen börjar det hända nånting med en.”

Den raden av Lars Huldén ekar i mig när jag går hem från Svenska litteratursällskapets årshögtid, på Runebergsdagen, i den sena och kylslagna Helsingforsnatten. Vi har under några intensiva timmar åtnjutit de djupa tankarna, de överraskande vändningarna och förmånen att tillbringa kvällen i vänliga samtal, fjärran från kolligheterna som pågår i världen. Detta händer nu och då, man tror att man är färdigformad och så kommer en kväll med ord, musik och tankar som ruckar på något inuti.

Att sitta mellan undervisningsminister Anders Adlercreutz och vår egen Kökarförfattare Ulla-Lena Lundberg, som dessutom snart gör Mariehamn till sin hemstad, kändes mindre som en placering och mer som en påminnelse om hur ord, berättelser och människor binder oss samman över hav och generationer, allt som krävs är ett gemensamt språk. Och förmågan att fundera på vart musiken tar vägen när den tystnat.

Vännen och ordföranden för Svenska litteratursällskapet Åsa von Schoultz satte tonen med en skarp och samtidigt varm iakttagelse: ja, världen kan vara dyster, och just därför behöver vi kulturen. Inte som utsmyckning, utan som livsnerv.

Professorn i nordisk litteratur, Kristina Malmio (en kännare av mycket, till exempel Joel Pettersson!) talade inspirerande om romanens kraft på ett sätt som gjorde mig rastlös av lust att skriva, tänka, minnas och fantisera. Och så dramatiseringen av Lars Huldéns diktsamling Läsning för vandrare av av Erik Söderholm (regi) och Robert Kock (tonsättning), så enkel, så träffande:

”Du kan vara död, utan att veta om det.”

En mild men tydlig väckarklocka till oss alla att faktiskt leva det liv vi fått.

Hela giget finns att se på denna länk, och jag rekommenderar det varmt. Där möter ni också årets tjugoen pristagare, en hisnande bredd av skapande, från gåtfull poesi till tonårens skörhet, från musikens tystnad till ejdrarnas värld.

Kvällen fortsatte i Gamla studenthusets solennitetssal, där samtal och skratt flätades samman in på småtimmarna. Och någonstans där stärktes också banden mellan SLS och Åland, band som vävts tätare sedan sällskapets vetenskapliga råd besökte oss i fjol. Jag hade turen att få författaren Anna-Karin Palm till bordet, hon sitter på stol nummer sexton i svenska Akademien och det hon inte vet om litteratur känns inte nödvändigt att känna till. Samtalet lyfte, kort uttryckt. 

För att åter låna Huldén:

”Du är lycklig om du äger ord.”

Och kanske är det just orden, våra egna och andras, som hjälper oss att välja ljuset när mörkret känns lättare. Man väljer ju själv när man drar på sig offerkoftan och när man kastar av den och går vidare. Människan definieras som bekant av förmågan att se möjligheter i varje givet läge.

”Ingenting är sant. Ingenting är är rätt. Ingenting är fel.”

Med den tanken önskar jag er alla en riktigt trevlig helg. Må vi välja ljuset, även de dagar det kräver lite mer mod och beslutsamhet.

Tack till Svenska litteratursällskapet för en helkväll av eftertanke, vänskap och framtidstro! Tack också till Åsa för de vänliga orden om Åland i festens välkomsttal, ja vi har ett självklart förhållande till vårt svenska språk och det tummar vi aldrig på. Och inte egensinnet heller.