156 år av fred i dag!

Om man googlar på demilitarisering får man 158.000 träffar. Googlar man på krig blir resultatet 21 miljoner. Det handlar kanske inte om en väldigt vetenskaplig utvärdering men det säger ändå rätt mycket om var fokus ligger. Folk bråkar mer än de älskar. Och de gör det mot bättre vetande. På Åland gör vi tvärtom!

I dag är det etthundrafemtiosex år sedan Krimkriget avslutades och den överenskommelse som gjorde Åland vapenfritt undertecknades i Paris. Året var 1856 och det skulle dröja ytterligare drygt trettio år innan Eiffeltornet uppfördes. Ålands demilitarisering är alltså äldre än världens kanske mest berömda byggnadsverk. Ändå får man medge att Eiffeltornet möjligen nått en bredare massa. Saker når ibland längre än idéer.

Ålands demilitarisering som i dag fyller 156 år är äldre än Eiffeltornet i Paris. I just den staden undertecknades dokumentet som gjorde Åland fritt från militär.

Året 1856 var på inget sätt händelselöst. Det var som i år, ett skottår, ett sommar-OS år. Fast några olympiska spel skulle ännu inte ordnas förrän 1896 i Aten, Grekland. Sveriges kronprins Karl (XV) blev vicekung av Norge. Unionen höll fortfarande samman, de två länderna upplöstes 1905, när vi ändå snackar historia. Och nog är det rätt coolt att Åland som vapenfri zon går tillbaka till tiden före Eiffeltornet, OS och upplösningen av den svensknorska unionen.

Allt är inte enkelt att begripa. Just detta år 1856 gör man det inte längre brottsligt att begå självmord i Sverige vilket en vän av ordning möjligen kan tycka är ganska semantiskt. För hur straffar man den brottslingen? Nåväl. Det var inte det vi skulle diskutera i dag.

Så här kunde Bomarsunds fästning sett ut om fransmännen och britterna inte kommit till undsättning med de stora kanonerna. 1854 jämnades området med marken och ryssarna skickades hem med enkel biljett.

Tack vare det grymma Krimkriget, en våldsam uppgörelse mellan Ryssland, Storbritannien och Frankrike kan Åland i dag kalla sig Fredens öar. Med hjälp av en ursinnig och militärtaktiskt närmast hundraprocentig offensiv av tolvtusen franska soldater och en brittisk-fransk flotta mot tvåtusen ryska soldater som bokstavligen jämnades med marken är Åland i dag demilitariserat. Det är ett skick som inte är oomstritt, vilket skick som nu är det?

En chimär, säger ”förståsigpåarna” där de djupt veckar sina pannor och låter vemodet, sorgen och krismedvetenheten svepa över alla som orkar lyssna. Jag tycker demilitariseringen som idé utgör en fantastisk plattform. Tack vare vapenfriheten kan vi på Åland på riktigt definiera oss som krigsmotståndare. Här behövs inget missilförsvar, ingen armé, ingen flotta och inga militärstrategiska planer. Av det enkla skälet att vi tror på människans egen förmåga att lösa konflikter utan våld.

Kalla det naivt. Jag kallar det förtröstansfullt och hedervärt.
Kalla det löjligt. Jag säger nödvändigt, humanistiskt och framåtinriktat.
Kalla det en illusion. Jag påstår motsatsen och ska så länge jag går och står hävda att fred alltid och hela tiden är bättre än krig. Trots att Google antyder annorlunda.

Flaggan i topp. När finns det skäl att fira om inte en dag som denna. Den 30 mars är just den dag då Åland blev ett demilitariserat område.

Skulle jag ha en flaggstång skulle jag i dag med rak rygg gå ut, hissa flaggan, buga knappt skönjbart och låta min hälsning till världen svepa vidare. Ni har fel och vi har rätt, skulle jag säga.

Ha en fin fredag och en skön helg.