Några ord om revisionen

I dag handlade det om ett förslag till ny revisionsmyndighet på Åland, Landskapsrevisionen. Ungefär så här föll mina ord innan behandlingen i lag- och kulturutskottet tar vid.
Fru talman,

Det är goda nyheter att vi på Åland äntligen har kommit så långt i förvaltningen av vårt landskap att vi står inför ett nytt sätt att revidera vår verksamhet. I andra nordiska förvaltningar har det visat sig att en storsatsning på just revisionen utgör en av de nycklar som behövs för att hitta rätt till framtiden. Jag deltog själv som åländsk representant i ett stort nordiskt revisionsmöte i Köpenhamn senaste vår och blev såväl imponerad som inspirerad över den kraft och entusiasm med vilken förvaltningens revisorer tacklar sina uppgifter hos våra nordiska grannar. Det ska redan nu slås fast. De har hunnit längre än vi. Där är det fokus på framtiden lika mycket på den tid som varit, förmodligen mer. 
De landskapsrevisorer vi haft på Åland och som jobbat hårt har förvisso gjort ett bra arbete med synnerligen begränsade resurser men det är inte säkert att det varit det mest professionella sättet att utföra uppdraget på. En revisor är i dag så mycket mer än en kontrollant med uppgift att i efterhand berätta vad som gått fel och hur mycket det kostat. Modern revision är rätt använt en tydlig vägvisare och ett viktigt stöd i den dagliga verksamheten. Mot bakgrund av de utmaningar hela det åländska samhället står inför behövs alla händer på däck. Vi måste ställa om vårt landskap så att intäkterna räcker till utgifterna och det blir både tungt och svårt.

Vi ställer oss positiva till en ny myndighet då vi tror den kan hjälpa oss alla att jobba kostnadseffektivare. Men det finns några delar i och utanför lagförslaget som vi tycker lag- och kulturutskottet kan titta lite närmare på.

I förslaget till en ny oberoende revisionsmyndighet, Landskapsrevisionen, tar landskapsregeringen inte ställning till hur stor personal myndigheten ska ha. Inom Centern har vi tittat på det där och tycker inte man under själva uppbyggnadsskedet ska sikta på fler än tre anställda, inklusive myndighetschefen. Det antalet motsvarar i stort sett dagens bemanning. Den åländska förvaltningen är med undantag för ÅHS-apparaten så pass begränsad att en person med fördel kan ta ansvar för hela granskningen. När det gäller ÅHS behövs troligen ett samarbete mellan två eller flera revisorer. Verksamheten är komplex och pengarna många, för att uttrycka det försiktigt. Här gör man troligen klokt i att sätta in rejält med resurser även på uppföljning och effektivitetskontroll för att i det långa loppet spara skattepengar.

Uppstår det akuta situationer kan revisorsmyndigheten alltid köpa in externa tjänster vilket möjligen sätter fingret på en svag punkt i den nya myndigheten som ju, enligt förslaget, ska underställas lagtinget. Det måste klargöras vad som händer om någon vill överklaga myndighetens beslut, till exempel i samband med offentliga upphandlingar. Då lagtingets beslut inte kan överklagas måste det stå klart hur besvären ska gå till hos en myndighet som lyder under den lagstiftande församlingen. Detta bör utskottet granska med särskild noggrannhet. Det finns troligen också andra utmaningar i att den nya myndigheten föreslås ligga under lagtinget istället för landskapsregeringen.
(OBS! I lagförslaget nämns att besvären ska riktas till Högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom detta är första gången någon kan överklaga ett beslut från en myndighet i lagtinget, tycker jag ändå utskottet åtminstone kan ha det bakom örat och avgöra om det är tillfyllest.)
Ändå är det övergripande sett klokast att det är lagtinget som granskar landskapsregeringen istället för att förvaltningen granskar sig själv. Genom det förfarandet blir det hela transparent och lätt att begripa. Därför är det viktigt att även detaljerna är klara redan på förhand. Små tuvor får inte välta alltför stora lass. I sista ändan handlar det faktiskt om något så enkelt som att vi själva bestämmer. Det är det som självstyrelsen är till för. Andra gör annorlunda, vi gör som vi själva tycker är bäst för oss. Vi ser gärna att utskottet mins det i den fortsatta behandlingen,

