Grattis Sápmi, idag är er dag!

I dag är kartan större än vanligt då våra lyckönskningar går till Sameland!

Inte för att landsgränserna har flyttat sig, utan för att blicken gör det. Den 6 februari sträcker sig Sápmi som en bro över Norge, Sverige och Finland, faktiskt ända till Åland.
Från Ålands lagting, och från mig som talman, vill jag därför säga: Grattis på Samernas nationaldag. Giitu. Tack. Och, om jag får gå lite offpist, vi firar er inte bara idag, vi behöver er varje dag.

När jag ser kartan över Sápmi slås jag av något både självklart och radikalt: folk och kulturer följer inte alltid staters linjaler. De följer älvar, fjäll, skogar, språk, minnen och gemenskaper. På samma sätt som Åland inte kan förstås med enbart administrativa gränser, kan Sápmi inte reduceras till ett hörn på tre nationers karta. Det är ett levande rum av språk, berättelser och sätt att vara i världen. Inspirerad av detta är det samma sak med ålänningar, de finns överallt i vår värld!

I höstas hade jag förmånen att besöka Lappstaden i Arvidsjaur. Jag trodde att jag skulle se byggnader, jag upptäckte att jag klev in i ett samhälle, fruset i tid men ändå levande. De fyrkantiga timmerkåtorna, härbrena, aittorna och timmerhagen vittnar om en byggnadstradition där form, funktion och gemenskap vävs ihop. Här samlades familjer för kyrkhelger, ting och marknad. Här möttes släktband, handelsvägar och tro. Här lekte barn, slöjdade kvinnor, fiskade män och här förhördes man i kristendom, ofta under tvång, vilket påminner oss om att historien inte bara är vacker utan också smärtsam.

Lappstaden bär på allt detta samtidigt: stolthet och sår, motståndskraft och anpassning. Precis som samisk kultur i stort. När jag gick mellan kåtorna tänkte jag på hur mycket ett samhälle kan överleva, om det får leva. Och hur lätt det är att förlora, om det inte respekteras. Ni fattar, parallellerna med Åland är många och understryker betydelsen av att aldrig ge upp och aldrig gnälla.

I juni 2025 tog Finlands riksdag ett historiskt steg när man reformerade sametingslagen. Efter decennier av tvister klubbades en ny lag igenom med bred majoritet. Den nya lagen handlar inte om att staten ska tala om vem som är same, utan om att ge Sametinget starkare verktyg: tydligare röstlängd, en självständig besvärsnämnd och en skarpare förhandlingsplikt gentemot myndigheter. Kort sagt: mer respekt, mer inflytande, mer självbestämmande. Starkare självstyre.

Det är bra för samerna och det är bra för Finland. En republik som behandlar sina urfolk och minoriteter väl blir inte svagare, den blir starkare, klokare och större i sin själ.
Åland befinner sig just nu i sin egen självstyrelseprocess. Tillsammans med den finländska regeringen arbetar vi med en modernisering av självstyrelselagen, med sikte på ett förslag till riksdagen i höst. När jag tänker på det arbetet i dag, tänker jag på samerna.

Självstyrelse är inte ett privilegium. Det är ett ansvar, att vårda språk, kultur och identitet. Att vara en bro snarare än en mur. Åland och Sápmi är olika på alla tänkbara sätt och vi delar erfarenheten av att vara få, av att behöva förklara oss, av att ibland bli missförstådda och av att ändå vägra försvinna.
Så i dag höjer vi en kopp kaffe, eller kanske en kåsa, och säger grattis till Sápmi. Må era renar hitta sina betesmarker, era språk hitta nya röster, era traditioner leva vidare och ert självbestämmande växa sig starkare.

Och om någon tycker att det är krångligt med minoriteter, urfolk och självstyrelser, kan de tänka på Lappstaden i Arvidsjaur: 85 byggnader som stått i hundratals år därför att människor tog hand om dem, tillsammans.

Det är så samhällen byggs. Genom att vårda det som är sårbart, särskilt och starkt på samma gång.

Grattis på Samernas nationaldag. Från Ålands lagting och från ett litet självstyre som vet värdet av att växa.