En text för framtiden

Det var en lång dag i lagtingssalen i går. Först handlade det om förslaget till ny hembygdsrättslagstiftning, en av de allra viktigaste hörnstenarna i bygget av Åland.

Efter hembygdsrättsfrågan gick vi över till Omställning Åland eller hur vi kan skapa ett hållbart Åland år 2051. Det kan låta flummigt men är synnerligen konkret och i hög grad viktigt. Jag hade nöjet att presentera finans- och näringsutskottets eniga betänkande.

Det finns många försök att förklara hur hållbarhet ska leda oss framåt. Det här är ett av dem.

Tar man en liten del samhälle och blandar det med miljötänk, kultur och ekonomi så blir den inre kärnan stark och hållbar.

Ingenting är lika lätt att ironisera sönder som en människas visioner. Det har hänt förr och det händer i framtiden. Jag hoppas man slipper det i denna debatt.

Talman,

Låt mig börja med det viktigaste. Det är ett enigt finans- och näringsutskott som står bakom det betänkande ni har framför er. Utskottets samtliga medlemmar applåderar arbetet med att göra Åland till ett hållbart samhälle. Målsättningen är år 2051 men vi ser gärna att det sker tidigare av väldigt självklara skäl. Vi tror att hållbarhet är ett argument när det gäller att finna morgondagens affärer och skapa framtidens tillväxt och därmed arbetsplatser. Vi stödjer tanken på att Ålands unika ställning, oförstörda natur, närproducerade och friska mat ska väcka vår omvärlds intresse. Genom att på allvar bli en grön ö i ett blått hav kan vi göra Åland till ett friskt, rent och välkomnande besöksmål. Det vinner alla på; våra turistföretagare, detaljhandlare, skolorna, banker, rederier, IT-bolag, nöjesindustrin, lantbruk och alla andra. Genom att skapa bilden av ett hållbart Åland kan vi bli ett varumärke och en föregångare som når framtiden lite tidigare än våra konkurrenter. Det är ändå enklare att förändra en ö och 29.000 människor än att förändra stora länder med miljoner medborgare. Vi har genom åren pratat om vår åländska småskalighet och företagaranda. Nu har vi ett läge där vi på riktigt kan bli en föregångare mot ett klimatsmartare och hållbarare samhälle.

Betänkandet ni har framför er är resultatet av en lång rad höranden och många, långa, idérika och utmanande diskussioner. Arbetet med landskapsregeringens meddelande om hållbarhetsstrategin har tvingat oss likväl som de övriga utskotten att svälja den cynism som reflexmässigt uppstår när det handlar om framtiden. För det vet vi ju alla att det är något som ingen människa kan förutse. Vem kunde till exempel tro på internet för trettiosju år sedan? Vem kan i dag tänka sig en vardag utan internet? Det som var science fiction i går är verklighet i dag och kommer att vara det även i morgon.

För trettiosju år sedan hade vi år 1977. Det är lika långt åt det hållet som det är till år 2051 då vårt Åland enligt dessa planer ska vara ett hållbart samhälle. Jag har roat mig med en tillbakablick med anledning därav. Det här året 1977 blev Sverige först i världen med såväl obligatoriskt halvljus på bilar som varningsmärken på cigarettpaketen. I USA gjorde rymdfärjan Enterprise sin första flygning och i Indien avgick Indira Gandhi. Norges oljeskatt drabbades av ett svårt avbräck då en plattform i Nordsjön exploderade och spydde ut fyra ton olja per dygn i havet. Världens kanske mest berömda film Star Wars hade premiär och Sverige lagstiftade om fem veckors semester. Allt det jag nämnde händer även i dag. Oljeriggar havererar, version 7 av Star Wars kommer på biograferna i början av nästa år, det politiska systemet i Indien är alltjämt rackligt och vi blinkar åt varandra om någon glömt att sätta på lyktorna trots att det är mitt på dagen. Inget har hänt men ändå har allting förändrats, mest av allt sättet på vilket vi kommunicerar med varandra.

