Några ord (till) om kortrutten

Skrev en insändare till Ålandstidningen i anslutning till den senaste debatten kring skärgårdstrafiken i allmänhet och en ”kränkt” liberal politiker i synnerhet. Besluten som måste fattas under det kommande halvåret är både svåra och på flera sätt definierande för framtiden. Vill man lyssna till det som startade debatten kan man göra det här. Det är heller inte första gången jag tagit upp frågan. Läs till exempel här.

Finland betalade skärgårdstrafiken

Liberalen Tom Grahn i Brändö anser sig utsatt för ett ”hån” efter att undertecknad i lagtinget satt ord på den verklighet som format den åländska skärgården under i stort sett de senaste hundra åren. Utflyttningen.

Tom Grahn tycker mot den bakgrunden att det är okej att sticka upp fingret i luften för att känna varifrån det blåser, göra en lodning från den egna ekan och sedan sätta spaden i marken någonstans för att skapa ett trafiksystem som i ett drag ska vända utvecklingen i skärgården. Det är en vilda västernpolitik som har fungerat fram tills nu men inte längre. I dag, ställda mot den ekonomiska verklighetens vägg, måste beslut fattas på basen av beredningar och analyser som sträcker sig längre än Facebook och fingret i luften. Vi har inte råd att inte lyckas om både skärgården och resten av Åland ska kunna fortsätta leva och utvecklas.

Skärgårdstrafiken är uppbyggd under en tid då Finland betalade hela notan. I dag finns pengarna på Åland och ska räcka till alla. Av det skälet vill jag ha en beredning som innefattar ekonomi, logistik, demografisk utveckling och så många andra faktorer som möjligt.

Jag anser att ledamöterna i Ålands lagting ska jobba för 100 procent av Åland, inte för 20 eller 80 eller något helt annat. Helheten måste råda. Fokus och energin i skärgårdsdebatten borde ligga på näringspolitiken. Hur ska man lösa den frågan, som är viktigare än alla färjor i världen – hur skapa innehåll som är tillräckligt starkt för att göra så ungdomar och andra vill stanna kvar och/eller återvända?

I dag kommer pengarna i form av en klumpsumma till hela Åland. Alla ålänningar ska få dra nytta av dem så rättvist som någonsin är möjligt. Därför är det inte schysst mot alla övriga ålänningar att stillatigande se på när bunkerpriser och bisarra arbetsavtal driver upp priset på en trafik till en region vi älskar. Vi måste hitta en nödvändig balans och det är bråttom. Om inget görs i dag stiger prislappen på trafiken med fyra miljoner euro nästa år. I ett landskap där sparkravet för att alls balansera utgifter och inkomster är kanske tjugo miljoner euro och där i stort sett varje utgift nu nagelfars av både förvaltning och politiker. Det är troligen oklokt att lämna sådana beredningar och beslut till folk som inte ser längre än till den egna bryggan. Debatten i lagtinget förra veckan var en uppvisning i hur en debatt inte borde gå till. Det är helheten som räknas, inte den egna bekvämligheten eller den egna bykärnan.

Skärgårdstrafiken var från början ett medel för att förverkliga målet som var, och är, en levande skärgård och ett friskt näringsliv. Så småningom blev skärgårdstrafiken plötsligt ett mål i sig och en stat i staten. Det är dags att återgå till det ursprungliga där trafiken är till för medborgarna, inte tvärtom.

För tydlighetens skull. Ja, vi ska göra allt som är möjligt för att det även i fortsättningen ska råda framtidstro i skärgården. Men det kan bara ske om folk på riktigt vill leva sina liv där. Utvecklingen visar dessvärre åt ett helt annat håll. I jakten på den egna lyckan väljer allt fler att bygga sina hem nära andra. Det är ett faktum som alla vi på Åland måste förhålla oss till i planeringen av vår gemensamma framtid. Dagens människor fostras till globala medborgare vare sig vi vill det eller inte. Bygemenskapen har gjort våra ungdomar starka och trygga men längtan till ett större sammanhang är minst lika kraftig. Individens frihet och rätt till sina egna val är alltid det som styr och som måste utgöra en av ingredienserna i det fortsatta bygget av hela Åland.

Sanningen är att dagens skärgårdsflotta är osannolikt obsolet (gammalmodig) och dåligt anpassad till dagens och, än värre, morgondagens krav på snabbare, miljövänligare och billigare trafik. Åt detta måste något göras. Och jag stödjer till hundra procent det arbete som trafikavdelningen och infrastrukturminister Veronica Thörnroos nu med kraft inlett. Framtidens trafik måste lösas med både hjärta och hjärna. Inte bara hälften av dem.

Jörgen Pettersson (c)

Ordförande, finans- och näringsutskottet

Med en bra roddbåt kommer man vart som helst här i världen. Jag vet, ty jag har rott. Men när det handlar om framtidens skärgårdstrafik måste det till hävare instrument och farkoster. Det kan vara avörande på många sätt att det nya kortruttssystemet blir en framgång. Åland har inte råd att inte lyckas.