Den avklädda sanningen
Vi har nu ett nytt år och jag ska småningom gå till mitt första stadsfullmäktigemöte. Det betyder ännu fler saker att lära sig och en ännu mer omväxlande tillvaro. För det är jag tacksam varenda dag. Väljarnas dom över den gamla makten i staden var dessutom resolut och tydlig. De vill ha förändring och röstade bort den gamla majoriteten. Det var nog på tiden. Någon annan slutsats är omöjlig att dra när det gäller Mariehamns stad.
För även om de styrande i staden alltid har sagt att företagsamheten ska värnas och ges möjlighet att utvecklas så har man hittills gjort precis tvärtom. Låt mig ta tre exempel som alla var för sig gör det besvärligare att idka affärsverksamhet i Mariehamn.
1. Eriksson Capital var villigt att satsa pengar på ett flervåningsprojekt i stadens absoluta centrum. Det stoppades eftersom huset ansågs vara för högt. Det är självklart trams. Mariehamn behöver inte lägre hus, Mariehamn behöver högre hus.
2. Den från sidan sett synnerligen underliga upphandlingen av hamnbygget gör mig på riktigt konfunderad. Istället för att välja ett billigare lokalt bolag tar Mariehamns stad en dyrare jättekoncern med säte i Finland. Det är i bästa fall oklokt, i värsta fall... Hade möjligen begripit det om det åländska budet kommit från nån månskenssnickare som langat in ett bud så där på fredagskvällen. Det var inget sånt, det var Bengt och Örjan och deras bolag som mer än väl de senaste åren visat vad det går för. Det beslutet kändes varken genomtänkt eller riktigt.
3. Stadsstyrelsens avgående ordförande Folke Sjölund (Lib) går i Ålandstidningen till attack mot Alandiabolagen för att de byggt om en cafeteria i Sittkoffs till en butik. Sjölund verkar gramse över att man inte meddelade det av allt att döma regelvidriga och fundamentalt ohyfsade tilltaget till stadshuset. Själv baxnar jag. Sittkoff är ju en plats känna stolthet för efter den senaste omgörningen. Då var det väl ett betydligt större problem förut när prånget var en spelhåla där ungar slängde sin veckopeng i havet.
Dessa tre exempel är inte ett företagsvänligt Mariehamn. Det är faktiskt rena motsatsen.
I januari intar ett nytt stadsfullmäktige bänkarna i stadshuset. Det är i sista minuten som det händer. Ska inte all nyföretagsamhet tvingas till Jomala är det nog dags att börja göra något. |
1. Eriksson Capital var villigt att satsa pengar på ett flervåningsprojekt i stadens absoluta centrum. Det stoppades eftersom huset ansågs vara för högt. Det är självklart trams. Mariehamn behöver inte lägre hus, Mariehamn behöver högre hus.
2. Den från sidan sett synnerligen underliga upphandlingen av hamnbygget gör mig på riktigt konfunderad. Istället för att välja ett billigare lokalt bolag tar Mariehamns stad en dyrare jättekoncern med säte i Finland. Det är i bästa fall oklokt, i värsta fall... Hade möjligen begripit det om det åländska budet kommit från nån månskenssnickare som langat in ett bud så där på fredagskvällen. Det var inget sånt, det var Bengt och Örjan och deras bolag som mer än väl de senaste åren visat vad det går för. Det beslutet kändes varken genomtänkt eller riktigt.
3. Stadsstyrelsens avgående ordförande Folke Sjölund (Lib) går i Ålandstidningen till attack mot Alandiabolagen för att de byggt om en cafeteria i Sittkoffs till en butik. Sjölund verkar gramse över att man inte meddelade det av allt att döma regelvidriga och fundamentalt ohyfsade tilltaget till stadshuset. Själv baxnar jag. Sittkoff är ju en plats känna stolthet för efter den senaste omgörningen. Då var det väl ett betydligt större problem förut när prånget var en spelhåla där ungar slängde sin veckopeng i havet.
Dessa tre exempel är inte ett företagsvänligt Mariehamn. Det är faktiskt rena motsatsen.
nja på pkt 3 så måste jag säga att det inte var snyggt av sittkofs att kasta ut Anja med sina åländska produkter och DUV:s tuggimiautomater och nu visar det sig att det var mariehamns stads mark.
SvaraRaderaHubba Bubba