Tunneln tände debatten

Kära dagbok, i går var ytterligare en dag i detta liv och det handlade om budgetdebatt och hur Åland ska se ut i framtiden. Debatten var inne på tredje dagen och risken var hög för övermognad. Siktade därför in mig på de goda sakerna och hur vi kan stärka Ålandsbilden. Den brydde sig folk inte så mycket om. Men sedan nämnde jag tunneln och då tände debatten. Finns gott om ömma tår inom landskapsregeringen i dagens läge...

I verkligheten hade jag sju minuter på mig att prata. Texten nertill är typ oredigerad och lite längre men ändå något ditåt i enlighet med vad jag faktiskt sade.

När jag ser mannen på bilden undrar jag ibland om han faktiskt aldrig ler på bild. Kufisk typ.

Många repliker blev det men såvitt jag förstod höll alla med! :-)

Talman,


jag vill lyfta några visioner och sätta fokus på regionalpolitik, konkurrenskraft och nödvändigheten av att på så många plan som möjligt göra Åland mer känt i vår omvärld och framför allt hos våra grannar. Jag tycker Åland borde synas mer och att detta är något vi alla måste jobba hårdare med. Vår strategi borde vara att vad än de andra gör, borde Åland göra något annat. Vi ska vara unika i en alltmer likriktad värld.

I arbetet med att skapa ett intressant och större Åland är infrastrukturen direkt avgörande. Regionalpolitik är sist och slutligen bra vägar vilket skapar förutsättningar för liv och arbete. Här menar jag att det enda på riktigt vettiga sättet att skapa en framtid i skärgården är med hjälp av fasta förbindelser, alltså bil- och cykelvägar. Det håller i stort sett alla med om men ändå är det svårt att vinna gehör för nya idéer.

Trots att privata entreprenörer under det senaste året presenterat trovärdiga och väl underbyggda kalkyler och utredningar på hur en tunnel kunde byggas har landskapsregeringen valt att bortse från alternativet i samband med upphandlingen av Föglötrafiken. Jag hoppas verkligen det fortfarande finns ett sätt att lyfta denna fråga. En tunnel till Föglö skulle troligen bli rejält mycket billigare än att fortsätta med dagens färjtrafik. Det skulle också bana väg för andra satsningar. Tack vare den långsiktiga inbesparingen som en tunnel skulle medföra kunde vi dessutom skapa investeringsutrymme för en bro mellan Prästö och Töftö och därmed skulle Åland bli väldigt mycket större och mycket attraktivare för såväl fast boende, företag och fritidsboende. Detta skulle på riktigt göra Åland mer intressant för vår omvärld. Det skulle göra det möjligt att bo på Vårdö och jobba på Föglö, eller tvärtom. Det, mina vänner, är näringspolitik och regionalpolitik i en och samma mening. Därför är det också viktigt att bygga en öppningsbar bro mellan Bomarsund och Prästö.

En annan sak som gör Åland annorlunda än andra är vår självstyrelse som är unik och annorlunda och oerhört konkurrenskraftig. Jag pratar om såväl den åländska självstyrelsen i Finland som om kommunernas självstyrelse på Åland, båda är lika viktiga. Genom att bestämma själva skapar medborgare samhällen som även blir intressanta för andra. Här är Kökar och andra skärgårdskommuner ett utomordentligt gott exempel. På Kökar har lokalt engagemang satt fart på såväl butiksetablering som samhällsplanering. Häromdagen kom dessutom beskedet att 75 av 78 kökarbor i en enkät sagt nej till en tvingande kommunsammanslagning. Motiveringarna som finns att läsa på kommunens hemsida är starka, lätta att förstå och ett starkt bevis på vad självstyrelse egentligen är. (Jag gillar Kökar.)

Jag menar att bra regionalpolitik handlar om att uppmuntra våra små kommuner att skapa ett så bra lokalsamhälle som möjligt för sina medborgare. Vill dessa åländska institutioner göra detta tillsammans med andra kommuner är det bra, vill de sköta sig själva är det också bra. Jag tror att konkurrens och engagemang skapar tillväxt och jag tror att Kökar och andra ska stödjas i det arbetet, inte tvångsförvaltas av någon annan. I skärgården gör de facto kommunkanslierna skillnad och skapar ett samhälle som inte liknar andra och det är precis som det ska vara.

