onsdag 23 januari 2013

En livsnerv till Åland

Transmar blev följande mål för de åländska parlamentarikerna efter stoppet hos Inficon och XL Bygg. Inte bara höll vd Tony Saarinen en genomtänkt presentation om den åländska transportbranschen, i personalmatsalen bjöds det på en välsmakande köttfärssoppa och oemotståndlig Ålandspannkaka med sylt. Det är sådana lockelser som gör att det där LCHF-tjafset känns svårgenomförbart… Heder och tack till kökspersonalen!
Sakfrågorna då. Tony Saarinen och ekonomichefen Mats Clemes tvekar inte att kalla Transmar Ålands livsnerv. Företaget omsätter tjugofyra miljoner euro och sysselsätter 160 personer. Till sitt förfogande har man hundra fordon och fler som transporterar 230.000 ton gods per år. Översatt till språk som folk begriper handlar det om trettio till fyrtio långtradare per dag!

I Transmarkoncernen ingår en mängd olika dotterbolag, exempelvis Renhållningen som står för en fjärdedel av koncernens omsättning samt betydligt mindre Teknikpartner Ab som dels servar de egna bilarna, dels Postens bilar och det finns kapacitet för mer. Till exempel kunde Teknikpartner också ta över servicen av landskapets och Mariehamns stads bilar vilket är en privatisering som i mina öron låter intressant och borde granskas närmare.

De flesta bilarna går till Finland som alltjämt är huvudmålet för åländsk export. Dit åker bilarna med hjälp av Rederi Ab Lillgaards Fjärdvägen som sköter mellan nittio och nittiofem procent av det åländska livsmedelsbehovet och etthundra procent av bränsletransporterna. Det sätter fokus på en utmanande omständighet. Om Fjärdvägen av något skäl skulle sluta trafikera skulle bränslet på Åland bara räcka fyra till fem dagar. Sedan är det torrt i tankarna. I sådana lägen är det bra med en stor skärgårdsflotta vars fartyg kan omdirigeras för att säkra dessa transporter. Transmar är i dag Fjärdvägens klart största kund med ungefär åttio procent av bildäcket bokat.

I debatten har Postens satsning på transporter utpekats som en besvärlig konkurrent till Transmar. Så är det säkert, alla konkurrenter kan upplevas som besvärliga, men långt ifrån hela sanningen. Betydligt bråkigare är färjornas tidtabeller och platser, bunkerpriser, bränsletyper, miljövänlighet, arbetstidslagar och mycket annat. Ibland kommer ungerska bilar till Åland och konkurrerar under villkor fjärran från våra. Dessutom råder en slags vilda västern när det gäller tolkningen av Lagen om yrkesmässig trafik vilket Transmar efterlyser en översyn av i brådskande ordning för att skapa en konkurrens som sker på lika villkor. Till exempel är Åland den enda platsen i typ Europa där det inte krävs färdskrivare i lastbilarna. Detta rör inte Transmar egentligen som ändå måste ha färdskrivare på plats för trafiken utanför Åland men ställer till det på hemmaplan då andra bilar klarar sig utan dem. Dessutom vill Transmar att man ser över möjligheten lokalt anpassade kollektivavtal vilket jag tycker låter sunt. Finlands och Sveriges och Ålands näringsliv ser helt enkelt olika ut varför det är pragmatiskt att göra så som passar bäst för oss.

Besöket på Transmar gav både insikter och idéer men kunde inte vara för evigt. Mätta och belåtna styrde lagtingsbussen vidare till andra sidan Svibybron och grannkommunen Jomala. Först till uppstickaren i livsmedelshandeln, Varuboden och sedan till den privata och högt specialiserade läkarstationen Medimar. Fortsättning följer!

Transmar är en koncern som vuxit snabbt över åren och i dag omsätter 24 miljoner euro. Bilarna syns överallt i trafiken vilket satt fart på folkhumorn. ”Är det grönt åt det hållet?” ”Jodå, det är grönt. Transmar...”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Spännande tid på Gibraltar

Ända sedan den nervösa debuten i den åländska matchtröjan 1985 på Isle of Man har jag insett vikten av att förstå omvärlden och se till att ...