I lagförslaget föreslås att myndighetens chef ska tillsättas för sju år med möjlighet till en förlängningsperiod, alltså totalt fjorton år. Det är bra. Sju år är varken för långt eller för kort men sätter ändå en tydlig början och ett tydligt slut på uppdraget.

Det är enligt Centerns mening också angeläget att samtliga revisorer arbetar med såväl årlig revision som med så kallad effektivitetsrevision som även nämns i lagförslaget. Vid effektivitetsrevision är det alltid medborgarperspektivet som är centralt. Det handlar kort och gott om att se till att skattebetalarna får valuta för pengarna. Att man gör saker på rätt sätt. I dagens revisionsvärld är det det som i sista änden kanske är det allra viktigaste. Den situation som Åland står inför kräver att vi gör saker rätt i alla lägen.

När den nya myndigheten väl fungerar behöver den moderniserade revisionen absolut inte stanna inom landskapets fögderi. Man borde ha som målsättning att även inkludera den kommunala sektorn. Detta förutsätter dock troligen nyanställningar och avtal med såväl kommuner som kommunförbund. Det vore också önskvärt att fortsätta samarbetet med den svenska Riksrevisionen som ju gjort ett ambitiöst arbete med översynen av den åländska revisionsverksamheten. Är man liten i en stor värld är det dumt att inte fråga om hjälp där sådan finns.

Samtidigt som den nya revisionsmyndigheten inrättas under lagtinget borde man också överväga att föra våra ombudsmannafunktioner (diskriminerings- och dataombudsmannen) under lagtinget. Det skulle inte minst en gång för alla placera dem på rätt ställe i myndighetshierarkin. Det kunde i vart fall utskottet ha i minnet i den fortsatta behandlingen kring denna första egna myndighet under lagtinget.

I ett nordiskt sammanhang är Åland sist ut (möjligen tillsammans med Grönland) med att ordna till revisionen på ett professionellt sätt. Alla andra lagstiftande områden i Norden har redan gjort det. Dock borde man överväga nödvändigheten och nyttan med att knyta den nya myndigheten närmare något av utskotten, rentav att skapa ett enkom revisionsutskott. I övriga Norden finns ett parlamentariskt organ som jobbar med revisionen. På Färöarna där man för inte så länge sedan skapade den nya Riksrevisionen har man ett parlamentariskt revisionsutskott där alla partier sitter med. Det kunde vara skäl för utskottet att höra färingarna hur de tacklat det hela. Riksrevisionen där har varit synnerligen aktiv och hade fram tills i sommar lyckats avsätta fyra ministrar efter kritiska revisionsrapporter. Om det i sig är önskvärt har vi ingen åsikt om men nog visar det på handlingskraft alltid. Ett utskott kunde också utgöra ett viktigt stöd till landskapsrevisorn i dennes uppdrag. I Finland har man också inrättat ett revisionsutskott som inte minst i samband med nödlånet till Grekland var instrumentellt på flera sätt.

Avslutningsvis. En bra revisionsmyndighet kommer att spara mycket pengar för hela Åland. God kontroll, både juridisk och finansiell, som sker rimligt snabbt kan spara mycket skattepengar och även åstadkomma förvaltningsmässiga förbättringar.

Fru talman, det kan inte nog understrykas att behovet av en ny landskapsrevision är stort. För allas vårt bästa. Tack.
Dagens revisorer är inte bara misstänksamma. De är också viktiga för att bygga en förvaltning som blir mer kostnadseffektiv och därmed bättre för medborgarna.

Kommentarer

Populära inlägg