80 år sedan kriget bröt ut

Vi har den 30 november och snart kan vi sätta punkt för denna månad som jägare älskar men alla andra ser mest som en transportsträcka. När jag ser ut genom fönstret ser jag också solen för typ första gången i höst. Bara det är en stor sak!

I dag har det gått 80 år sedan kriget bröt ut i republiken. Runtom i Finland och på Åland tänds ljus för att vi aldrig ska glömma den 30 november 1939 då ryssarna gick in i Finland med avsikten att inlemma den nya nationen i det väldiga Sovjetunionen.

Det hela var noga regisserat från Moskva där den blodtörstige och maktgalne Stalin hyste stormaktsambitioner. Den 27 november 1939 hördes sju explosioner i den lilla sovjetiska byn Mainila och Moskvaradion rapporterade att det var Finland som genomfört attacken vilket var inget annat än lögn.

I Godby bor min vän Lasse Parikka tillsammans med sin hustru Birgit. Lasse är numera pensionär efter ett långt yrkesliv som började i Finland och slutade på Åland. Hans familj hörde till dem som levde sina liv i fred och frid i Karelen men som drabbades av krig och kaos och på några timmars varsel tvingades lämna hem och vardag. Lasse har trots denna start i livet lyckats väl men han glömmer aldrig vilket är viktigt, fred och frihet är inget som kommer av sig självt – det är något vi måste jobba för varenda dag.

Det vinterkrig som inleddes 1939 övergick senare i ett fortsättningskrig och fram till den 21 september 1944 var landets självständighet inte bara ifrågasatt av Sovjetunionen utan direkt hotad. Då undertecknades det fredsavtal som sedan dess i stora drag följts.

Åland är i dag till följd av internationella traktat demilitariserat och neutraliserat. Ändå är det viktigt att minnas. När det hade gått 75 år sedan krigets utbrott skrev jag följande ord som fortfarande håller.

Att Finland och Åland överhuvudtaget överlevde kriget med sin jättelika granne är en historisk bragd som bottnar i mod, beslutsamhet, list och en kombination av hjärta och hjärna. Till alla är det därför på sin plats att säga tack och jag minns särskilt berättelsen om Allan Finholm som var en av de som bokstavligen stod när andra föll.

Med dessa ord ber jag att få önska alla en skön lördag och i morgon en fridfull första advent. Frihet är inget vi får till skänks, det är något vi måste fortsätta kämpa för; varenda dag.

Här kan man för övrigt läsa om och lyssna till andra minnen i Svenska Yle från den dag som för alltid ska definiera oss.

Det här är min vän Lasse Parikka som aldrig glömmer. Hans familj tvingades fly sitt hem i Karelen 1939. I dag bor Lasse i Godby och missar aldrig ett läge att hylla fred och demokrati.

Några ord om budgeten

Under veckan som gick handlade det om så kallad remissdebatt kring det budgetförslag som den avgående landskapsregeringen lämnat.

Är man intresserad går detta att se typ live på länken som finns lite längre ner i bloggen. Anförandet hölls senaste onsdag.

Detta förslag överlämnas nu till finans- och näringsavdelningen som jag leder och vi ska formulera ett betänkande kring de förslag som ingår i budgeten. I samband med debatten höll jag ett anförande som går att se på Youtube på den här länken (filmen är låååång, men du hittar anförandet mellan 6.25,40 och 6.41,25).

Orden föll ungefär så här:

Talman,

den här budgeten som vi nu diskuterar blir inte särskilt långlivad. Det är en avgående regerings sista försök att lämna avtryck och därför inte särskilt livskraftigt mot bakgrund av valresultatet. Detta hände även efter valet 2011 och efter valet 2015. (För den intresserade finns betänkandet från 2011 presenterat på den här länken.) Den här budgeten ersätts om några månader med en ny slags omställningsbudget och arbetet med vad den ska innehålla påbörjades under den förra mandatperioden och fortsätter nu. På finans- och näringsutskottets vägnar vill jag tacka alla för inläggen i debatten. Vi tar med oss detta i det fortsatta arbetet på tisdag.

För egen del har jag som vägkost i budgetarbetet valt att tänka i termer som utgör idrottens grundprinciper. Som till exempel att man aldrig når framgång genom att skylla på andra. Den idrottsman som lägger ansvaret på domaren, vädret, motståndarna, eventuella skador eller laguttagningen eller medspelarnas prestationer når inte toppen. Den som till hundra procent koncentrerar sig på det man faktiskt kan påverka, vinner.

