Några festar, andra dör

Förstå mig rätt från början. Nobelpriset är en fantastisk skapelse som ända sedan år 1901 gjort Sverige till en stormakt inom de vetenskapliga och andra konsterna. Här uppmärksammas alla de människor som tar sin passion, nyfikenhet och förmåga till höjder de flesta av oss aldrig ens skymtar. De ägnar sig åt forskning, litteratur, ekonomi, fred och mycket annat i sin strävan att förkovra sig själv och bygga en bättre värld. I dag är dagen då Nobelprisen delas ut i Stockholm inför hela världens ögon – nästan bokstavligen talat. De vackra talen och djupa insikterna hyllas och alla av betydelse är på plats för att inför livekameror äta, dricka och dansa.

Men samtidigt, på en helt annan plats…

I dag är en dag då skillnaden mellan lycka och olycka är som allra tydligast. I dag firar vi också, långt från uppmärksamheten, hyllningarna och livesändningarna, den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Den uppmärksammas för tjugonde året i följd och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon skickar ut följande meddelande:

"As we commemorate the 20th anniversary of the Vienna Declaration and Programme of Action, let us intensify our efforts to fulfill our collective responsibility to promote and protect the rights and dignity of all people everywhere."

I översättning är budskapet att vi denna dag måste ”intensifiera våra försök att fullfölja vårt kollektiva ansvar för att främja och skydda alla människors rättigheter och värdighet överallt.” Det är starka ord i en verklighet i till exempel Syrien där barn skjuts till döds av krypskyttar på sin väg hem från skolan. Festen i Stockholm har självklart inget med våldet i Syrien att göra men det visar tydligare än någonsin att vi ständigt bär ett ansvar för inte bara oss själva utan också för alla andra.

FN är till yttermera visso en organisation som även gjort skillnad för Åland. Dess föregångare League of Nations gav oss en självstyrelse som i förstone tycktes bedrövlig men som tjänat ålänningarna väl. Av det enkla skälet måste vi som i dag bor här och på alla andra platser fortsätta vår strävan mot en värld där utgångsläget är att man hjälper varandra. Till varje pris.

Medan människorna i Syrien denna internationella dag för mänskliga rättigheter fortsätter att ta livet av varandra och inte ens drar sig för att skjuta barn i jakten mot makten...

…bänkar sig eliten, den goda smaken och bildningen i Stockholm för att äta och dricka och dansa Nobelpriset till ära. Det ena ska inte utesluta det andra men det skapar ett tänkvärt perspektiv i allas vår tillvaro. Jag är dessutom hel övertygad att det om fyrtio eller femtio eller så år kommer att sitta en av dessa flyktingar från just Syrien vid silverbesticken, prisad för något han eller hon åstadkommit som fallit Nobelkommittén på läppen. Sådan är nämligen världen funtad. Dagens offer blir förr eller senare morgondagens överlevare.