I dag pratar vi obehindrat med våra vänner i Australien eller i Kina och kan köpa böcker med en knapptryckning och se på teve precis när vi vill. Människan av i dag har en valfrihet som aldrig tidigare skådats. Vi får i realtid veta att isberg kalvat på Sydpolen och kan följa utvecklingen i Ukraina och Syrien utan filter. Vi är upplysta på ett sätt som vi aldrig tidigare varit. Därför har också rörelsen om och insikten i betydelsen av ett hållbart samhälle vaknat på allvar. Allt färre lever i okunskap. Vi vet att vi förbrukar mer än vår planet kan producera. Vi vet att vi släpper ut för mycket koldioxid, vi vet att vi slänger bort för mycket mat och vi vet att vi alldeles i onödan tar bilen när vi borde cykla. Ändå, och det är det riktigt konstiga, fortsätter vi som om ingenting har hänt och därför är det extremt viktigt från alla samhällens sida att ta ansvar och visa på en väg som leder till ett hållbart och därmed bättre samhälle.

Mot den här bakgrunden måste vi trycka undan cynikern som finns i oss alla. Det är så lätt att kommentera högt flygande planer och visioner med sarkasmer och ironi och ett skrockande ”jojo, det där har vi hört förut…” Jag hoppas att den här diskussionen och alla andra ska resultera i att vi väljer en annan väg än sarkasmens och ironins. Vår gemensamma framtid är värd ett bättre öde. Frågan vi måste ställa oss är om vi verkligen har råd och tid att inte ta visionen på allvar. Vi vet i dag att jordens befolkning förbrukar i runda slängar tre gånger mer än vad planeten producerar. För ungefär en månad sedan hade vi använt slut på våra så kallade budgeterade resurser för detta år, i dag lever vi med lånta fjädrar.

I betänkandet har vi i finans- och näringsutskottet försökt kombinera nödvändigheten av att bygga ett hållbart samhälle med möjligheterna i vårt näringsliv. Vi tror inte vi kan nå målet utan att samtidigt tjäna pengar. Dessutom blir det oerhört mycket svårare att övertyga oss själva och andra om nyttan av ett hållbart samhälle om vi samtidigt upplever att vi får det sämre. Så gör inte människan. Hållbar utveckling sker inte genom att sluta med allt. Vår uppgift är att skapa ett hållbart samhälle genom att satsa på rätta saker, på att utbilda unga i sådana branscher som inte förstör utan bygger upp.

Mycket i hållbarhetsrapporten kretsar kring fyra huvudprinciper. Enligt dessa ska vi inte ta material från berggrunden, vi ska undvika att använda kemikalier, vi ska låta bli att skövla sådant som inte kan återskapas och vi ska se till att människor har utrymme att växa. Detta är ur ett strikt hållbarhetsperspektiv ganska självklart men vi har från utskottets sida valt att påminna om en femte princip. Vi tycker det är viktigt att behålla fokus på tillväxt. Inte nödvändigtvis traditionell handel men personliga tjänster, IT-lösningar och sådan verksamhet som skapar arbetsplatser utan att lämna förödelse bakom sig.

När det handlar om hållbar utveckling är det omöjligt att inte nämna behovet av energi som ständigt växer; ta till exempel elektriciteten. För trettio år sedan använde Åland cirka etthundra GWh per år. I dag är siffran uppe i det tredubbla eller 300 GWh. Sjuttio procent köper vi från Sverige och utgörs av en blandad kompott vattenkraft och kärnkraft. Resten är vindenergi som vi producerar själva. När det gäller försäljningen av oljeprodukter på Åland var siffran år 1980 cirka 50.000 kubikmeter och nästan exakt lika stor i dag trots att antalet fordon mångdubblats. Skälet till det är utveckling, ingenjörskonst och ett tilltagande hållbarhetstänk baserat på lönsamma affärer.
På tal om kärnkraft är det förresten i år också trettiosju år sedan verket i Barsebäck öppnades under vilda protester i Sverige. Undrar hur det svenska industriundret sett ut om den tidens makthavare hade lyssnat på nej till kärnkraftrörelsen… Sverige hör i dag till Europas starkaste ekonomier och är på många sätt en föregångare i den internationella miljörörelsen. Det är man tack vare affärsmässiga framgångar och framsynt energipolitik och atomkraftverk. Det finns många dubbla bottnar i den verkligheten. Tack vare teknik, ekonomi och ett välfungerande samhälle har man i Sverige konstruerat bilar som kräver mindre energi för att gå framåt. Detta kan Åland också göra, fast i mindre skala och kanske inte som biltillverkare. 

