Nya ålänningar behövs
I går diskuterades en lag om så kallad integration i lagtinget. Det var mycket folk på läktaren, troligen från Medissatsningen Svenska för inflyttade. Jag höll ett så kallat gruppanförande som lät ungefär så här:
Mariehamn, 2.4.2012
Fru talman, ärade åhörare,
Vi har i vårt lagting fått ett lagförslag döpt till ”Främjande av integration”. Det är ett ytterst viktigt dokument och jag ska snart ge det dess välförtjänta hyllning och några spridda reflektioner. När det gäller detaljer i förslaget lämnar jag dem med varm hand till lag- och kulturutskottet för vidare behandling. Men jag skulle vilja börja med ett litet förslag.
I min och många andras värld är nämligen begreppet integration svårt, utmanande och hårt kritiserat. Integration har blivit för extremrörelser vad det röda skynket är för tjurar. Förutom att tjurarna besitter en större intellektuell klangbotten än extrempartierna har de senare lyckats vinna väljare genom att misshandla och missbruka begreppet integration, som från den allra första början varit ganska knöligt.
För ärligt talat. Hur många människor känner ni egentligen som på allvar vill bli integrerade i något? Nä, just det. Däremot vill vi alla bli inkluderade. Vi vill känna samhörighet, medbestämmande, möjlighet att påverka och framför allt. Vi vill bli tagna på allvar. Oberoende vem du är eller vart du åker vill du bli sedd och bekräftad. Jag anser mot den bakgrunden att vi i fortsättningen väljer det europeiserade begreppet inkludering istället för… det där andra.
Och med denna lilla utvikning i ryggen vill jag gå vidare till själva sakfrågan. Med inkludering är det som med det mesta här i världen. Om vi inte ständigt påminner oss själva om den tenderar den att bli oviktig och osynlig. Det dunkelt sagda blir det dunkelt tänkta. Därför är det god timing att komma med detta lagförslag nu. För som vi alla vet hårdnar tonen ute i världen. Vi i norr beskyller de i söder för att inte göra som vi. De i söder anklagar oss i norr för att vilja lägga oss i deras affärer. Sanningen ligger antagligen någonstans mitt emellan och den ska jag inte gå in på i dag.
Vi vet också att Finland, samma land som för någon månad sedan visade prov på såväl mod som tolerans i presidentvalet, förra veckan tvingade en svenskspråkig minister löpa gatlopp för att han gjorde sitt jobb i att kämpa för svenskspråkigheten inom den finländska Försvarsmakten. Man kan undra under vilken sten toleransen då låg? Hade samma sak ens i teorin kunnat inträffa i Sverige?! Nä, skulle inte tro det.
Att jag alls står här i dag kan jag tacka inflyttning och inkludering för. Min mormor var från Närpes och flyttade hit till Finström, skaffade familj, skötte sitt hemman och arbetade hårt fram till sina sista dagar. Det är jag såklart tacksam över. Därför kan jag i dag, med det egna exemplet som kraft, fortsätta driva på nödvändigheten att locka duktigt folk till Åland från utlandet. Sådana som är beredda att arbeta för sitt uppehälle och ta ansvar för sina göranden. Där har vi den stora utmaningen. Det är fel av oss att ta emot vare sig flyktingar eller inflyttare om vi inte är beredda att tydligt förklara för dem hur vårt samhälle fungerar. Med den nya lagen om främjande kring inkludering hoppas vi i Centern att rollerna bland våra myndigheter ska bli tydligare. Det värsta som finns är att landa i nya sammanhang, vad det än handlar om, och inte veta hur man ska göra. Det gäller oss i denna sal och det gäller dem som läser om Åland och funderar på en ny framtid på våra Fredens öar. Det måste finnas klarhet och våra regler måste vara enkla att begripa.
Vi behöver bli tydligare kring vad vi förväntar oss av de som väljer att leva sina liv på Åland. Men också. Vi måste bli öppnare och mer mottagliga för vilka förväntningar våra inflyttare har på oss som redan råkar bo här. Exakt vad är det som gör att Ålands befolkning vuxit med i stora hela tio procent de senaste tio åren. Det hoppas jag utskottet ska bena vidare i. Är det jobb? Är det natur? Är det kärlek? Något annat?
Genom att vara tydliga skapar vi en säkerhet på båda sidor. I den fortsatta utskottsbehandlingen tycker jag också man ska ägna särskild uppmärksamhet kring inte bara hur den nya lagen ser ut och står skriven utan också hur den ska användas i verkligheten, i vardagen. Vi vill ha en lag som sakligt, korrekt och fylligt gör det klarare för alla inblandade myndigheter att hantera inkluderingsärenden. Vi behöver inte ett nytt byråkratiskt monster som stöter bort hellre än bjuder in.
I dag är invandrare enligt förslaget till lag överrepresenterade när det gäller långvariga utkomststöd. Det är självklart inte bra. Alla vi människor på denna jord vet och begriper vikten att försörja sig själva. Men det vi måste fråga oss är om vi tillräckligt tydligt har berättat hur det fungerar hos oss. Allt är inte som på andra ställen här. Vi kan till exempel på vintern köra bil på samma hav som vi på somrarna simmar i. Sådant förstår inte typ 95 procent av världens befolkning överhuvudtaget.
Det finns andra så kallade självklarheter som kan vara oklara. Om man kommer från ett ställe där socialskyddssystem inte finns kan det vara svårt att se skillnad på till exempel ett barnbidrag och ett utkomststöd. Det är kanske självklart för oss som fått det med modersmjölken. Men är det det för alla andra?
Detta med inkludering handlar om tydlighet, ärlighet, öppenhet – och kommunikation. All framgångsrik inkludering måste starta med extremt tydlig kommunikation. Allt som kan tyckas självklart är kanske bara klart för en själv, inte för alla andra.
Vi borde alltså alla lägga manken till för att framgångsrikt inkludera de människor som kommer hit för att leva sina liv. Det behöver inte vara så svårt. Ålänningarna är i det stora hela ett inbjudande folkslag. Vi är rimligt beresta och vet att utlänningar i de allra flesta fall är precis som vi. Åland har de facto omvärlden att tacka för det välstånd vi i dag åtnjuter. Sjöfarten har gjort många ålänningar välbärgade och skapat tusentals arbetsplatser. Detta har i sin tur skapat andra framgångsrika internationella företag, vilka trots sin litenhet klarar sig bra i den konkurrens som inte längre känner av några gränser. I en sådan verklighet vore det ett direkt tjänstefel av en lagstiftande församling att inte göra det så lätt och tydligt som möjligt för de som vill komma hit och hjälpa till. För det är ett oomkullrunkeligt faktum. Vill man sälja sin mjukvara, sina medicinska slangar, spel, chips, upplevelser, ost eller vad det nu kan vara till utlänningar. Då är det väldigt viktigt att man begriper hur de tänker!
Här vill jag också tillägga att jag tycker mycket om den tradition som sedan några år tillbaka sker på självstyrelsedagen den 9 juni. Då bjuds alla de nya ålänningarna särskilt in till festligheterna. Det är ett bra exempel på hur man inkluderar folk i en helhet.
Avslutningsvis, fru talman. Till utskottet som ska hantera detta vill vi inom Centern hälsa. Kom ihåg att Åland behöver utlänningar och inflyttade. Kanske till och med väldigt mycket mer än de behöver oss!
Kommentarer
Skicka en kommentar