Bara små människor slår
I dag är en av de viktigaste dagarna vi har att förhålla oss till. Det är den Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Den har uppmärksammats så här offentligt bara sedan 1999 då FN:s generalförsamlings tredje kommitté stiftade den. Resolutionen utgår från att våld mot kvinnor hindrar dem att uppnå jämställdhet i samhället i juridisk, social, politisk och ekonomisk mening. Det ska alltså stoppas på precis alla vis. Detta kan verka självklart men är det tyvärr inte. Varje dag i hem även på Åland finns kvinnor som väger varje ord på våg, analyserar varje rörelse och gest hos sin partner, ängsligt sneglar mot det hörn av huset där barskåpet står väl medveten om att fel ord, ton, mening eller avsikt kan resultera i det snabba slaget, den bittra kommentaren och den väldiga skammen.
Det är ovärdigt alla samhällen och alla sammanhang och det är något alla måste hjälpa till med att stävja. Vad det är som gör några av oss män till sådana ynkryggar att våld blir en lösning istället för ett problem har jag tyvärr ingen aning om. Men jag har genom åren i olika sammanhang träffat kvinnor som bokstavligen tvingats fly från sina hem i omsorg om sina liv. Deras män hade egentligen bara en sak gemensam. Våldet syntes inte på utsidan. Under en välpolerad yta och till synes välordnade förhållanden fanns det ett monster som i hemmets härd inte drog sig för att håna, hota, förnedra och slå. Jag har aldrig på allvar träffat någon man som ägnat sig åt detta men jag skulle gärna göra det. Jag skulle vilja fråga vilka demoner det egentligen är som driver fram en vrede vars mål blir att skada.
Självklart har jag frågat de kvinnor jag mött varför de stannar kvar och inte bara drar. De svaren är också häpnadsväckande lika varandra – och förutsägbara. ”Jamen, han ångrar sig efteråt och är ju så snäll annars.” Man vill ta i dessa kvinnor, se dem i ögonen och be dem begripa sitt eget bästa och bara ge sig iväg. Män som slår kvinnor är inga män. De är blott kopior av något de antagligen gärna skulle vilja vara. Det är dock aldrig för sent att bättra sig. Även för detta har man ett arbete på gång.
På Åland pågår ett ständigt arbete för at komma tillrätta med eländet. Läs mer här. Man kan också ringa en särskild Kvinnojour. Numret är 018-25500. Dit ska inte bara den misshandlade kvinnan vända sig. På samma sätt som att det krävs en by för att uppfostra ett barn fungerar det också när det gäller våld mot kvinnor. Vi måste gemensamt vara uppmärksamma på problemen och beslutsamt sätta dit de män som håller på med sånt. Ett slag är aldrig rätt. Våld är alltid fel. Ha nu en fin arbetsvecka.
Word! kunde inte sagt det bättre.
SvaraRadera