Vilket lag! Vilken fest!

Vilken fest som Sune Eriksson, systrarna Lampén, Rainer Lindqvist och alla andra ställde till med på lördagskvällen! Maten var överjordisk med en pepparsås och en oxfilé som fick det hårdaste hjärta att mjukna och tuffa fotbollsbackar att drömma sig bort. Bakelsen till efterrätt var en i det närmaste sensationell blandning mellan surt och sött och därtill väldig snygg! Tävlingen däremot var inte särskilt svår. Det handlade om att spå säsongen som kommer och jag skulle gissa att jag inte har mindre än hundra procent rätt! :-) På plats var såklart hela laget och Jani Lyyski som landat på hemmaplan efter sina år på andra håll. Hur det nu ska gå för Djurgården står dessvärre skrivet i skyn...

Skälet till festen var kickoff inför den kommande seriepremiären. Eftersom det var andra året i följd får man nu börja kalla det hela en tradition. Och hit återvänder man gärna. Om inte annat så för att lyssna till Jan ”Keegan” Mattssons sånger. Det är för mig en gåta att mannen inte är med i Melodifestivalen. Mer känsla och inlevelse får man leta länge efter.

IFK är på många sätt omgivet av vänner och supportrar. Det behövs. Att driva en liten proffsklubb i en stor värld är inte enkelt. Och utan ett intresse och en entusiasm stannar det garanterat upp. Risken för att det ska hända IFK är förhoppningsvis liten, särskilt efter en kväll som i går.

Supportrarna införde också IFK-legender. Sådana där spelare som gjort det lilla extra under sina år i klubben. Legend nummer ett blev Daniel ”Ahna” Norrmén, tidigare spelare, numera styrelsemedlem samt Johan Carlsson. Carlsson, Carlsson, världens bästa Carlsson!

De sista tappra höll ut till småtimmarna, några drog vidare ut på byn, alla hade väldigt roligt. Tack till er alla som hjälpte till, det blev en kväll att minnas länge!

I det stora hela är en iphone en perfekt manick. Men den äldre modellen som jag använder saknar tyvärr blixt vilket ställer till det lite. Bilden ska föreställa en fullpackad dartklubb.

Allan Olesen förärades med en plakett för tiden som varit och ett tack för hjälpen. Nu drar han vidare till Åtvidaberg, mitt eget svenska favoritlag! (Varför? För att Ralf Edström inledde sin karriär där en gång i tiden.)

Ska man fotografera Patrick Byskata måste man vara snabb. Han rör sig som en blixt och kommer i år att snurra upp inte bara en backlinje hos motståndarna. I bakgrunden Sune Eriksson, en supporterklippa.

Sune Eriksson var en av dem som stod bakom arrangemanget. Han höll i kvällen med järnhand och låg (antagligen) bakom den tävling som allt tyder på att jag själv kommer att vinna!

Jag brukar normalt sett inte vara någon kak- och bakelsemänniska. Men den här som det bjöds på från ÅCA var ingenting annat än ren världsklass.

Jan ”Keegan” Mattsson var på plats och drog några av sina  (och våra) favoritsånger. Alltså behöver jag inte tillägga att stämningen var på topp för det begriper ni redan.

Legend nummer två i IFK. Johan Carlsson. Innan Ukulele, eller vad den heter.

IFK är inte bara världens coolaste klubb. Klubben har också världens coolaste supportrar!

När Johan Carlsson sjunger står tiden stilla. Stämningsfullt och mysigt var det absolut inte när Carlsson släppte loss i Ukulele. Men ändå magnifikt på precis alla andra sätt.