Högskolans framtidsvision

”Men vad ska vi leva på i framtiden då?” Den frågan är en av de viktigaste vi har att hantera i alla de dagliga beslut som till sist blir till liv. Ett av svaren för hela Ålands vidkommande är att utveckla Högskolan på Åland till Möjligheternas Högskola. Det arbetet har pågått, det fortsätter och det ska sjösättas formellt i början av november. Jag har haft förmånen att följa varumärkesarbetet på hyggligt nära håll och deltog i går i ytterligare en diskussion kring hur det hela förlöpt under ledning av kommunikationsexperten Mathias Wikström (RBK) och rektorn Edvard Johansson.

Högskolan på Åland och dess möjligheter har jag lyft fram vid några olika tillfällen: 

• Första gången då varumärkesarbetet startade och begreppet ”öppna dörrar” började ta form på riktigt. Det är just närheten till allt och tillgängligheten som skapar unika förutsättningar för Högskolan på Åland att ta steget till nästa nivå.

• I samband med en debatt i lagtinget då det handlade om vikten att se möjligheter i framtiden, den här dagen handlade det mest om sjöfartsutbildningen.

• Och förstås då högskolelaget sopade slätt i VM för seglande robotar!

• En sjökapten som kom från Göteborg till Åland berättade jag också om på Ålandsbloggen i Sjöfartstidningen.

Jag gillar tanken på det som Högskolan nu gör. Man siktar högt för att locka till inflyttning som är rena bingovinsten för Åland. Inom sjöfarten är den åländska konkurrenskraften extremt hög medan andra utbildningar fortfarande har en bit kvar. Dit når vi, om vi vill. Åtminstone så länge vi satsar på kvalitet istället för kvantitet. Det är Åland för mig.

För sist och slutligen ingår det i själva plikten att vara människa att alltid i alla lägen försöka bli så bra man någonsin kan. Det måste vara ledstjärnan i allt vi tar oss för.

En av alla de som siktat högt och nått ända fram är Nelson Mandela, som jag skrev om för inte så länge sedan. Det var många som ifrågasatte hans visioner ända fram tills att de blev verklighet.