Problemen skymmer sikten

Man ska börja med det bästa först. Det kom långt över femtio mariehamnare till stadshuset på tisdagskvällen för att diskutera framtiden för de huvudsakligen två hamnarna i Mariehamn. Den västra och den östra. Det är viktiga frågor för Mariehamn utan hamn är ju bara ett kexfabrikat. En politisk kommitté presenterade sig tillsammans med stadsarkitekten Sirkka Wegelius, Visit Ålands vd Annica Jansson och några till. Det var habilt och ungefär vad man kunde vänta sig. Vi fick till exempel reda på att den första stadsplanen är etthundrafemtio år gammal och i stort sett intakt sedan dess. Antingen var man väldigt bra på att planera på den tiden eller så har det inte hänt så mycket strukturellt sedan dess. Redan då var västra hamnen avsedd för handel och utrustad med packhus, tullhus och lager.
Partajet befann sig på den östra sidan, i stora drag som i dag men kanske inte som det borde vara. För faktum är att den stora Badhusepoken när dåtidens elit från alla närområden slog klackarna i taket huvudsakligen utspelade sig på den västra halvan av staden. I dag finns den formidabla men outnyttjade Doktorsvillan kvar som en relik från tider som flytt. Eller har de? Kanske står området bara kvar där och väntar på den rätta visionen, en sådan som ingen tänkt på innan det bara en dag står där.

Några av frågorna som uppstod bland deltagarna var hur man ska få de cirka två miljoner passagerare som årligen passerar matargångarna mellan färjorna att begripa att de befinner sig på en fantastisk ö med stora möjligheter till rekreation och rajtantajtan. En annan fråga var hur det kan vara omöjligt att göra östra hamnen mer tillgänglig än den i dag är. Det saknas i stora drag två övergångsställen på Österleden för att åstadkomma en kraftig förbättring. Om det kan Mariehamns stad och landskapsregeringen inte komma överens. Mot en sådan bakgrund är det inte konstigt att det råder krig på sina håll här i världen. Under diskussionen framkom att vad beträffar Österleden har i stort sett ingenting åstadkommits under de senaste trettio åren... Ställt mot etthundrafemtio år sedan den första stadsplanen kanske det inte är så underligt.

En annan fråga handlade om hur viktiga de internationella kryssningsfartygen (tjugo stycken) som besöker Mariehamn varje år är. Marginellt, sade Roger Jansson, vilket jag inte kan hålla med om. Kryssningsindustrin i Europa är glödhet och det måste gå att skrapa samman några smulor från den som kan bli stora munsbitar för staden och för Åland. Läs detta om du inte tror. Och fler är att vänta. I går var till exempel lyxkryssaren Deutschland på besök till gagn för stora delar av stadens köpmän.

Känslan som stannade kvar var dock att det ofta under diskussioner som denna blir en fokusering på problem, bekymmer, bråk, bristfällig skyltning och strider. Därmed glöms visionerna bort. Jag tror det är för att folk har för lite idrottsbakgrund. Sportfolk ger katten i att något är omöjligt. De gör det ändå. Som volleycoachen med mera Peter Enberg som kom med en riktigt vision denna kväll. ”Sätt hela Pommern i en stor flaska och gör det till världens största flaskskepp”, sade han. Visst, det finns tusen om och men innan det är klart. Men drömmar har förändrat samhällen förr och kommer att göra det igen! Det får man aldrig glömma bort.

Om man sätter Pommern i en gigantisk flaskformad torrdocka har man plötsligt världens största flaskskepp på Åland. Det är en riktig vision!

När kryssningsfartyg som Deutschland kommer till staden gäller det för köpmännen att stå redo. Här finns köpkraft och nyfikenhet.