tisdag 6 november 2012

Hårda bud från kyrkan

I går öppnade Ålands lagting ett nytt lagtingsår. Det sker genom högtidliga tal och kyrkgång, tårta samt kaffe. Det var mycket folk i parlamentsbyggnaden vilket gläder en demokrat. Lagtinget kan bara existera tack vare den åländska befolkningen, alla de människor som bor på våra öar.

Vi var också en sväng förbi kyrkan och lyssnade till tänkvärda ord av alltid underfundige kontraktsprosten Mårten Andersson, en överhalning i psalmform, och en änglalik spelning av kantorn Judit Deàki på först cembalo och sedan orgel. Orgelmusik har jag aldrig riktigt kunnat ta till mig men när kantorn satte sig vid cembalon och gav sin tolkning av F. Couperins ”La Superb” stannade tiden för en stund.

Tonerna som kommer ur en cembalo liknar inga andra. De är bestämda men ändå förlåtande, tydliga men ändå tolkningsbara, klara men också trollska. Judit Deàki hanterar instrumentet som en riktigt skicklig skribent smeker tangenterna och formar åsikter. Hon blandar långa, komplicerade och heltäckande meningar med snabba kommentarer som skapar rytm och substans i melodin. Det är starkt. Hon vågar sig dessutom på att hantera den klassiska musiken som spelats tusen gånger före henne på ett både respektingivande och modigt vis. Ibland låter hon fingrarna hamra in ett snabbare tempo för att sedan, plötsligt, sakta ner och låta musiken bli sin egen röst. Jag är överförtjust i hantverkare som kan sitt hantverk. De får jorden att bli skönare då de utan åthävor skapar konsten som gör tillvaron först lite bräckligare och sedan mycket starkare.

Det har hänt förut, flera gånger. Men två gånger som jag minns bäst. Först i kyrkan i fjol, sedan på Rockoff i år. Musiker, sträck på er och inse att det ni gör skapar ett mervärde som ingen annan kan skänka.

I dag ska vi jobba i Finans- och näringsutskottet med skattefrågor. I eftermiddag ska vi lära oss mer om något som kallas Det Naturliga Steget. Det ska bli intressant och annorlunda. Nej, det är inget religiöst. Tvärtom, tror jag.

Just det ja. Förutom orden från prosten Andersson, vilka bland annat innefattade vikten av närhet och en säck potatis sjöng vi en psalm, egentligen tre men en som man fick intrycket att skulle hamras in extra noga. Läs och begrunda, psalm 485 av holländaren Fred Kaan, ”Gud från ditt hus”:
Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar ut i en värld där stora risker väntar. Ett med din värld, så vill du vi skall leva. Gud gör oss djärva!
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor. Krossa vårt skal av värdighet och blyghet. Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska. Gud, gör oss fria!
Ge oss din blick för dolda möjligheter. Ge fantasi att finna nya medel. Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla. Gud, gör oss kloka!
Människors krav skall pressa oss, och tvivel, oro och jäkt skall tynga våra sinnen. Låt oss då känna att din kärlek bär oss. Gud gör oss glada!
Det budskapet är inte precis svårt att förstå och, faktiskt, något som i ordens allra innersta betydelse behövs i dag, i morgon, i går och i framtiden. Nu kör vi.
St Görans kyrka i Mariehamn är platsen där lagtingsledamöterna går i gudstjänst samma dag det nya lagtingsåret startar. I går var det extra fint. Som vanligt.


1 kommentar:

  1. Det var, Jörgen, en fin "betraktelse". Jag vågar nästan säga en finare betraktelse än många av de "predikningar" som framförs i kyrkorna.

    SvaraRadera

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...