onsdag 4 januari 2012

Varje spelmarker har två sidor

Får notera att vårt åländska spelbolag Paf fått sig kring öronen efter att ha betalat ut en extra halv månadslön till personalen i samband med julfirandet. Julklappen är av allt att döma ett resultat av det jobb som lett fram till att Paf i dag på nytt är en guldkalv istället för en halt häst. Om det är rätt eller fel är jag inte rätt person att avgöra. Men jag måste nog konstatera att professor Djupsunds rader i Ålandstidningen den 4 januari är värda att fundera över. Han menar lite fritt uttryckt (nu lånar jag från Alvin och gänget 3) att då man har en topptränad kapplöpningshäst i sitt stall måste man vara beredd på att den vill springa.

Det är ändå viktigt att snarast möjligt formulera tydliga instruktioner när det gäller hur landskapets egna bolag ska skötas utgående från de olika verksamheterna. Det handlar ju först och främst om Posten, Paf och möjligen Långnäs hamn Ab, alla duktiga på sitt sätt men ändå väldigt olika till sin natur.

Och en sak till när det gäller de landskapsägda bolagen. I samma tidning berättar Posten att man absolut inte ägnar sig åt belöningar men att man har möjlighet att betala ut 3,5 procent av lönen i de händelser att verksamheten går bra. Det Paf nu tycks göra betyder knappt 4,2 procent av den årliga lönen. Skillnaden däremellan är inte direkt väldig.

Och plötsligt verkar det hela inte längre lika dramatiskt. Det är så enkelt att kritisera utbetalningar och det är så enkelt att hylla vinster. Men båda hör ihop och är ofta ett resultat av varandra i en marknadsekonomi. Det glöms rätt ofta bort.

Så här såg det ut vid apoteket på Skarpansvägen i fjol.  I dag piskar regnet mot rutorna. Hade nog föredragit snön.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...