Europas kris drabbar unga
Grafen nertill är ingen munter läsning. Den visar i iskallt ljus hur alla dessa eurokriser, skuldfällor och nödlån slagit mot det viktigaste som finns för både öar och länder. Den visar att arbetslösheten när det gäller ungdomar i Grekland och Spanien är över femtio procent. Mer än varannan ung människa saknar ett arbete att gå till. Det är siffror som inte ens den mest pessimistiske nationalekonomen trodde för tre år sedan. Det har alltså gått snabbt. Och i det mesta har professor Göran Djupsund hittills haft rätt. Läs också här (om ekonomi och aktier) och här (hur Åland kan förhålla sig till detta).
På Åland är den totala arbetslösheten under tre procent. Något fler ungdomar har inget jobb men det handlar om skärvor jämfört med vad övriga Europa just nu befinner sig i. Det ska vi glädjas åt, men också värna och förhålla oss ödmjuka till.
För någon vecka sedan gavs den åländska Arbetsmarknadsbarometern ut av Åsub för femte året i följd. Det är ett viktigt och hyperintressant dokument som öppnar för en lång rad analyser. Den viktigaste av dem alla är såklart vilken typ av arbetskraft som Åland är i behov av i framtiden. I klartext: vad ska dagens unga satsa på om de vill bo kvar i landskapet? Svaret är lätt att bli skyldig, för sanningen är att det ser rätt dystert ut överallt. Finlands Bank har till exempel i en skapligt färsk prognos uttryckt tvivel över tillväxten under de kommande tio åren. Trots det ser dock fortfarande hushållen positivt på framtiden, vilket är motsägelsefullt men också trösterikt. Sist och slutligen är det konsumenterna som har makten över tillväxten. Slutar de handla kommer lågkonjunkturen snabbare. Köper de mer, sker det motsatta.
På Åland har vi i dag en procents befolkningsökning per år. Det är tack vare inflyttningen. Det föds nämligen allt färre barn. Det är i dag hela tjugo år sedan den senaste så kallade babyboomen gjorde Åland barnrikt. I dag föds cirka 285 barn per år vilket är för få. Hur man tacklar det behöver jag inte gå in på här men får konstatera att varken teve, Facebook, twitter för att inte tala om allt hårdare krav på arbetsplatsen främjar befolkningstillväxten... Vi borde kanske chilla mer och stressa mindre.
Framtidsbranscherna då? Arbetsmarknadsbarometerns slutsats, eller en av dem riktigare uttryckt, är att vi står inför nerdragningar inom finans och försäkring samt inom hotell och restaurang. Däremot är det uppåt för transport och kommunikation, något jag ställer mig skeptisk till med exempelvis krisen inom sjöfarten i tankarna. Störst efterfråga finns det just nu på försäljare, butikskassörer och servicepersonal.
Skulle jag själv tvingas skola om mig just i dag skulle jag dock välja VVS eller nåt annat grovarbete/skitgöra. Där finns pengar att tjäna i takt med att allt fler kan allt om internet men ingenting om stamledningar.
Over and out.
På Åland är den totala arbetslösheten under tre procent. Något fler ungdomar har inget jobb men det handlar om skärvor jämfört med vad övriga Europa just nu befinner sig i. Det ska vi glädjas åt, men också värna och förhålla oss ödmjuka till.
För någon vecka sedan gavs den åländska Arbetsmarknadsbarometern ut av Åsub för femte året i följd. Det är ett viktigt och hyperintressant dokument som öppnar för en lång rad analyser. Den viktigaste av dem alla är såklart vilken typ av arbetskraft som Åland är i behov av i framtiden. I klartext: vad ska dagens unga satsa på om de vill bo kvar i landskapet? Svaret är lätt att bli skyldig, för sanningen är att det ser rätt dystert ut överallt. Finlands Bank har till exempel i en skapligt färsk prognos uttryckt tvivel över tillväxten under de kommande tio åren. Trots det ser dock fortfarande hushållen positivt på framtiden, vilket är motsägelsefullt men också trösterikt. Sist och slutligen är det konsumenterna som har makten över tillväxten. Slutar de handla kommer lågkonjunkturen snabbare. Köper de mer, sker det motsatta.
På Åland har vi i dag en procents befolkningsökning per år. Det är tack vare inflyttningen. Det föds nämligen allt färre barn. Det är i dag hela tjugo år sedan den senaste så kallade babyboomen gjorde Åland barnrikt. I dag föds cirka 285 barn per år vilket är för få. Hur man tacklar det behöver jag inte gå in på här men får konstatera att varken teve, Facebook, twitter för att inte tala om allt hårdare krav på arbetsplatsen främjar befolkningstillväxten... Vi borde kanske chilla mer och stressa mindre.
Framtidsbranscherna då? Arbetsmarknadsbarometerns slutsats, eller en av dem riktigare uttryckt, är att vi står inför nerdragningar inom finans och försäkring samt inom hotell och restaurang. Däremot är det uppåt för transport och kommunikation, något jag ställer mig skeptisk till med exempelvis krisen inom sjöfarten i tankarna. Störst efterfråga finns det just nu på försäljare, butikskassörer och servicepersonal.
Skulle jag själv tvingas skola om mig just i dag skulle jag dock välja VVS eller nåt annat grovarbete/skitgöra. Där finns pengar att tjäna i takt med att allt fler kan allt om internet men ingenting om stamledningar.
Over and out.
Kommentarer
Skicka en kommentar