torsdag 22 november 2012

Hellre hoppa än stå stilla

Det har varit extra allt när det gäller politik och debatter denna vecka. Måndag, tisdag och onsdag gick till prat, siffror och åsikter. I dag torsdag tar vi i finans- och näringsutskottet vid. Nu ska vi bena ut de lite snårigare avsnitten och försöka göra analysen som inte är möjlig i ett helt lagting. Det ska bli utmanande men intressant!

I ett anförande i går tog jag upp några frågor som jag tycker är intressantare än andra. Viktigast är förmodligen tonen i debatten. Det som låter besvärligt och omöjligt har ju ofta tendensen att även bli det i verkligheten. Så här sade jag:
Herr talman,

Jag blir fylld av tillförsikt inför den geist som näringsministern Fredrik Karlström delade med sig av tidigare i dag. Skälet är enkelt. Jag tror att en av politikens allra viktigaste uppgifter vid sidan av att bygga vård, skola och omsorg är att uppmuntra och entusiasmera de aktiva i näringslivet och att hitta pragmatiska lösningar som gör det enklare att vara företagare. Vi måste i stort sett dagligen ställa oss frågan om vad vi kan göra för att sätta fart på affärerna, till exempel genom att handla hemma. Vi måste också sluta fästa fokus på vad vi inte kan göra och istället fråga oss vad vi kan göra. Det är nämligen det privata näringslivet som gör det möjligt för oss här i salen att fortsätta med samhällsbygget.

Vårt utgångsläge är gott men utmanande. I den färska utgåvan av Nordisk statistisk årsbok utmålas Åland som ett av få mönstersamhällen i Norden, och därmed i världen. Statistiskt sett kommer vi nämligen att vara 34.000 ålänningar år 2030, det är en ökning med imponerande 21 procent jämfört med i dag. Det är inget annat än en befolkningsexplosion som egentligen bara överträffas av den norska. De andra nordiska länderna är inte ens i närheten. Island som i dag igen utmålas som ett sjudande samhälle förväntas växa med 18 procent under samma tidsperiod.

Förklaringen är en stark nettoinflyttning. Folk vill komma till Åland för att bygga sin egen lycka. Det är ett framgångskvitto som många andra länder har skäl att vara avundsjuka på. Men det är också extremt utmanande. Och vi måste på precis alla nivåer se till att vårt samhälle står redo för detta. Här kommer den tredje sektorn in synnerligen starkt. Kultur, idrott och andra ideella organisationer är instrumentella i arbetet med att integrera nya ålänningar.

Det finns fler faktorer som talar för vårt Åland. Utvecklingen har under de senaste femtio åren inneburit enorma förändringar. Statistiken visar att vi inte längre i lika hög grad som tidigare flyttar runt i Norden. Vi dricker tyvärr dubbelt så mycket alkohol i dag men vi äter mer kött. Konsekvensen av det är att vi borde intensifiera satsningarna på närproducerade livsmedel. Vi har en stark historia att berätta och kan vi koppla den historien till Nordens bästa livsmedel bör även efterfrågan växa och priserna stiga.

Det finns också en nyfikenhet och ett bildningssug i dagens nordiska samhälle visar statistiken. Antalet studerande vid universitet är i dag fem gånger fler än förr. Numera är det också mest kvinnor som studerar vilket över tid kommer att korrigera missförhållanden vad beträffar jämställdheten. En välutbildad kvinna kommer varje dag i veckan att utklassa en outbildad man. Denna vilja till förkovran kan vara goda nyheter för till exempel Högskolan på Åland där vi har spetskompetens inom såväl vård som turism och sjöfart. Jag vet att det är en annan avdelning men från det jag hört i debatten blir jag stärkt av möjligheten att bortse från konstruerade hinder som exempelvis skilda administrationer. Goda affärer börjar med en bra utbildning. Och i ett självstyrt örike ska vi använda våra gemensamma krafter och resurser på ett förutsättningslöst vis.

Även arbetsmarknaden har förändrats dramatiskt. I stort sett alla i Norden jobbar i dag inom serviceyrken. Tillverkningsindustrin är närmast marginell. Där är också Åland. Och det borde vi bli ännu bättre på. Jag hör till dem som tror att en kombination mellan välgödda köttdjur uppvuxna på holmar, beskrivna på ett mustigt skärgårdsspråk mycket väl kunde bli en anrättning som skulle slå an även på lyxkrogarna i storstäderna. Den ständigt pågående förädlingen av livet vi lever gör att en köttbit eller en fiskfile som sådan inte räcker till. Med anrättningen ska också följa en bra historia. Det borde vi dra nytta av.

Jag vill också komma med en reflektion kring alla de kommentarer kring Alandica som surrar i denna sal. Som bekant står huset där det står. Vi vet alla att det borde vara mer aktivitet där. Men på vilket sätt bidrar en debatt om det borde byggts eller inte till det? Jag tycker det är direkt kontraproduktivt att stå här och gnälla om vad som gjorts eller inte gjorts. Ibland, mina vänner, måste vi göra som man gör i det privata näringslivet. Man måste gilla läget, kavla upp ärmarna och jobba för att det man har används och blir bra. Framtiden kallas för framtiden eftersom den ligger framför oss. Det som varit har varit och är bara något man måste förhålla sig till. Vi måste alltså gemensamt jobba för att det som är verklighet blir bra. Det här är exakt det jag inledde med och är viktigare än allt annat. I den här salen ska vi inspirera och skapa förutsättningar. Inte i ord och mening problematisera allt som går att problematisera. I denna sal bör framtidstro uppmuntras för att det härifrån ska sippra ut i samhället och bli till kraft som skapar nya exportintäkter.

Jag anser att förslagen från näringsavdelningen innehåller redskap som bidrar till en utveckling av det åländska näringslivet. Men det är bara ett första steg. Det är långt kvar tills vi är framme, om någonsin. Man måste våga vara resultatinriktad och inte låta mossiga strukturer bestämma vad vi kan göra och vad vi inte kan göra. Självstyrelse innebär att man ska styra själv.
Det om det. Nu fortsätter jobbet på ett lite annat vis. Ha en fin torsdag!
Bara genom att ta språnget når man den andra sidan. Lagtinget har i tre dagar debatterat budgeten för 2013. Nu vidtar utskottsjobbet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...