I ur och skur – alltid glad

Bermuda är på många sätt en cool ö där den ligger mitt ute i Atlanten. Den lyder under brittiska kronan men gör lite efter eget tycke. Hittills har det gått bra, möjligen med undantag på 1970-talet då rasmotsättningarna var stora. Av de 65.000 invånarna härstammar, enligt Wikipedia, 60 procent från afrikanska slavar medan resten är britter, azorianer och folk som flyttat dit från Madeira. Give and take, det finns säkert fler där också.

Turismen utgör i dag 30 procent av BNP. Det är inte så konstigt. Klimatet är fantastiskt, utan att överdriva. Befolkningen är vänlig och utåtriktad, färgerna liknar ingenting annat. Men vid sidan av turismen har Bermuda dessutom byggt upp en återförsäkringsrörelse av yppersta världsklass. Lite yvigt uttryckt sköter de försäkringar över i stort sett hela världen. Med stor framgång. I affärsmännens spår har lyxhotell och gourmetkrogar vuxit fram i en strid ström. Företagsamheten går nästan att ta på, trots att det också finns regler som är underliga. Till exempel att det bara får finnas en bil per hushåll. Dessutom en bil som fyller vissa minimimått. De jättebilar med fyrhjulsdrift som flyger runt på våra vägar är bara att glömma på Bermuda.

Vad de åländska idrottskvinnor och -män som lyckas kvalificera sig till NatWest Island Games här 2013 ändå kommer att minnas bäst kan jag redan nu säga. Det är Johnny Barnes det.

Johnny Barnes – världens lyckligaste man!

Sedan urminnes tider har Johnny Barnes, 86, varje morgon stigit upp och gått till den mest trafikerade punkten på ön (alltså deras svar på Bläckfisken på Åland). Där stannar han tills rusningstrafiken är över. Han vinkar och ler, ropar ”I love you all!” till alla och envar. Han missar inte en dag. Kom regn, kom sol, Johnny Barnes står där han står. Detta har alla på Bermuda betraktat som en självklarhet men nu börjar folk så smått oroa sig för vad som ska hända den dag han inte längre orkar. I insändare i lokaltidningen Bermuda Sun föreslår nu vänligt sinnade öbor att regeringen borde bygga någon form av skydd för Johnny Barnes så han inte drar på sig nåt där han står och vinkar.

Johnny Barnes hör till de människor som blivit staty under sin livstid. Only in Bermuda.

Medan jag skriver detta kan jag inte låta bli att tänka på vad som skulle hända om man helt enkelt ställde sig en morgon i Bläckfisken och gjorde som Johnny Barnes. Vad tror du? Skulle man bli staty som Johnny Barnes blivit på Bermuda?