Sent ska staden vakna

Det krävs en by för att fostra ett barn och det krävs starka viljor för att klara ett stadsfullmäktiges budgetmöte. I går började vi klockan sju på kvällen och slutade inte förrän tisdag blivit onsdag. Det sades mycket, både klokt och inte lika klokt. Fast lustigt nog, blev det aldrig riktigt segt utan oftast framåtskridande, fast från olika vinklar. Och får det stadens beslutsfattare att vakna, så är det värt det! Så här sade jag till exempel:
Vi inom Mariehamnscentern tror på individens förmåga att på egen hand hantera sin egen vardag, sin egen framtid och sina egna drömmar. Mariehamns stad är i dag som den feta katten vars matskål är tom. Vi är rimligt mätta, ganska belåtna och tyvärr rätt bekväma. För vi har i stort sett ingen aning om varifrån ny mat ska hämtas. År och rentav decennier av stigande skatteintäkter och sjudande högkonjunktur följt av ofta vildvuxna utgifter sätter sina spår. Det skapar en känsla av komfort som är skön bland såväl katter som städer. Så länge som det finns mer i skafferiet finns det inga skäl att ge sig ut och jaga. Det går ju bra ändå. 
Åtminstone fram till den dag då skafferiets överflöd är borta och förrådet är tomt. Då gäller det att hitta de lösningar man hittills aldrig behövt fundera på. Där är vi i Mariehamns stad i dag och vår uppgift är att upptäcka och skapa dessa möjligheter utan att flytta över problemet på skattebetalarna som redan i dag betalar tillräckligt av sina pengar i inkomstskatt. Att som föreslagits höja inkomstskatten med sex procent för att reda upp gamla misstag är ett alldeles för hårt slag gentemot medborgarna. Stadens skulder är inte skenande men heller inte under kontroll. Om vi fortsätter på samma sätt som vi gjort hittills klarar vi oss säkert halvskapligt fem eller tio år till. Men efter det kommer notan och jag gissar att de som då ska betala gärna hade sett att någon, alltså vi, hade vaknat lite tidigare. Det är alltså dags att jaga lite.

Det som vi genomlever just nu i finansiell mening är inte bara en grop i vägen mot framtiden. Det är en helt ny rutt som vi färdas på. En väg som ingen ännu hunnit eller haft råd att asfaltera och som ingen med säkerhet vet vart bär. Europas tillväxt väntas nästa år bli 0,1 procent, alltså i princip noll. Sex stater flaggar för en recession. Det gör att exportberoende nationer som Finland och Sverige tvingas dra i handbromsen. Detta inverkar i sin tur på lönsamheten hos våra livsviktiga rederier vilket får en direkt effekt på en stad som till stora delar lever på bolagsvinster och tjänsteförsäljning. Detta är en verklighet vi i Mariehamn och alla på Åland måste förhålla oss till.

Mariehamns stad är en liten spelare i ett stort sammanhang. Vi ligger långt ner i den ekonomiska näringskedjan och måste därför reagera snabbt när järtecknen dyker upp. Läget är i dag synnerligen utmanande. Nästan ingenting tyder på att konjunkturen ska svänga inom ens de närmaste åren. Och sker det en svängning går den i vart fall inte uppåt. Stadsstyrelsen har tagit detta till sig och presenterar en budget som tar sikte på en ekonomi i balans utan skattehöjningar. Det är bra. Ska man överhuvudtaget kritisera något vore det i så fall att åtstramningarna och rationaliseringarna liksom de förväntade intäkterna antagligen är i minsta laget.

Vi tror inte att de förändringar som föreslås på ett avgörande vis, om överhuvudtaget, ska försämra livskvaliteten hos mariehamnarna. Stadens förvaltning är förvisso viktig när det gäller att skapa bra levnadsförhållanden för stadsborna. Men det lyckliga livet, det ska medborgarna utifrån sina individuella förutsättningar och behov själva se till att leva. Precis som man gjorde innan det så kallade curlingsamhället dök upp och plötsligt hävdade att centralt beslutsfattande och gratis transporter är bättre än egen drivkraft och sunt förnuft. Det är dags för alla stadsbor att räta på ryggen och jobba för en bättre stad, inte vänta på att någon annan ska göra det. För sånt tenderar bli dyrt.

I syfte att göra Mariehamn lite bättre för alla har jag tre ändringsförslag till den liggande budgeten. De är samtliga baserade på sunt förnuft och individens egen förmåga att ordna tillvaron för sig.

Mariehamnscentern föreslår att den gällande byggnadsordningen vad beträffar bredden på infarter till egnahemsvillor ses över och bättre anpassas till dagens verklighet. Det liknar ingenting att ha avlönad personal som går runt och kontrollerar hur breda infarter folk har.

Mot bakgrund av att kostnaderna för utkomststödet förväntas öka från 530.000 till 701.000 euro, alltså en ökning med 32 %, görs en förutsättningslös prövning i syfte att erbjuda särskilt unga arbetslösa tillfälliga jobb.

Stadsledningen ska också aktivt verka för att förutsättningslöst genomföra samarbetsprojekt och rationaliseringar tillsammans med i första hand angränsande kommuner.
I kväll fortsätter budgetdebatten med omröstningar. Före det är det gruppmöten, lagting och lite annat. Ha en fin onsdag.
Den här katten har ingenting med budgetdebatten att göra. Egentligen. Men den illustrerar ganska väl vad som händer när man levt i ett överflöd. Det blir liksom ingen verkstad precis.

Kommentarer

Populära inlägg