Här är beviset, åren går igen!

På Facebook damp plötsligt ner en bild från Chatarina Smiderstedt som inte bara var en bild på tre stiliga unga män. Det var en tidsmaskin (nästan som lagtingsdebatten häromveckan) som kastade mig rakt tillbaka till 1997, året då det var öspel på kanalön Jersey. Där såg jag förresten för första gången i mitt liv riktigt tidvatten och trodde jorden såsom jag kände den var på väg att gå under. Nåja, jag fattade rätt snabbt vad det handlade om.

Ett led i finansieringen av den resan var utgivandet av en årskalender med läckra bilder av Ålands egen stjärnfotograf Daniel Eriksson. Kalendern är kanonfin, stor och på glansigt papper. Och det bästa av allt. Den är återvinningsbar. Inte hela tiden men åtminstone under åren 2014, 2025, 2031, 2042, 2053, 2059, 2070, 2081 och 2087. Efter det får ni hitta på något annat.

Inte nog med detta. Hemma på min vind har jag ett gäng av dessa kalendrar som först till kvarn får komma och hämta för en tia per styck som skänks till Åland Island Games Association, den lokala organisation som arrangerar resorna till dagens öspel, NatWest Island Games. Komsi, komsi, den här kalendern har kanske inget samlarvärde än. Men nog tusan kommer den att få det! :-)

Så här ser kalendern ut! (Självklart tusen gånger bättre i verkligheten.)

Tanken med kalendern var att presentera åländska guldmedaljörer i öspelen på ett helt nytt sätt. På första sidan har vi gymnasten Sabina Stenbäck (i dag Mattsson). 

Den här synen var det få andra sprintrar som fick se. När Linda Lindqvist flög fram fick de nöja sig med baksidan.

Hagelskyttet Håkan Lindroos var inte den som pratade mest och gillade att synas. Men när det kom till skeetskytte var det få som slog honom, ibland ingen.

Judokan Anders Berndtsson ser snäll ut på bilden men var hemsk att möta på mattan. Hans krafter räckte långt, bland annat till ett lagguld vid NatWest Island Games på Åland 2009. Efter några år på Grönland bor han nu i Geta med sin familj och jobbar på Havsvidden. 

Eva Karlsson i förgrunden och Åsa Gustafsson i bakgrunden hörde till stöttepelarna i det åländska volleybollaget. Eva driver i dag City-Blommor medan Guze flänger runt världen som diplomat i Svea Rikes tjänst. 

Håkan Lindén var bågskytten som träffade målet oftare än de flesta andra. Efter sin egen aktiva karriär har han varit en av hörnpelarna i arrangemangen av öspelen på Åland såväl 1991 som 2009. I det vardagliga är han en av cheferna för Mariehamns stads infrastruktursektor.

Och så var det Sabina igen som är den ålänning som varit närmast att utmanövrera tyngdlagen. Ibland tror jag dessutom att hon lyckades! 

Långdistansaren Mikael Nordblom tog en av de guldmedaljer jag minns bäst från öspelstiden då han i ensamt majestät löpte in på diskoteket Lido på Isle of Man 1985. Hårresande.

Malin Johansson och Linda Jansson var racketartisterna som såg till att gulden i första hand tennis oftast fick skickas till Åland.

Ann-Katrin Nordman var hela öspelsfamiljens egen löpardrottning och i stort sett oslagbar på sina distanser.

Svante Åberg lämnade ogärna vattnet och blev den simmare som tog de första åländska simmedaljerna. Sedan dess har det blivit fler.

Det hände sig i tiderna att nuvarande styrkelyftaren och världsmästaren Ove Lehto åkte utomlands för att stöta kula. Han återvände oftast med en guldmedalj eller två.

Här är bilden som satte igång detta. Vi var unga, starka, magra och rätt duktiga på volleyboll. Från vänster Nicklas Wikblom, undertecknad samt Sebastian Sjölund. Fast det där med mode var inte vår grej då heller. Vi blev uppsnofsade hjälpligt av Pia-Salongens Malin Småroos och Stina Eriksson innan Zygos satte på oss varsin kostym och Läderbiten försåg oss med snygga skor. Bälten fick vi från dåvarande Ab Kläder och solglasögonen från Wickströms optik. Redan vid den här tiden fanns alltså produktplacering. Bilden är kanon men får i vart fall mig att sträcka mig efter bantningsböckerna

Så här såg bilden ut på Facebook!