Redo för våren

Anamma om jag inte klippte två häckar i dag! Härmed är denna gård officiellt redo för den vår som är på kommande nästa vecka.

Hund på gångstig. Små pudlar är duktiga på mycket men helt värdelösa när det gäller häckklippning.

Trots att festen på Kungsö i går blev både sen och munter, som jag gissar att Strindberg hade uttryckt det, blev det tidig väckning och hårt arbete även i dag. För som Luther säger: Även om man vet att jorden går under i morgon gäller det att plantera äppelträd i dag.

Festen var ordnad av en god vän som bytt både karriär och uppdragsgivare samtidigt som han skaffat ett tredje barn och, som det heter, lyckats sköta sin personliga hygien under tiden. På plats var massor av människor och samtalen flöt på bra. Vi hanterade både det ena och det andra men en detalj som naglade sig fast hos mig var en annan god vän som berättade om några som nyligen flyttat in till Åland och inte riktigt känner sig helt välkomna här. Sådan smärtar. Jag tycker det samhälle vi byggt borde räcka till för alla. Jag tycker också det är svårt att generaliserande prata om ålänningarna (eller andra för den delen) som en grupp och ett lynne och ett sätt gentemot inflyttare. Liksom man är olika varandra i Sverige, Finland, Eritrea och New Orleans är vi också olika. Det handlar mycket om vilka vi själva är och vilka vi möter och hur den kemin passar ihop. Det finns inga rätt och det finns inga fel. Det finns bara nya tag och friska viljor. Men en sak är klar. Bor du på Åland är du en ålänning med allt vad det innebär. Som till exempel att kolla på Melodifestivalen som jag ska göra precis nu! Heja Ranelid!