Lite bakgrund skadar inte

I går handlade budgetdebatten om trafik- och utbildningsavdelningen. Jag plockade fram lite gamla hederliga skollärartakter och sade ungefär följande:
Fru talman,

Jag vill ta ordet ett tag för att i lite folkbildningssyfte förklara två saker, som det brukar heta. Dels varför kostnadskostymen inom skärgårdstrafiken ser ut som den gör och dels varför det dröjt ända tills nu med att hantera problemet.

För att begripa nutiden och framtiden måste vi förhålla oss till historien. Det är nämligen på grund av gamla beslut som Ålands lagting och landskapsregeringen nu måste hantera skärgårdstrafiken med viss kraft. Jag behöver kanske inte berätta för er som sitter här att våra utmaningar i dag härstammar från tiden före 1993 då dagens klumpsummesystem infördes. Men jag gör det ändå då jag märker att många ålänningar inte riktigt begriper varför läget är som det är. På tiden före klumpsumman betalade Finland för den åländska infrastrukturen och det hade varit direkt omdömeslöst att inte bygga ut skärgårdstrafiken så mycket det någonsin var möjligt. 
Medan denna utbyggnad av trafiken pågick, genomgick den betydligt större färjetrafiken en utveckling som dittills helt saknat motstycke. De stora rederierna investerade i nytt tonnage i en rasande fart och sökte såklart samtidigt personal med alla till buds stående medel. Lönerna gick rätt upp i taket till stundtals osunda nivåer. De stora och på den tiden mäktiga sjöfacken gjorde sitt jobb och pressade rederierna på ännu högre löner. Facken hade urstarka förhandlingspositioner och drog sig inte för att utnyttja dem, vilket är självklart. Och Åland tvingades hänga med för att inte riskera den stora färjtrafikens utveckling. Mitt i denna sörja bland hårdsatsande rederier, hungriga fackförbund och sjömän med jättelöner stod en skärgårdsflotta som bestod av alldeles för stora fartyg och alldeles för höga löner.

Detta visste de allra flesta. Dessutom accepterade man det eftersom klumpsummesystemet snabbt skapade ett överskott som lätt kunde användas för att täcka de stigande kostnaderna. Det är inget fel i det tankesättet. Skattepengar som man får (till Åland) ska ut i samhället och arbeta och sker det genom löner till anställda är det inget dåligt alternativ. Men så småningom, egentligen med början 2008, knackade verkligheten på. Den ekonomiska flytkraften försvann och inbesparingar måste till. Ungefär där är vi i dag. Hur man hade kunnat göra annorlunda förr vet jag inte. Men jag är övertygad om att man måste göra en omställning i dag.

Till följd av skenande driftsutgifter måste skärgårdstrafiken förutsättningslöst ses över. Trafikavdelningen har gjort det och har även inlett en ambitiös förstudie för att fatta de riktiga och de kloka besluten. I den måste ingå den demografiska utvecklingen i skärgården. Men också miljömässiga avväganden, arbetsrättsliga verkligheter, sjösäkerhetsmässiga krav och allt detta ska ställas mot en samhällsekonomi som just nu är osäkrare än någonsin efter det att klumpsummesystemet blev verklighet 1993. (I EU pratar man allt öppnare om kris.) 

Lagtingsledamot Torsten Sundblom antydde i sitt anförande att finans- och näringsutskottet visat ett ganska svalt intresse för att behandla den åtgärdsmotion som Sundblom med flera skrivit och som efterlyser ett extra anslag för anläggande av en hamn nånstans på östra Föglö. Han har till viss del rätt. Motionen har inte behandlats, huvudsakligen av tidsskäl, men inte bara. Jag har otroligt svårt att se hur vi kan begära extra anslag för att finansiera något så diffust som en hamn nånstans på östra Föglö. Det är alldeles för inexakt för att begära anslag för. När och om den utredning som nu pågår ger stöd för att det är därifrån kortrutterna ska ledas ska jag med glädje se till att möjligheten av ett extra anslag behandlas i finans- och näringsutskottet.

Jag vill också uttrycka vårt gillande för satsningen på glesbygdsvägar. Det är i många avseenden riktig, ekonomiskt klok och framåtinriktad regionalpolitik. Lika klokt är det att hålla fokus på flygtrafiken mellan Stockholm och Mariehamn. Som utvecklingen ser ut i dag måste vi göra precis allt i vår makt för att skapa förutsättningar för det åländska näringslivet och dess fullständigt livsviktiga kontakter västerut. Den dag vi slutar göra affärer tvingas vi till mycket värre åtgärder än att stuva om lite i en huvudsakligen väl fungerande trafik som även efter det fungerar i stort sett bra.

Med detta vill jag från Centerns sida uttrycka vår uppskattning för det jobb som infrastrukturminister Veronica Thörnroos, rederichef Kaj Jansson och all inblandad personal genomfört. Det är ett styvt jobb att rationalisera och förbättra och spara samtidigt som kursen mot framtiden måste ligga fast. De har i offentligheten fått utstå påhopp som inte är värdiga och beskyllningar som angränsar till det kränkande. Trots att det de gör syftar till att göra så vår egen plånbok ska räcka längre än i dag. Nu när Finland har slutat att per automatik betala.
I dag fortsätter debatten från halv tio med alla övriga avdelningar. Man kan lyssna till vad som sägs i Ålands radio också, om man vill. Häng med!

Blev visst lite lärare för ett ögonblick i lagtinget i går.

Kommentarer

Populära inlägg