Hommage till ÅLAND 1

Under tre dagars intensiva budgetdiskussioner har många ämnen passerat talarstolen i Ålands lagtings stora budgetdebatt som avslutades för en kvart sedan; några tunga, andra mer nostalgiska, något gammalt, något nytt, något lånat, något ännu äldre, något elegant och något självstyrelseomfamnande osv.

Mitt under måndagens debatt smet jag ner för en pratstund med ÅLAND 1, vars öde avgörs i den aktuella budgeten.

617 dagar som talman, en (1) resa i detta säte. Det är nästan så att plyschdoften undrar vem jag är.

Digitalisering i all ära, men inget säger ”framtid” som en instrumentpanel med fler knappar än funktioner.

Öppenhet i politiken: Ja. Öppenhet i motorhuven: även den ganska… avslöjande.

Bra kämpat alla lagtingskolleger och ministrar i en debatt om tycke och smak, perspektiv och framtid; hela baletten tog nästan på minuten tjugofyra timmar och inkluderade mellan femtio och etthundra anföranden och fler repliker än någon hann räkna.
En av de frågor som tycks ena de flesta handlar om representationsbilen ÅLAND 1, som just nu står parkerad i väntan på ett klokt beslut om framtiden. 

Därför kunde jag inte låta bli att smita undan en stund, ner till bilen på allas läppar, tillsammans med disponenten Roger Henriksson som var vänlig och tog några av bilderna. Jag satte mig i baksätets högra sida, den plats som är vikt för talmannen. Det kändes mjukt, lite högtidligt… men mest av allt gammaldags. Som att kliva in i en annan tid, där doften av plysch och högtidliga besök fortfarande dröjer kvar. Kunde svurit på att jag kände doften av cigg, men det kan vara inbillning.
Under mina 617 dagar som talman har jag åkt i bilen en enda gång, trots talrika besök på alla möjliga nivåer. Behovet av en särskild representationsbil är alltså inte enormt. Jag kan därtill tycka att det känns konstigt att diskutera framtiden för Åland och självstyrelsen i ett fordon som snart fyller fyrtio. Det skapar inte riktigt den moderna bild av vårt samhälle som jag gärna vill förmedla till våra gäster. Det blir som att diskutera digitalisering med hjälp av fax. Men det är min upplevelse, andra har kanske andra perspektiv.

Chevrolets 5-liters V8 Small Block är ingen sprinter, den går med ett tryggt, dovt mmmmm-mummel som känns ända i ryggmärgen. Den startar nästan oavsett hur länge den vilat (fast inte för ögonblicket) och står för ett lugn som bara en gammal amerikanare kan bjuda på. En motor byggd mer för värdighet än hastighet.

Brougham: Ordet kommer ursprungligen från en hästdragen vagnstyp designad av den brittiske lord Brougham på 1800-talet. Hos Chevrolet var Caprice Classic Brougham alltså den lyxigaste varianten; mer krom, mer plysch, mer majestätisk glidarkaraktär.

Ensam är inte stark, medan ÅLAND 1:ans öde diskuteras i debatten går dagarna långsamt nere i garaget.

Om detta baksäte kunde tala... är jag rädd för att berättelserna blev rätt trista. Representationsbilar är rätt tråkiga varelser.

Att bilen väcker känslor är förståeligt. Den har burit många tunga namn genom decennierna, till exempel alla talmän och lantråd i så kallad modern tid. Sedan inköpet 1986 av denna Chevrolet Caprice Classic Brougham, då för 286.500 mark, har den rullat fram med Mauno Koivisto, kronprinsessan Victoria, kung Carl Gustaf, drottning Noor, Martti Ahtisaari, Tarja Halonen, Gro Harlem Brundtland, Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Thorbjörn Fälldin, Ulf Adelsohn, Paavo Lipponen och många fler. Det är ingen dålig gästlista. Det är ingen dålig bil heller, omräknat och inflationsjusterat skulle köpesumman idag uppgå till 110.000 euro!

Trots det har bilen tillbringat större delen av sitt liv i stillhet. 58.000 kilometer på nästan fyra decennier sätter sin prägel och i dag är servicebehovet betydande och akut. Bilen används helt enkelt inte och har tagit bilvärldens motsvarighet till en lååång eftermiddagsvila, aka gubblur. Vore den en häst hade slutet varit nära.

I debatten har nämnts att ÅLAND 1 kunde skänkas till exempelvis Geta Nostalgi & Motor Museum. Budgetförslaget nämner även en försäljning. Jag tycker det är fint att frågan väcker engagemang; det säger något om hur vi värnar vår historia.

Själv nöjer jag mig med att konstatera att proveniens är ett svårt mått, i synnerhet när det ytterst handlar om en bil. Men jag noterar också att det finns ett genuint intresse i samhället. Jag sätter min tillit till utskottets bedömning och deras förmåga att väga historien, nutiden och framtiden på ett klokt och respektfullt sätt. Det är så vi bäst värnar bilden av ett modernt, öppet och framåtblickande Åland. Vi ska undvika att fastna fast i sådant som varit, självstyrelsen kräver att vi ägnar mer kraft åt framtiden.

Budgeten för 2026 går nu vidare till finans- och näringsutskottet för fortsatt hantering och analys medan lagtingskaravanen rullar vidare, imorgon väntar nya frågor i form av ett ramavtal mellan EU, Åland och Chile, ett betänkande om landskapsregeringens externpolitik och Nordiska rådet. Vi börjar kl 13.00 och ni är alla välkomna till Ålands lagting eller på Youtube!