Mindre flis till kommunerna

Den första delen av den stora budgetdebatten i Ålands lagting kom att handla om lagstiftning och indexjusteringen av de så kallade landskapsandelarna. Eller rättare sagt en inställd indexjustering. I syfte att spara drygt 700.000 euro föreslår landskapsregeringen av indexjusteringen slopas för år 2014, det blir alltså lite mindre ekonomisk ersättning till de sexton åländska kommunerna. För att göra det möjligt krävs en lagändring vilket finans- och näringsutskottet stöder. Min presentation av betänkandet lät så här:

Talman,

I den här salen har vi till uppgift att efter bästa förmåga arbeta för hela Åland och alla ålänningar. Det är en grannlaga uppgift för alla ösamhällen i hela världen. Det är utmanande att hitta arbetsplatser och skäl till inflyttning. Öar kämpar ständigt med infrastrukturen och kommunikationerna är det viktigaste vi har. Fråga annars de som bor kvar på den lilla Stillahavsön Niue som jag berörde tidigare i dag där befolkningen flyr mot bättre liv någon annanstans. 

Arbetet med att skapa ett levande Åland är alltså utmanande och komplext och synnerligen viktigt. Omvärlden är mer svårförutsägbar än på många år, såväl statsfinansiellt som strukturellt. De tidigare starka industrierna har det kämpigt i Finland och nya krav gör gamla verkligheter föråldrade.

Våra verktyg i uppdraget att bygga Åland är de skattemedel som står till landskapets förfogande. De har de senaste fem sex åren varit för små i förhållande till utgifterna. Denna obalans har dagens landskapsregering liksom gårdagens landskapsregering arbetat hårt med att rätta till. Ännu har det inte lyckats men det är viktigt att understryka att arbetet går framåt. Det är ett samhälle, hela Åland, vi hanterar. I dag ska vi prata om det Åland som skapar vardagen, tryggheten och omsorgen för ålänningarna samt till viss del också tillväxten. Det ska handla om kommunerna och landskapsandelarna till kommunerna.

Förslaget vi har på vårt bord är från landskapsregeringen och det går ut på att inte indexjustera landskapsandelarna till kommunerna för år 2014. Som vi alla vet är förslaget kopplat till hela den landskapsbudget som vi ska debattera vidare i morgon. Pengarna vi nu pratar om är inte stora i den hela bilden. Det handlar om inbesparingar på drygt 700.000 euro vilket är två procent av de totala landskapsandelarna till kommunerna på 35,7 miljoner. Eller knappt två promille av hela landskapsbudgeten på 387,5 miljoner euro. Jag uppfattar att det ibland är precis så här debatten på Åland går snett. Diskussionen blir att handla om enstaka träd istället för om hela skogen. Jag skulle önska att vi i denna utmanande ekonomiska tid skulle försöka höja blicken och sätta fokus tio och tjugo och trettio år framåt i tiden, inte nästa år eller ens de därpå följande. Vi måste göra om strukturer och det sker inte enkelt och det sker absolut inte av sig självt. Det kräver till vissa delar uppoffringar.

Såklart vill ingen dra ner på någonting men vi bär också ett ansvar mot våra efterkommande att skapa strukturer som håller i framtiden. Vi vet att vi står inför en skenande kostnadsutveckling när det till exempel gäller äldreomsorgen och den sociala vardagen. Det är ett faktum som måste hanteras i dag, inte i morgon. Därför väljer landskapsregeringen att låta bli att indexjustera landskapsandelarna i ett försiktigt försök att uppmuntra kommunerna till större och ekonomiskt kloka samarbetsformer. Det är en lite tydligare uppmaning till samarbete över kommungränserna än hittills och något utskottsmajoriteten ställer sig bakom. 

Det är inte första gången i historien som landskapsregeringen föreslår att indexjusteringen ställs in. Man behöver inte gå längre tillbaka i tiden än till år 2010 då den förra landskapsregeringen i ett försök att bromsa kostnaderna vidtog just denna åtgärd. Då levde vi i spåren efter finanskrisen 2008/2009. I dag är krisen minst lika djup. Den som då satt som finansminister var ledamot Mats Perämaa som nu i utskottet deltagit i behandlingen av detta lagförslag och även som förste undertecknare har reserverat sig mot beslutet att förorda förslaget. Den som då, för tre år sedan, reserverade sig mot förslaget var dagens lantråd Camilla Gunell, den som nu lämnat det aktuella förslaget. Detta ställer parlamentarismens utmaningar i ett väldigt naket ljus. Ens beslut baserar sig på om man för ögonblicket befinner sig i regering med ansvar eller i opposition. Detta är ett faktum som inte alltid gagnar arbetet för hela Åland eller bilden av det politiska livet i vårt parlament. Liksom när det handlar om att enigt företräda Åland utåt i olika sammanhang vore det viktigt att nå så bred parlamentarisk enighet som möjligt i de svåra ekonomiska avväganden som inom de närmaste åren väntar oss alla.

Över hela denna rätt gråmålade bild av vårt samhälle och vår ekonomi kommer också siffror från Finland som pratar om 7,4 procent eller 300.000 arbetslösa och en statsskuld som spränger etthundra miljarder euros nivån. BNP-tillväxten väntas bli minus en procent vilket inte hänt på många, många år och blir något som tvingar fram stora inbesparingar i välfärden. Det måste vi göra på Åland också. I Finland pågår i detta nu ett stålbad som riktar sig mot alla, inklusive kommunerna och det kommunala systemet. Där stoppar inte ens lagstadgade uppgifter nödvändiga inbesparingar och dithän är vi på väg även på Åland, om än i försiktigare omfattning. 

De offentliga utgifterna i Finland har till följd av den förlorade tillväxten i ekonomin ökat från 47,7 till 56,6 procent av den totala ekonomin på bara sex år. Där kortas till exempel självklarheter som mammaledigheten ner vilket stämmer till eftertanke. Det finns inte längre heliga kor i välfärden och då kan inte en indexjustering i landskapsandelssystemet få stå i vägen för bygget av ett fortsatt ekonomiskt bärkraftigt och hållbart samhälle. Vi på Åland måste vänja oss vid att inte bara få lite mindre utan dessutom betala lite mer. Men om det får vi återkomma i morgondagens debatt kring själva budgeten, dess inbesparingar, satsningar och möjliga effekter. Detta lagförslag är en liten men viktig början i arbetet med att skapa en helhetsbild över det åländska samhället, med fokus på individen och dennes behov.

Med hänvisning till detta föreslår utskottet efter omröstning att lagtinget antar lagförslag nummer 1/2014 beträffande landskapsandelarna. Till betänkandet fogas en reservation som det kanske är klokast att undertecknarna själva presenterar.

Framtiden kräver gemensamma krafttag från både yngre och äldre. 

Den här bilden illustrerar naturligtvis inte alls Åland. Men den är rolig för det!