Mot den här bakgrunden vill jag lyfta några saker som vi själva kan bestämma över och som på olika sätt gör Åland större och starkare och mer intressant att besöka eller, ännu hellre, flytta till.

När det gäller synen på infrastruktur vill jag se förändring. Genom att bygga en tunnel till Föglö gör vi hela Åland större och vår ekonomi mer sund och förutsägbar. Vi skapar framtidstro för hela skärgården. En tunnel till Degerby är ekonomiskt, socialt och infrastrukturellt överlägsen den planerade bron på Gripö och den hybridfärja som numera och dessvärre är under byggnad. Detta måste hanteras med kraft och beslutsamhet och det bör höra till den nya regeringens allra första prioriteter. Här vill jag också lyfta Vårdö som hörde till de kommuner som drabbades hårdast under förra mandatperioden. Det var inte okej att lyfta bort kommunen ur skärgårdstrafiken och jag vill så snabbt som möjligt se en förändring kring detta vilket vore en injektion i näringsliv och framtidstro.

För att skapa insikter och bygga intellektuell höjd är Högskolan på Åland vår kanske viktigaste organisation. Åtminstone borde den vara det och därför förutsätter jag att bolagiseringen av högskolan går vidare och att till exempel sjöfartsutbildningen ges resurser för att växa och bli bäst, gärna i hela världen. Om någon plats borde ha förutsättningar att utbilda framtidens sjöfolk är det Åland med vår närhet till branschen och havet. Skapandet av Alandica Shipping Academy är en bra början, nu ska bara arbetet fortsätta och intensifieras – med stöd i vår egen lagstiftning!

Här vill jag också lyfta de möjligheter vi har inom yrkesutbildningen att skapa utbildningar som lockar folk från hela svensk-Finland, till exempel genom att ordna en väktarutbildning på Åland.

Vi har även byggandet av ett nytt Bomarsundscenter som ska stå klart i samband med självstyrelsens 100-årsjubileum den 9 juni 2022. Detta arbete måste fortsätta, vi får aldrig släppa tanken på att göra vår historia mer tillgänglig och intressant för såväl vår egen befolkning som för våra besökare.

Äntligen kan vi på ett tydligt sätt berätta om Ålands förhållande till världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Våra berättelser är unika och vi måste bli bättre på att använda dem.

Jag har haft förmånen att vara med på ett hörn när det gäller planerandet av såväl sjöfartsutbildningen som Bomarsundscentret och tycker avgående minister Tony Asumaa har agerat rationellt och pragmatiskt. Trots att vi har befunnit oss på olika sidor den politiska mur som alldeles för ofta skapar problem i högre grad än möjligheter har Asumaa och jag enats kring mål som på ett övergripande plan är bra för hela Åland. Tack för gott samarbete minister Asumaa och lycka till framöver. Här måste jag göra en spaning. Under min första mandatperiod tyckte jag oppositionen uppträdde ofattbart gnälligt och okonstruktivt. Under tiden i opposition gjorde jag och mina kolleger i oppositionen ibland likadant. Det gjorde att folk därute, våra väljare, till en del förlorade tron på vad vi, alla, gör. Jag kan inte påverka någon annan men jag lovar att själv försöka göra annorlunda än hittills. Inom politik är det som i idrott, man kan bara bestämma över sitt eget spel. 

En annan och ofta tabubelagd fråga som hör till vår tids allra största utmaningar är den tilltagande psykiska ohälsa som begränsar människors möjligheter att nå sin fulla kapacitet. Jag vill att detta prioriteras i budgeten i ännu högre grad än i dag och särskilt tar fasta på behandlingen av människor som drabbats av missbruk av olika former. Vi lägger stor vikt vid preventiva åtgärder vilket är bra men inte tillräckligt. Vi måste också förbättra vården av alla de som drabbats. Mellan 800 och 1.000 ålänningar, det är statistiskt fastslaget, lider av någon form av beroendesjukdom – oftast kopplat till alkohol, allt mer till narkotika och spel. I dag är de drabbade hänvisade till den beroendemottagning som Mariehamns stad sköter. Dit går bara mellan 10 och 15 procent av de uppemot 1.000 som är drabbade. Det är alldeles för lite och därför är det dags att göra som man gjort i övriga västvärlden – beroende och missbruk är en sjukdom och ska behandlas som en sådan. Detta har slagits fast av WHO och detta vill jag att vi tar tag i även på Åland. Det är en investering i framtiden som snabbt skulle återbetala sig.