Vi tvingas i dag konstatera att antalet övernattningar och inresandet är i sjunkande på Åland. Skälen är många men jag tror att vår brist på berättelser är ett starkt skäl. Vi måste helt enkelt bli bättre på att förklara för alla turister varför Åland är ett måste att besöka. En av de starkaste berättelserna vi har är vår historia i form av Bomarsundstiden som vi inte har utnyttjat så bra som vi borde. Jag är alltså glad för att ett besökscenter nu finns med i budgeten. Åland behöver argument för att bli intressantare i besökarnas ögon. På Åland vände på många sätt hela den europeiska historien och det är en bra, underhållande och berikande berättelse som jag ser mycket fram mot att förverkliga. Jag har haft förmånen att sitta med i en arbetsgrupp för det blivande centret och jag står också till förfogande när det nu gäller att forma själva innehållet i besöksupplevelsen. Vill också tacka vicetalman Viveka Eriksson för gott samarbete i denna grupp. Vi sitter på en hittills outnyttjad skatt när det gäller att berätta den spännande historien om hur Åland blivit Åland. Den inkluderar världens första Victoriakors, ingenjörsskap, konst, krig, fred och kärlek, unikt militärt samarbete mellan Frankrike och Storbritannien, rädslan för ryssen och mycket mer; och allt hände på Åland!

När det gäller besöksnäringen vill jag i sammanhanget berömma landskapsregeringens tidigare beslut att finansiera en konstgräsplan i Mariehamn. Sport i allmänhet och särskilt fotboll skapar i dagens läge mer än i stort sett allt annat inresande till Åland och är hållbart och positivt laddat. Här är också viktigt att nämna såväl Pommern som Kastelholms slott vilka alla stärker berättelsen om Åland och gör Åland lite mer spännande.

Mot den här bakgrunden är jag också glad över att utbildningsavdelningen drivit på frågan om bolagiseringen av Högskolan på Åland, vår intellektuella hjärtstock. Det är dags att tydliggöra högskolan och sätta fart på hela organisationen. Jag hoppas verkligen att all inblandad personal och ledning inser vikten av att åstadkomma mer och skapa bättre och göra Mariehamn till en studieort att räkna med. Jag utgår också från att man avser göra detta inom ramen för befintlig budget som är rejäl på gränsen till frikostig och genom att använda befintliga byggnader hellre än fokusera på framtida visioner. Jag tror all kraft måste användas till att arbeta med vad man har, inte vad man kanske får.

Avslutningsvis några ord om tre av motionerna som ska hanteras av finans- och näringsutskottet. För det första är det oerhört svårt att i dag hitta rätt i den ofta väldigt snärjiga floran av möjliga finansieringsformer, något som lyfts flera gånger i denna budgetdebatt. Till detta ska läggas andra fonder och institutioner som erbjuder olika slag av stöd för till exempel internationella projekt. Detta stod klart när vi i den så kallade Bomarsundsgruppen diskuterade olika sätt att finansiera besökscentret, en snabb överblick gav många frågor men ganska få svar. Jag tror på att göra detta enklare genom en slags one-stop-shop inom näringsavdelningen där projektägare på ett tydligt sätt kunde få vägledning.

Den andra handlar om infrastruktur och Vårdö och beslutet att ta bort kommunens status som skärgårdskommun vilket över en natt förändrade möjligheterna för kommunens företag och medborgare. Det anstår inte ett rättssamhälle att sådant kan hända. Jag vill att finans- och näringsutskottet tar upp detta på nytt och åtminstone förklarar vad man gjort för att begränsa skadorna hos det lokala näringslivet och också i ett betänkande förklarar på vilket sätt beslutet har gynnat näringslivet och konkurrenskraften i skärgården och på resten av Åland. I mina ögon gjorde man Vårdö lite mindre nåbart vilket är motsatsen till att skapa förutsättningar.

Den tredje motionen jag gärna lyfter är behovet av ett Ålandskontor i Stockholm. Landskapsregeringen har lagt ner detta kontor och hänvisar till epost och någon form av agila metoder. Jag tror inte det räcker till när det gäller att stärka självstyrelsen. Jag tror på det mänskliga mötet och på en ständig representation av Åland i Stockholm. Hur mycket detta ska kosta är omöjligt för mig att uppskatta men jag är säker på att det är värt det. Jag menar att Sverige är en oerhört viktig del av framtiden för landskapet Åland och därför tror jag på att satsa på relationerna på andra plan än via epost och Facebook.

I folkrättslig och internationell mening är Sverige vår viktigaste garant när det gäller språket och självstyrelsen och därför behöver vi ett tydligt Ålandskontor som är en del i den svenska vardagen och påminner vår kanske viktigaste omvärld att vi finns.

Talman, den åländska konkurrenskraften är utmanad på många håll vilket återspeglar sig i våra företags samlade resultat. Vi kan inte sitta stilla och oroa oss för det ena och det andra när det till exempel gäller vad omvärlden gör, vi måste se till att vi gör det bästa av sådant vi verkligen kan påverka. Och där spelar landskapsregeringen en nästan lika viktig roll som det privata näringslivet.

Kommentarer

Populära inlägg