En omstridd privatisering

I går handlade det om många olika saker i vårt kära och högt värderade lagting. Förutom det sedvanliga skådespelet mellan regeringen och oppositionen hanterade vi vårt (finans- och näringsutskottet) betänkande för första gången. Allt om detta finns att läsa här liksom en illustration över förhållandet mellan regering och opposition! På läktaren fanns ett tjugotal mestadels lantbrukare som intresserat följde debatten av självklara skäl. Det handlar ändå om deras vardag och verklighet.

Privatiseringen går nu vidare och jag hoppas man i branschen tar tillfället i akt och gör något bättre av det som hittills inte varit perfekt.

Jag inledde diskussionen och gjorde det med följande ord:

Talman, vägen till detta betänkande och lagförslag har varit lång och ganska gropig. Faktiskt ända in i det sista, vilket jag återkommer till. Det förtjänar sägas direkt att finans- och näringsutskottet inte nått enighet kring betönkandet till alla delar. Det råder visserligen samförstånd om att avbyteriverksamheten i dess nuvarande form lämnat mycket att önska och att verksamheten ska privatiseras. Det är sättet på vilket det ska ske som skapat oenighet liksom nivån på framtida ersättningar. Om pengar är det som bekant enkelt att ha åsikter. Det här förslaget går ut på att avbyteriet över tid i framtiden ska kosta landskapet nästan 400.000 euro per år, jämfört med de 482.000 euro budgeten för detta år uppskattats till. Osäkerheten är dock stor. Beroende på vilken sorts avbytare brukarna i framtiden väljer, företagsavbytare eller timavbytare, kan kostnadsspannet ligga mellan 250.000 och 450.000 euro. Dessutom beror det på hur mycket pengar som går ut för sjukskrivningar och föräldraledighet. Särskilt det sistnämnda är något som vi gärna och enhälligt uppmuntrar och stöder. 

I arbetet med betänkandet har utskottet hört många parter och erfarit att det finns ett brett på gränsen till enhälligt stöd för att denna verksamhet ska privatiseras. Det är inte ändamålsenligt att avbyteriverksamheten som i allt väsentligt utgörs av praktiskt arbete ska skötas och administreras av en näringsavdelning. Utskottet har i sin behandling erfarit att dagens system är för småskaligt att hantera, av åtta tjänster är exempelvis bara fyra tillsatta. Näringsavdelningen har också genom åren aktivt stimulerat privata lösningar och kommit rätt långt på väg. Vi har också erfarit att förmånen successivt minskat i betydelse, inte minst i takt med utvecklingen i branschen som går mot större enheter. Redan i dag har sjuttio procent av lantbruksföretagen egna lösningar som i stort går ut på att man själv hittar sina avbytare och får ekonomisk ersättning av landskapet. Så blir det även i framtiden men med flexiblare regler. 

Det är hur som helst ostridigt att de som kan komma att beröras mest av detta förslag är de kvarvarande familjejordbruken som om detta godkänts har att anpassa sig till en ny situation. I den finns såklart möjligheter, framför allt blir valfriheten större. Det handlar ändå om trettio dagar á tio timmar som finansieras till åttio procent. Man kan tycka att nivån naturligtvis borde vara högre men vi måste samtidigt inse att detta är så långt som det är möjligt att nå i dag. Därmed är inbesparingen en av många delar i det stora sparbeting som hela samhället måste genomgå. Omsorgen för hela Åland kräver det.

Utskottets förhoppning är att denna privatisering ska leda till nyföretagande på landsbygden. Det öppnar sig möjligheter för driftiga människor att ta sig an ett arbete som är såväl stimulerande som extremt viktigt. I debatten har förts fram att det handlar om en skrotning av avbyteriet. Utskottet menar annorlunda. Detta öppnar nya möjligheter om man väljer att se dem. 

Från början var avsikten hos denna regering att dels privatisera och dels inom några år helt och oåterkalleligt avsluta finansieringen av avbyteriet. Detta har man senare, efter remissrundor, omprövat och gått in för den här lösningen som löper på utan bortre tidsgräns. Den övergripande och viktigaste frågan är att finansieringen av avbyteriet fortsätter. Ålands landskapsregering och majoriteteten i finans- och näringsutskottet anser att stödet är viktigt för det öppna landskapet, för tillväxten i samhället, för den närproducerade framtiden och för att hela Åland ska leva. Det liggande förslaget gör det möjligt för våra lantbrukare att planera för en långsiktig framtid.
Den här frågan har varit komplex från första början och blev ännu svårare denna sommar. Under behandlingen av lagförslaget i utskottet nåddes vi av beskedet att EU:s statsstödsregler begränsar till exempel föräldraledigheten till sex månader och sjukledigheten till tre månader. Dessa begränsningar vill utskottet inte ha men de tvingas vi leva med tills vidare. För att ändå göra den nya lagen så bra som möjligt för de berörda föreslår utskottet att vi höjer stödet från femtio till sextio procent av de faktiska kostnaderna fram till dess att notifieringen av de längre perioderna lyckats. I och med att de flesta är sjukskrivna kortare tid blir därmed effekten positiv för de allra flesta. 

Utskottet har erfarit att näringsavdelningen redan inlett ett arbete med att skapa ett undantag för de längre ledigheterna genom att notifiera det ursprungliga lagförslaget. Vi har erfarit att ett liknande arbete när det gäller notifiering av generösare föräldra- och långtidssjukskrivningar pågår i Finland och vi förutsätter att landskapsregeringen följer det noga. Likaså kräver utskottet att landskapsregeringen under den övergångstid från offentligt till privat som sker vid årsskiftet medverkar till att säkra upp ett framtida avbytarstöd. När detta sedan är genomfört vill vi ytterligare att en utvärdering av privatiseringen genomförs efter tre år. Förändring är nödvändigt och nästan alltid bra men kräver också skötsel. 

Om lagtinget så beslutar blir avbyterifunktionen privatiserad från och med årsskiftet. Därmed är det slut med spekulationer, osäkerhet och kortsiktiga lösningar. Vi skapar lugn och ro och framtidsutsikter som rätt hanterade är långsiktiga. Det är både de som i dag är anställda som avbytare och hela branschen i övrigt är betjänta av.

Finans- och näringsutskottet har ägnat mycket tid åt detta betänkande och det medföljande lagförslaget. Vi har under tiden som gått från i somras även nåtts av nya besked från EU-kommissionen och därför, vilket inte hör till vanligheterna, tvingats gå in och ändra i lagparagraferna. Jag går inte in på de detaljerna då de framkommer tdligt i betänkandet. Det är inte enkelt och det borde inte ske men i just det här fallet valde vi att göra dessa ändringar för att driva privatiseringen vidare. Det får vara nog med dunkla besked till de anställda och till branschen. Det är dags att gå vidare. 

Med anledning av detta föreslår majoriteteten i finans- och näringsutskottet att lagförslaget antas med de ändringar som framgår av betänkandet. 

Tack.

Kor och jordbruk är en viktig del av Ålands varumärkesbygge, näringsliv och dess öppna landskap. Men avbyteriverksamheten ska inte skötas av Ålands landskapsregering utan av privata aktörer. Det är kontentan av mitt anförande kring avbyterilagen.