En ö utan arbetsplatser blir snabbt öde och därför måste vi alltid ha i beaktande sådana näringar som skapar sysselsättning. En av dem är vattenbruk. Det råder en enorm efterfrågan på fisk i Finland och Sverige. På Åland hör våra fiskodlare till världens främsta men jag får uppfattningen att de tvingas slåss mot väderkvarnar istället för att få möjlighet att utveckla sin näring. Deras miljöpåverkan är utmanande men i allt väsentligt väldigt mycket bättre än förr. Jag vill att landskapet och branschen sätter sig ner och tillsammans når en lösning som gynnar alla. På Åland borde vi hitta utvägar istället för problem. Är man liten måste man vara pragmatisk.

Till sist vill jag slå ett tungt slag för en gren som bokstavligen skapat vårt samhälle – jakten på viltet i naturen. De åländska jägarna är sådana som inte bara i ord utan särskilt i handling gör skillnad. I budgetförslaget nämns som prioriterade områden till exempel invasiva arter. Här måste vi göra mer än bara prata. När det gäller arter som skarv, säl och särskilt mårdhund krävs det krafttag som vi hittills inte varit vana vid. Vi börjar känna till vad skarv och säl ställer till med våra yrkesfiskare. Vi som vistas i skogen ser vad mårdhundarna gör. Förr var våra skogar fyllda av skogsfågel som orre, järpe, morkulla och tjäder. I dag är skogarna tysta och skälet till detta är mårdhunden, den har tagit över våra skogar och gjort tillvaron för nämnda skogsfåglar omöjlig.

Mårdhunden är en invasiv art som tagit sig till Åland köksvägen. Den äter allt och är särskilt intresserad av häckande fåglar och deras ägg. I mårdhundens spår klarar sig ingenting i småviltsväg och den sprids i en imponerande och oroväckande takt.

Läget är prekärt och det måste till åtgärder. Jag menar att målet borde vara att utrota mårdhunden. Detta inkluderar rejäla skottpengar, det handlar om en investering för att de åländska skogarna på nytt ska bli fyllda av liv, inte mårdhundar.

Med dessa ord vill jag tacka den avgående landskapsregeringen för ert arbete. Ni gjorde ert bästa liksom regeringarna före er. Nu väntar det nya tag i fyra år och efter det vet ingen något annat än att detta sker på nytt.

Hälsningen till rektorn

I går var det högtidlig installation av Högskolan på Ålands nya rektor Johanna Mattila. Det blev en solenn tillställning med härlig musik, god stämning och läckert fika. Jag hade nöjet att säga några ord till den nya rektorn och de föll ungefär så här:

Kära Johanna Mattila, välkommen till Åland och vår högskola. Mina förväntningar är huvudsakligen två, jag vill att du ska växa och att du samtidigt gör Högskolan på Åland starkare. Det är två rätt tydliga mål och de är bra på det sättet att lyckas man med det ena blir det andra en konsekvens av det första.

Vi känner inte ännu varandra men det är lätt att råda bot på i vårt lilla och ambitiösa samhälle. Här är det lätt att dra nytta av andras färdigheter och svårt att inte låta sig påverkas; på en rad olika sätt. Småskaligt är inte alltid starkt men när det gäller kunskap och tankekraft är det inte storleken på populationen som är avgörande utan spänsten i idéerna. Här kan högskolan och dess personal och kunder, förlåt studeranden, spela en avgörande roll.

Jag kan inte hjälpa det men det känns rätt udda att stå här och försöka komma med goda råd till en ny rektor som är såväl filosofie doktor som docent och därmed antagligen redan har lyssnat till fler goda råd än de allra flesta av oss. Ändå kan jag inte låta bli. Jag är sedan i går ordförande för lagtingets finans- och näringsutskott och i mitt och de övriga lagtingsledamöternas uppdrag ingår att stifta de lagar som utgör grunden för den åländska självstyrelsen. Dessa lagar skapar ramen för vad vi får och inte får göra i samhället men det stannar inte där. Som lagtingets näringsutskott ska vi också bereda mark för de affärsidéer som vi ännu inte känner till men som ska utgöra basen för morgondagens välstånd. Ungefär som vilken högskola som helst, vi jobbar mot en framtid som per definition är okänd.

