Starka ord om folkvett

Det var en spännande dag i går för ett hundratal blivande konfirmander i Mariehamns församling. I stort sett stadens alla fjortonåringar var på plats för att få sig en dos av Herrens och hans medarbetares förmaningar och planer inför nästa sommars skribbaläger. Jag var också där och lärde mig mycket.

Få är lika skickliga som kyrkoherden Gunnevi Styrström när det gäller att prata begripligt till unga – och äldre med för den delen. Hon lyfte på ett imponerande vis fram nödvändigheten att se det goda i alla människor. Det borde även vi vuxna minnas. Hon uttryckte det ungefär som att alla (även de man av olika skäl inte kommer överens med) människor är större än vad man själv tror och dessutom är man själv större än vad andra tror. Varje gång vi uttrycker oss förklenande om andra är det egentligen sig själv man beskriver. Det är viktigt att minnas och leva efter också, särskilt i valtider när frestelsen att förminska andra är stor.

Även på många andra sätt var det en fin och sprakande gudstjänst i går. Kyrkan är en plats som vi alla skulle må bra av att bevista lite oftare. Det är aldrig fel att tänka de djupare tankarna. Hör tyvärr inte själv till de flitigare besökarna men har inte varit helt borta därifrån:

• Den första gudstjänsten bar Matilda Koskinens signatur. November år 2011.
• Det allra första talet jag fick hålla i Mariehamns kyrka. Det var mycket spännande.
• De hårda buden från kyrkan. November år 2012.
• Mot framtiden, med musik. November år 2013.
• St Peterskyrkan i Rom kanske inte räknas in i den åländska kristendomen. Men cool är den allt!

Kyrkan är en plats som liksom många andra kämpar om gunsten från folket. För mig har det aldrig varit ett alternativ att lämna. När eländet på riktigt är framme finner jag både tröst och framtidstro i den gemensamma bönen. Ja, alla är starka, var för sig. Men när det oförutsedda händer krävs en samlande kraft och för min del är det kyrkan.

Det var proppfullt i Mariehamns kyrka i går när stadens blivande konfirmander samlades.