onsdag 3 september 2014

Om tonen i samtalet

På måndagskvällen gick jag till lagtingshuset för att lyssna till tankar om feminism och jämställdhet. De som berättade var fem kvinnor och en man vilka hade varit ner till Nordiskt Forum i Malmö i våras. Det var ett bra och viktigt möte men det förmörkades något av en debatt om dynga som pågick samtidigt.

Jag är inte helt säker på vad en feminist är men jag är övertygad om att alla människor blir lyckligare om vi kan skapa ett jämställt samhälle där kön inte spelar roll när det handlar om ersättning för prestation eller bemötande i det dagliga livet. Om det gör mig till feminist är det fint, om inte är det också fint.

Det blev en spännande kväll på flera sätt då Finland samtidigt som det pratades i auditoriet mötte Kuba i sin första VM-match i volleyboll på trettiotvå år. Tack vare Twitter kunde jag följa matchen som slutade med en mirakelseger för Finland och sånär fick mig att jubla högt mitt i föredragen... Är man fd volleyspelare så är man, fast det är ett typiskt sidospår.

Samtidigt som jämställdhet, förståelse för varandra och rätten till att vara den man är; alltså genuint fina sidor; diskuterades, pågick ett helt annat samtal på Facebook – 
denna narcissisternas, haveristernas och folkvaldas digitala tummelplats i det ”liv” som pågår medan vi lever.

Den som startade eländet denna kväll var ingen mindre än lantrådet Camilla Gunell som i vanliga fall är en förnuftig människa. Strax innan mötet om jämställdhet och feminism startade inledde hon en tråd i sitt långt ifrån privata rum på Facebook. Hon kokade av allt att döma över efter följande inlägg i Ålands radio av också kloka men ibland grälsjuke Mats Perämaa, flaggskeppare i oppositionen och tidigare finansminister. Inte så hemskt överraskande hävdade Mats att Ålands i dag besvärliga ekonomiska läge beror på dagens regering, inte gårdagens – vilket för övrigt är ytterst osannolikt. Camilla skrev efter att uppenbarligen studsat i tak följande:
”Kan någon hjälpa mig hitta ett finare ord för dynga? Jag ger Mats Perämaa svar på tal i radiorepris kl 19.”
Sedan gick det såklart troll i bollen och tyckare kröp fram från alla möjliga stenrösen med alla möjliga idéer om varför det gått som det gått, som om någon vore oskyldig... Orden flög hit och de flög dit, som de gör i Facebookdebatter, och än var det fel på det ena och än det andra och lika goda kålsupare var de allihopa. 

Det tog alltså inte länge innan Mats returnerade:
”Nej jag häver inte det ackumulerade underskottet om dryga 17 miljoner efter 2011 på dig Camilla. Det underskottet ansvarar jag för. Du ansvarar däremot för att det ackumulerade underskottet efter 2013 var drygt 39 miljoner euro för att därefter, enligt ditt eget budgetförslag, bli 52 miljoner efter avslutat år 2014. En ökning på underskottet om ca 35 miljoner euro under den här mandatperioden så här långt. Det är dynga om något.”
Därmed var bråket i sandlådan i full gång och håller kanske på ännu. Man väljer vilken vinkel man vill betrakta medan sanningen är att Åland lever ett ytterst osäkert liv i en finansiellt allt hårdare och mer konkurrensutsatt värld där nödvändigheten av gemensamma strategier antagligen är större än någonsin sedan det andra världskriget tog slut. Hos mig väcker denna ”debatt” också minst två funderingar:

1. Jag undrar om det finns någon annan arbetsplats där kolleger, för det är det de är om än på olika sidor, oblygt och offentligt betecknar varandras åsikter som skit; det är kanske inte finare än dynga men likväl precis samma sak. Jag tror inte en enda väljare tycker invektiv och smädelser hör hemma i de ordförråd vars innehavare inte bara ska bygga samhälle utan också i det offentliga samtalet framstå som goda exempel. (Ja, jag har helt säkert gjort mig skyldig till liknande dikesåkningar, jag ångrar samtliga av dem.)

2. Då det handlade om feminism och jämställdhet denna kväll så undrar jag också vad som hade hänt om ett manligt lantråd hade beskrivit en kvinnlig oppositionsledares åsikter som just dynga. Den tanken är förvisso hypotetisk men i sökandet efter ett jämställt samhälle värd att fundera lite kring.


Översiktsbild från jämställdshetsinformationen i måndags kväll. Av drygt tjugo manliga lagtingsledamöter var fyra på plats: jag själv, Harry Jansson, Wille Valve och Danne Sundman. Mot den bakgrunden är väl en rimlig slutsats att de övriga inte tyckte det var mödan värt.
Ålands radios Eva Ringbom gjorde en uppföljning i går och intervjuade bland andra mig om min syn på jämställdhet och feminism. Det blev ett bra snack som man kan lyssna till här.
Detta är dynga eller kreatursspillning, spillning, gödsel, träck, strunt, smörja, skräp, lort eller skit och borde inte höra hemma i sammanhang där framtidens samhälle ska formas och debatteras...
...för om inte de ledamöter som sitter i Ålands lagting förmår uppträda på ett respektabelt vis är det svårt att förvänta sig att andra ska göra det. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...