I detta uppdrag behövs alla goda krafter och inte minst Högskolan på Åland spelar en central roll. Åtminstone borde den göra det och vara det intellektuella nav som alla samhällen behöver. En stark högskola är en garant för tankemässig höjd, analytiskt djup och idémässig bredd men för att bli det krävs massor av arbete och, faktiskt, marknadsföring.

Det räcker inte längre med att bara vara duktig på det man gör, minst lika viktigt är det att kunna berätta om det. Eleverna är inte bara elever, de är våra kunder och dessa har som bekant alltid rätt; även när det har fel. Jag tror att det är av största vikt att skapa utbildningar som är anpassade till arbetslivet och de digitala möjligheter som i dag är allas vår vardag.

Jag hoppas att Högskolan på Åland framöver ska bli Nordens främsta och mest flexibla högskola och att Mariehamn ska bli en stad som lockar till inflyttning. När det gäller till exempel sjöfarten finns det enligt min mening ingenting som hindrar Alandica Shipping Academy, som samlar hela den åländska sjöfartsutbildningen, att bli bäst i Östersjön, Norden, Europa och världen.

Detta kan vi göra med stöd i vår historia, vår självstyrelse och lagstiftning, pragmatism, en orädd kultur och entreprenörskap. På Åland har vi snart Östersjöns modernaste bryggsimulator. Vi har mjukvara i form av personal, hårdvara i form av lokaler och en närhet till branschen som kan översättas i meter, snarare än mil. Det råder en enorm efterfrågan på utbildat sjöfolk runtom oss och särskilt distansutbildningar är något som kommer allt tydligare. Allt detta innebär möjligheter för vår högskola i form av arbetsplatser.

Kära Johanna Mattila, välkommen till en högskola som har precis alla förutsättningar att göra skillnad. Jag hoppas detta kan bli verklighet och att hela Mariehamn kan bli ett campus som skapar tillväxt, inflyttning och hållbara lösningar inte bara för oss utan för hela världen!

Nya rektorn Johanna Mattila har ett tufft, viktigt och utmanande uppdrag framför sig.

Tillbaka vid klubban

I går tog Ålands lagting ytterligare ett steg i arbetet mot en ny vardag, i svallvågorna efter valet. För min alldeles egen del betyder det att jag i går valdes till ordförande för lagtingets finans- och näringsutskott (FNU), ett uppdrag jag ödmjukt och förväntansfullt ser fram mot.

Det var i FNU jag först av allt hamnade när jag 2011 valdes in i lagtinget för första gången. Det blev fyra extremt hektiska år där jag vid sidan av utskottsarbetet deltog i snart sagt allt annat också. Den här gången är jag klokare och inser att livet alltid måste gå före jobbet. Under de senaste fyra åren i opposition har jag lärt mig massor som blir värdefullt de kommande fyra åren. Som till exempel det faktum att en opposition är viktig och något man aldrig ska sluta lyssna på.

Min spaning kring detta är inte enkel, när vi satt i regering tyckte jag dåvarande opposition var ofattbart gnällig. Nu när vi själva suttit i opposition inser jag att vi ofta låtit precis likadant. Den insikten ska jag aktivt försöka minnas.

FNU är, enligt min mening, lagtingets mest arbetskrävande och betydelsefulla utskott. Här hanterar vi alla budgetar, löner, skatter och så vidare. Under den förra fyraårsperioden lämnade vi drygt etthundra betänkanden efter att ha diskuterat med säkert ettusen höranden.

På den här länken finns några minnen från 2015 när förra valet ägde rum.

Vårt alldeles första uppdrag hanterade vi på halvvolley redan i går då vi omfattade en rättelse till den lag om vindkraftsstöd som nuvarande regering arbetat igenom. Nästa vecka är det debatt om den liggande budgeten och veckan därpå börjar vi i utskottet själva behandlingen. Allt påminner väldigt mycket om regeringsskiftet 2011 då den nya regeringen lämnade in en så kallad omställningsbudget. Den presenterades så här.

Jag är ödmjuk inför förtroende att leda finans- och näringsutskottet och ser fram mot nya arbetskamrater, kreativa lagförslag och en vilja att utveckla snarare än inveckla. Framför allt tänker jag aldrig glömma bort att det är ett utskott som inte bara ska spara utan också ska jobba för tillväxt. En ö som Åland står och faller med arbetsplatser och ekonomisk tillväxt.

Tillbaks där det började. I går valdes jag till ordförande för finans- och näringsutskottet som får till första uppgift att hantera den nu liggande budgeten som blev ungefär det sista den avgående regeringen producerade.