måndag 19 mars 2012

Symbolfrågor är på riktigt

Lantmäteriverket vägrar, i brist på bättre vetande, att stryka det förfinskade begreppet Maarianhamina från de officiella åländska kartorna. Med ett ganska luddigt och intellektuellt tvivelaktigt resonemang hävdar verket att eftersom Åland hör till Finland har finländarna rätt att döpa Åland och Mariehamn till vad de vill. Det är både motsägelsefullt och inskränkt, vilket verket är medvetet om men ändå av numera principiella skäl vägrar ändra. Det är en strid om en symbolfråga, inget snack om den saken. Sådana tenderar att väcka känslor ända sedan dag ett. Häng med på en liten tur i historien!

Den första åländska flaggan finns i dag bara på nålar. Den förbjöds i tiderna av Finland. Passar ju bra att ta fram nu när Finland vill döpa om hela Åland till något helt annat. 
Låt mig berätta om flaggan ni ser på mitt kavajslag. Den sitter på en nål som jag lyckades köpa loss från en guldsmed i stan. Flaggan är den första officiella åländska flaggan som hissades under stor pompa och riktig ståt i samband med den stora, självstyrelsen definierande, sångfesten i Mariehamn 1922. Till musik och fuktiga ögon gick den fladdrande trefasiga flaggan i topp, allt medan folket sjöng och gladdes åt det stycke tyg som skulle bli den nya självstyrelsens kännetecken. Detta var en tid då åländskheten växte sig stark. För svenskar var vi inte och finländare ville vi inte vara. Därför kallade sig folket på öarna ålänningar, lite fritt från minnet.

I Finland blev man inte lika glad över den nya fina flaggan. Pretty f-ing far from glad, skulle man kunna tillägga. Rosenrasande är kanske ett sannare uttryck. Om det var något den unga republiken kunde acceptera så ingick inte en ny flagga innanför landets gränser i det. Självstyrelsen som idé var ju vid detta tillfälle knappt ens i blöjstadiet. Ändå hände ingenting annat än att det hördes visst gny från Helsingfors. Den nya flaggan användes till och från, hur frekvent har jag dessvärre ingen aning om, fram till 1935 då den finländska regeringen utan krusiduller förbjöd den.

Detta fick ”Ålandskungen” och talmannen Julius Sundblom att skrida till verket. Ursinnig, besviken och förbannad lät Julle (kanske gjorde han det själv) såga ner flaggstången på sin gård – en fot ovanför marken – vid Strandgatan 16. Det blev hans protest gentemot den behandling den åländska flaggan fick från Finland. I ärlighetens namn vet jag inte hur sann historien om Julles flaggstång egentligen är. Dramatisk är den hur som helst.

Det skulle sedan dröja ända till 24 april 1954 innan Ålands flaggas dag för första gången kunde firas under den nuvarande flaggan. Den är absolut inte ful, men den är heller inte den första. Och den tillkom först efter många svåra förhandlingar. Finland ville för allt i världen inte att den nya flaggan för starkt skulle förknippas med Sverige.

Så här såg den första åländska flaggan ut. Men den förbjöds av de finländska myndigheterna varpå talman Sundblom fick frispel och sågade ner sin flaggstång.
Mot den här bakgrunden ska man se det namnbråk som nu pågår. Finland har dessvärre aldrig på riktigt kunnat acceptera att Åland är Åland och inte Finland. Det var svårt förr och det är ännu svårare i dag, trots alla försök att sprida informationen. För i takt med att riksdagen fylls på med nya människor som kan allt mindre om den åländska autonomin, desto svårare blir det att få dem att begripa varför Åland är Åland och inget annat. Detta kan avfärdas som en symbolfråga men är något mycket större.

För i sanningens namn är flaggan heller ingenting annat än en symbolfråga. Och den vill väl ändå ingen bli av med i dag?

Så här ska det se ut! Ålands flagga friskt fladdrande bland de andra ländernas symboler.  Nu gäller bara att få de finländska myndigheterna att förstå att Åland faktiskt heter Åland och inget annat.

3 kommentarer:

  1. Åland är Åland och må så förbli. Flaggan är en symbol för vår härkomst och är starkt rotad i vår innersta själ och något som vi försvarar av hela vårt hjärta! Så gör ålänningarna och så gör även finnarna. För mig som är född i Finland men levt största delen av mitt liv på Åland gör denhär debatten bara ont! Så gott som varje dag så får jag läsa i tidningarnas mess spalter att jag inte duger som Ålänning eftersom jag är inflyttad, samtidigt som den familj jag har är Åländsk! Om finnarna skriver på sina kartor Ahvenanmaa så skriver svenskarna Åland, det som ingen ännu kommenterat är, vad skriver ryssarna, engelsmännen och japanerna? Knappast Åland! Debatten som den nu pågår är inget att bygga en framtid på för det saknas förståelse för varandras åsikter!

    Med vänlig hälsning!
    Dan Nylund

    SvaraRadera
  2. Hej och tack för dina kloka tankar. Symbolfrågor är både viktiga och oviktiga samtidigt. Det är det som gör de komplicerade. Men en sak vet jag med hundraprocentig säkerhet. Man ska inte bry sig om det som står anonymt i messaspalten eller på andra dessa ordens återvinningscentraler. Det är inte på riktigt. Alla som bor på Åland är ålänningar. Simple as that.

    SvaraRadera
  3. Nu är dock din benämning av "det förfinskade" Maarianhamina litet missvisande. De tre namnen, på Svenska, Finska och Ryska är precis lika gamla.

    Däremot är det helt klart att enbart Mariehamn borde användas i internationella sammanhang. Problemet är Lantmäteriverkets två hattar. Dels servar de Finland, dels servar de internationella kunder. På Finska har en hel massa orter, även utanför Finland namn på Finska. Umaja, Tukholma etc. Inte är heller Finnarna ensamma om det. Ta Estocolmo som exempel. Problemet är naturligtvis att tex Google frågar Lantmäteriverket vad Åland heter och att samma verk då svarar på Finska. Är det sedan av slentrian eller kolonialism vete katten, antagligen bådadera.

    Det enda positiva i denna kalabalik är att Lantmäteriverket inte längre kan hävda att ett namn från medlet av 1800-talet är "av hävd", men att namn som existerat på svenska sedan 1600-talet, som Nystad inte är det.

    Däremot tror jag det kan bli svårt att få en fisnkspråkig, i finsk text att sluta använda "Maarianhamina". Lika litet som jag ofta säger "Reval" eller "Dorpat" trots att jag vet att Esterna tycker illa om de gamla Tyska namnen.

    SvaraRadera

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...