Jättestjärnan och jorden

Har man anlag för mindervärdeskomplex och är orolig för vad vi gör med vår tid här på jorden ska man nog inte läsa detta. Varning också till alla oppositionspolitiker som inleder alla sina framträdanden med att än det ena och än det andra är skrämmande och därmed tänker på den vardag som kommer och går och utgör vårt själva liv.

Nu ska de riktigt stora frågorna diskuteras och vi tar vår början i Canis Majoris eller Den Stora Hunden. Jag har i alla tider fascinerats av rymden och den oändlighet vi lever i. Det illustreras tydligare än allt annat av upptäckten av Canis Majoris, stjärnan som är 1.400 gånger större än solen! Den ligger väldigt långt borta men den finns där och den är på något underligt vis dokumenterad.

Detta är i stort sett bekant av alla. Det finns inget slut och det finns ingen början och i allt detta går vi och funderar på om vi är ensamma i universum. Svaret är självklart nej. Det finns inte en chans att det inte någon annanstans skulle finnas ett liknande liv som det vi ägnar oss år på jorden.

Nu. Ät en glass och var snälla mot varandra. Ha en fin torsdag!

Jorden vi lever på är i förhållande till solen vi lever av försvinnande liten. Lika liten är solen i förhållande till Canis Majoris. Detta skapar en känsla av ödmjukhet inför livet vi lever.

Se den här filmen, den tar tre minuter och den ger dig svindel