Kanske bästa hittills

I dag är det sextio år sedan Ernest Hemingways bok Den gamle och havet gavs ut. Jag får erkänna att jag trodde den till och med var äldre än så. Det var ingen bok, vilken som helst. Tack vare den berättelsen vann då drygt femtioårige Hemingway först Pulitzerpriset och sedan Nobelpriset. Detta skulle han njuta av, vete tusan om det är rätta ordet men ändå, i tio år innan han sköt sig för pannan med sitt gevär. På samma sätt hans far hade gjort vilket Ernest aldrig förlät honom.

Måste jag välja ut en bok att ta med mig till en öde ö blir det troligen Den gamle och havet. Helst i originalspråket. The Old Man and the Sea som den då heter är en av de mest omtumlande och tänkvärda böcker jag någonsin läst. Det där är ju svårt att bedöma och ska ses utifrån vilket perspektiv man just då tittar. Jag läste den först som ung vuxen och fascinerades över kampen mellan människan och fisken och inte så mycket mer. Jag läste den senare som vuxen och häpnades över den kraft som finns i bokens kopplingar, hänvisningar och symbolspråk. Det kan vara den enda bok jag läst två gånger. Har i vanliga fall extremt svårt för sådant. Kan knappt se en film två gånger.

Kontentan? Bjud dig själv på en upplevelse utanför det vanliga. Läs denna bok. Det här väntar dig (finns självklart också i svensk språkdräkt, och de flesta andra språk här i världen). Och här hittar du fler citat.

“He always thought of the sea as 'la mar' which is what people call her in Spanish when they love her. Sometimes those who love her say bad things of her but they are always said as though she were a woman. Some of the younger fishermen, those who used buoys as floats for their lines and had motorboats, bought when the shark livers had brought much money, spoke of her as 'el mar' which is masculine.They spoke of her as a contestant or a place or even an enemy. But the old man always thought of her as feminine and as something that gave or withheld great favours, and if she did wild or wicked things it was because she could not help them. The moon affects her as it does a woman, he thought.”

“But man is not made for defeat," he said. "A man can be destroyed but not defeated. ”

I dag är det sextio år sedan den här boken gavs ut första gången. Det var kulmen på Hemingways författarkarriär. Knappt tio år senare sköt han sig. Det där med att vara genialisk är nog bäst bara i teorin.