Som avslutningsmatch innehöll egentligen IFK-FC Honka allt. Utom möjligen riktigt välspelad fotboll – därtill var planen inte i skick. Det var kämpaanda och passion, det var vilja och kraft och mod. Är möjligen inte objektiv men IFK var det för dagen bättre laget och bara någon tånagel från att leda med ett eller två mål i första halvlek.
Matchen illustrerade också tydligt idrottens mer brutala sidor. Honka som tog ledningen med tolv minuter kvar var bronsmedaljörer med allt vad det innebar i tolv minuter. Då kvitterade IFK och förpassade bronspengarna till Jyväskylä och JJK. Vänjer mig aldrig riktigt vid att se ledsna förlorare. Men oavgjort var ett rättvist resultat, och kanske en god definition på säsongen som helhet. Här är förresten en rad med highlights från 2011 års Veikkausliiga. Världsklass!
Den perfekta matchen avslutades med den perfekta festen med spelare, ledare, frivilliga och många andra. Skämt och allvar i en, sade jag det?, perfekt kombination.
Nu stundar nya dagar, nya tag, nya utmaningar.
Ses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Besök till Åland från Kina
Detta är berättelsen om hur ett till synes vardagligt första möte kan leda till något annat. Från ett samtal över en kopp te på ett residens...
-
Medan folk strider om språk, styrelseposter, makt, pengar och en massa annat som förstås är viktigt men kanske inte avgörande pågår ett stän...
-
Den gamle skojaren Carl Gustaf Emil Mannerheim påminde mig en bloggläsare om i går. Det var bra, för då kan jag äntligen berätta historien o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar