Åland, Atlantis och Utopia

Det finns traditioner som gör en glad när de dyker upp i kalendern. En sådan är mitt årliga möte med Dr. Andrew Jennings, Associate Professor i Island Studies vid University of the Highlands and Islands på Shetland.

Sedan många år tillbaka rycker jag in som gästföreläsare för hans studenter som studerar öar och lösningar världen över; allt från Stilla havet till Atlanten, och förstås vårt eget Östersjön. I år hade vi deltagare från Normandie i Frankrike, från Isle of Arran, Orkney, Shetland och USA, Dublin osv; alla med fullt fokus på Åland, vår historia, utmaningar och såklart vad Ålandsexemplet handlar om. 

Vi pratade om demilitarisering, neutralisering, språk, ekonom och självstyrelse; begrepp som kan låta teoretiska men som i verkligheten formar hur människor lever och samarbetar på små öar i stora hav. Vi talade om Fredens öar och hur Åland, mitt i sin stilla vardag, bär på en berättelse som väcker intresse långt utanför Norden. Årets klass är en Master med rubriken ”From Atlantis to Utopia” och handlar om ”the concept of islandness”.

Det känns alltid fint att märka hur Ålandsexemplet fortsätter fascinera på ett intellektuellt och humanistiskt plan. I en värld där krigshetsarna ofta skäller, är det stärkande att tala om ett samhälle som byggt sin identitet på dialog, respekt och ansvar.
University of the Highlands and Islands, där Andrew verkar, är ett nätverksuniversitet som samlar högskolor över hela norra Skottland, från Highlands till Shetland, Orkney och Hebriderna. Fokus ligger på forskning om öar, kultur, miljö och hållbarhet.

Det finns mycket som påminner om Högskolan på Åland: småskaligheten, närheten till havet och viljan att bidra till en större förståelse för livet i ö-samhällen. Och ett ständigt arbete med att motivera, engagera och demonstrera ambition och utveckling. Alla samhällen som väljer att stå stilla eller rentav bromsa in, är på tillbakagång; och det vill vi ju inte. Det är lite som med oss hyggligt nyblivna sextioåringar; det är nu man ska shunta upp!

Andrew, som både är forskare, öbo och vän, skickade också en särskild hälsning till min kompis på Kökar, Christian Pleijel, som han träffade i Åbo i somras. Det blev ännu en påminnelse om hur liten världen är, och hur nära vi egentligen står varandra, oavsett hav och gränser.

Att delta i sådana här samtal får mig att känna stolthet och ödmjukhet. Stolthet över att få representera ett samhälle som byggt fred med ord istället för vapen och ödmjukhet inför hur mycket vi fortfarande kan lära av varandra, ö till ö, människa till människa.

För världen är liten. Och just därför är det så viktigt att vi på Åland fortsätter visa att också små öar kan vara stora i tanken. Och ambitiösa, glöm aldrig det!