Ett första steg för oss kunde till exempel vara att arbeta för att hela Åland ska bli vad den lilla ön Jeju blivit för Sydkorea – en spjutspets när det gäller smarta elnät och förnyelsebar energi, ett forskningscentrum där målet är hållbarhet och energiomställning. Det finns intresse i Finland att göra detta på Åland och jag vill att landskapsregeringen är redo då projektet kan konkretiseras. Smart grid demonstration environment, är begreppet som rätt hanterat kan bli ordet för dagen och framtiden.

Det finns även andra skäl till att Åland och ålänningarna på riktigt bör se över vad vi själva gör. Vattenförbrukningen i landskapet har stigit från 1,3 miljoner kubikmeter år 1985 till cirka 2 miljoner kubikmeter i dag. Trots att befolkningstillväxten inte varit lika stor. En del av förklaringen är industrins ökade behov. En annan är att dagens människor helt enkelt slösar med vatten, vid sidan av att vi slänger bort mat.

Tvivlar man fortfarande på att vi lever ett liv som faktiskt är väldigt långt borta från en hållbar tillvaro vill jag lyfta fram planerna på fiskodling på land. Det projektet har stöd av detta lagting, mig själv, vår landskapsregering och starka finansiärer som vädrar vinster. Så långt allt väl men låt oss ta ett större perspektiv på det hela. Nog är det ju ett symptom på att allt inte står riktigt rätt till när man på allvar släpar upp fiskar på land för att folk ska kunna äta sig mätta och sedan slänga bort det man inte orkar med.

Rapporten Omställning Åland är ett väl genomarbetat och mycket värdefullt dokument som förtjänar ett bättre öde än att bli liggande i den knut av arkivet där rapporter lär samlas. På ett ställe i texterna citeras Albert Einstein som ska ha sagt: ”Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” Tydligare än så är det svårt att sammanfatta vår utmaning.

Vägen framåt från nu är att konkretisera och göra allvar av visionerna. Detta är ingen mjuk fråga, det handlar om hela Ålands långsiktiga framtid. Vi får heller inte fastna i en problematisering av uppgiften. Det är visionen som är viktig, där finns affärsmöjligheterna som leder till bättre företag och lyckligare människor.

Personligen kan jag tycka att tidsplanen borde vara snabbare. Det nämns i rapporten att Åland ska vara koldioxidneutralt år 2020. Varför inte sätta det målet redan nästa år? Allt vi bygger upp och investerar i ska vara så koldioxidneutralt som någonsin möjligt. Året 2051 får inte bli ett skäl till att skjuta upp det vi borde göra i dag till i morgon.

När det gäller vägen mot ett hållbart samhälle har vi också lärt oss att det finns många goda exempel och även om man inte behöver kopiera dem rakt av är det nyttigt att söka inspiration i till exempel Göteborg, Västerås, Eskilstuna, Upplands Väsby eller Malmö som alla inlett arbetet och kommit en god bit på väg. När hållbarhetsarbetet sedan är igång gäller det också att ständigt göra uppföljningar kring mätbara mål, ekonomi och att upprätta en utvecklingsbudget. Därefter ska investeringar i miljöteknik, gröna jobb, energieffektivisering och tryggheten i samhället uppmuntras. Åland ska vara världens tryggaste plats, gärna världens finaste plats, en föregångare inom smarta elnät och en inspirationskälla för våra större grannar.

Framtiden är i dag, liksom i går, ofattbart spännande och vi på Åland borde jobba ännu hårdare för att lyfta fram oss själva som det mönstersamhälle vi strävar till att bli. Kan detta bli resultatet av arbetet med Omställning Åland, då är det det viktigaste som hänt sedan det här parlamentet skapades.

Med hänvisning till det sagda och till vårt betänkande föreslår sammanfattningsvis ett enigt finans- och näringsutskott att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

Här är några inlägg i samma ämne jag skrivit tidigare:

Ålands väg mot framtiden.

Här finns pengar att tjäna.

En helkväll för miljön.

Så här funkar hållbarhet, en liten film