Beröm och kritik

”De gustibus non est disputandum.” Det var ett av de första latinska uttrycken jag lärde mig och fann fascinerande. Det betyder i stora drag: ”Om tycke och smak ska man aldrig diskutera”, vilket ändå vore att gå för långt. Det är naturligtvis förfärligt om man aldrig bytte tankar om smak och stil och utseende, vad skulle i så fall finnas kvar att prata om? Men det är ändå tankeväckande då citatet sätter fingret på att alla gillar olika.

Det som är salt för någon är sött för en annan. Det som är varmt för en grönlänning tvingar oss som är av skörare virke att klä på oss extra. Lyx kan i rätt läge vara en skål ris på bordet medan andra grunnar på om en tripp till Köpenhamn för en snabblunch vore ett bra sätt att tillbringa dagen på. Allt handlar om vilket perspektiv man väljer att betrakta frågor från.

Intresset är stort för att höra mer om den svenska ”Gryningspyromanen” som egentligen inte alls är någon pyroman utan något mycket allvarligare. Här är det David, till vänster, och undertecknad från förra veckan då vi på O’Learys i Liljeholmen pratade inför eliten inom den svenska säkerhetsbranschen på inbjudan av tidningen Skydd & Säkerhet.

GW:s bok om sig själv och sitt liv är klart läsvärd. Och på Bokus har den dessutom hamnat i gott sällskap! 

Detta med perspektiv blir extra tydligt om man som jag och kollegan David Widlund har skrivit en bok som engagerar. Historien om den ökände ”Gryningspyromanen” i Sverige finns nu ute i stort sett överallt. På flygplatser, i boklådor, på nätet, som ljudbok, på amazon.com och dussintalet andra internetbutiker. Jag är sedan många år tillbaka van vid att det jag skriver nagelfars och bedöms. Sådant är livet som skribent. Men jag blir fortfarande förvånad över den spridning det finns bland åsikterna. Boken har sedan den kom ut såväl toksågats (av få) som tokhyllats (av många fler). Det senare är såklart trevligare men det första är faktiskt roligare. För det enda som egentligen vore värre än att få kritik är nog att inte få det. Och sist och slutligen inser jag att de som inte begriper är svåra att nå. ;-) Här kan den som vill läsa fler reaktioner kring boken. Och här kan man provläsa den för att bilda sig en egen uppfattning!

Till sist apropå perspektiven i tillvaron och incidenten vid succéturneringen Alandia Cup i veckan. Läs mer här och här och här. Vem som än gjort vad måste jag konstatera att skulden på inget vis borde landa på en elvaåring. Jag har sett fler fotbollsmatcher än vad som troligen är nyttigt och kan på empiriskt bergfast grund slå fast att bråk av det där slaget är extremt ovanligt. Alandia Cup är tvärtom en uppvisning i kamratskap både mellan unga fobollsspelare, ledare och föräldrar. Fotbollen och idrotten, rätt hanterad, förenar och skapar vänskapsband som leder långt. Men det handlar också om passion och vinnarskallar som det krävs ledarskap för att hantera. Den här gången gick det snett vilket i sig också är en lärdom för framtiden. Men att så abrupt stänga av en elvaåring känns inte helt hundra. Signalen hade troligen blivit tydligare om den eller de ledare som misslyckades i sitt uppdrag hade stängts av enligt den gamla men beskrivande principen ”som de gamla sjunga, kvittra de unga”.

Ha en fin onsdag och kom ihåg att det är stormatch på WHA i kväll. 18.30 börjar matchen mellan serietrean IFK och serieettan HJK. Ladda genom att läsa detta!