Därför är vi jägare

Julhelgen var inte bara tomtar och slipsar och böcker eller ens påvens midnattsmässa bevars. Det blev en hel del jakt också. Först i Jomala, sedan i Finström och slutligen i Lemland. Den rent jägarmässiga framgången, för mig personligen, blev blygsam men utbytet var rekorderligt. Nya vänner, nya marker, andra upplevelser och insikter som bara kan uppnås i skuggan av en skyddande gran och ett pratsamt jaktlag. Jakten är för mig ett sätt att för ett ögonblick släppa tankarna kring vardagen och plikterna och bara ägna sig åt att stå stilla, vara tyst och vänta på rätt ögonblick. Carpe Diem, som folk brukar säga när de inte vet bättre.

Detta är kanske inte så nytt i denna blogg. Jag har skrivit om jakten som kittet som håller samhällen samman och om jakten på vårens första fåglar. Allt är enligt min mening lika viktigt. Och, framför allt, långsiktigt hållbart.

Selfiekulturen är på många sätt hemsk. Men vem skulle annars ta en bild på en gubbe med en skidmössa och orange halsduk i en skog?! 

Med geväret som kompis är det bra många timmar som jag i höst tillbringat i en skog på Åland. Och jag har njutit av varenda sekund.