Han förändrade världen
Som yngre var jag en fanatisk schackspelare. Till följd av en knäsjukdom (och bristande talang för den delen) blev jag aldrig fotbollsspelare. Som 13-åring blev jag istället besatt av schack. Det varade till cirka 20 varpå det blev volleyboll, vilket är en annan historia. I dag är mitt förhållande till schack ungefär samma som till memma, jag känner lockelse men inte frestelse.
Det är ändå på många sätt schack som kanske format mig mer än mycket annat. Schack är det i särklass mest komplicerade spel som finns. Om man inte är vaksam hör det till de sporter som äter upp dig om du gör dig själv ätbar. Dragen, strategin, risken slukar dig om du inte står stadigt. Några av de bästa böcker jag läst handlar om människor och deras förhållningssätt till schack. Nu kan jag även placera en film i samma kategori.
Har alltså i kväll sett ”Bobby Fischer Against The World”, filmen om världens kanske genom tiderna främste schackspelare, åtminstone den mest kreative. Det mesta kretsar kring uppgörelsen på Island 1972 då Bobby Fischer presterade sådana matcher att till och med motståndaren och förloraren Boris Spasskij stod upp och applåderade efteråt. Fischer vann matchen för sig själv och för USA som för första gången någonsin besegrat det då mäktiga Sovjetunionen i det mest intellektuella av spel. Prestigesegern var väldig och förebilden viktig. Före Bobby Fischer var schack ett spel som alla kände till men få spelade. Efter Bobby Fischer var vi plötsligt 600 miljoner som spelade – vissa bättre och andra sämre men alla försökte.
Efter VM-matchen gick det på tok för Bobby Fischer. Han började hata sitt USA och sin familj och i stort sett alla andra. Han blev på många sätt en lallande idiot som till sist fick asyl på Island där han dog 2008, bara 64 år gammal. På det sättet slöt han cirkeln. Han blev vuxen tidigt, mästare för snabbt, galen istället för rik och berömd och slutligen död innan hans liv egentligen var över.
Det är en berättelse om ett öde som formade världen i det lilla. Se den (detta är hela filmen):
Det är ändå på många sätt schack som kanske format mig mer än mycket annat. Schack är det i särklass mest komplicerade spel som finns. Om man inte är vaksam hör det till de sporter som äter upp dig om du gör dig själv ätbar. Dragen, strategin, risken slukar dig om du inte står stadigt. Några av de bästa böcker jag läst handlar om människor och deras förhållningssätt till schack. Nu kan jag även placera en film i samma kategori.
Har alltså i kväll sett ”Bobby Fischer Against The World”, filmen om världens kanske genom tiderna främste schackspelare, åtminstone den mest kreative. Det mesta kretsar kring uppgörelsen på Island 1972 då Bobby Fischer presterade sådana matcher att till och med motståndaren och förloraren Boris Spasskij stod upp och applåderade efteråt. Fischer vann matchen för sig själv och för USA som för första gången någonsin besegrat det då mäktiga Sovjetunionen i det mest intellektuella av spel. Prestigesegern var väldig och förebilden viktig. Före Bobby Fischer var schack ett spel som alla kände till men få spelade. Efter Bobby Fischer var vi plötsligt 600 miljoner som spelade – vissa bättre och andra sämre men alla försökte.
Efter VM-matchen gick det på tok för Bobby Fischer. Han började hata sitt USA och sin familj och i stort sett alla andra. Han blev på många sätt en lallande idiot som till sist fick asyl på Island där han dog 2008, bara 64 år gammal. På det sättet slöt han cirkeln. Han blev vuxen tidigt, mästare för snabbt, galen istället för rik och berömd och slutligen död innan hans liv egentligen var över.
Det är en berättelse om ett öde som formade världen i det lilla. Se den (detta är hela filmen):
Tack Jörgen för denna epistel. Det är en märklig historia denna om Bobby Fischer. Här är han forfarande hyllad som en hjälte. Han är ju också begravd här, eftersom han var bosatt här efter att Alltinget gav honom isländskt medborgarskap. Det har visat sig att hans kvarlåtenskap var värd någon miljon USD och en rättsprocess var i gång om vem som skulle ärva honom. Man tog t.o.m. DNA-prof ur hans kvarlevor till att kunna konstatera att en som påstod sig vara hans barn, inte var det.
SvaraRaderaVM-turneringen 1972 kommer säkert att ihågkommas här i år (40 år sedan).