Man lär sig av att försöka

Mejl från bloggläsare: Hej och tack för att du ställer upp i årets val! Din medverkan har satt fart på spekulationerna kring hur det ska gå. Jag är själv idrottare och tycker det är dags för någon som på riktigt förstår vad sport betyder för Åland och ålänningarna att sitta i lagtinget. Det känns som allt annat diskuterats i valrörelsen – utom idrottens villkor i det framtida Åland. Hur tycker du åländskt idrottsliv ska utvecklas i fortsättningen?

SVAR:

Hej och tack för de vänliga orden! Jag tycker att många har väldigt mycket att lära från idrottens värld. Som att konkurrens är bra och att den som försöker mest (och är listigast) till sist vinner. Liksom den gamla sanningen, som möjligen Ingemar Stenmark myntade: ”Det är konstigt, men ju mer jag tränar desto mer tur får jag!”

Ålänningarna har historiskt sett tagit sport och idrott till sina hjärtan. Det kan ha med ö-läget att göra. Det känns bra att någon visar framfötterna även fast man kommer från en liten ö. Jag tror också det handlar om glädjen att se andra försöka och lyckas. Alla kan inte idrotta men alla kan begripa känslan av att verkligen ha gjort sitt allra bästa. Därför tycker jag idrotten är en vägvisare för hela samhället. Alla lyder under samma regler och tävlar mot samma mål.

Jag har nämnt Färöarna som ett exempel förut och gör det gärna igen. De lyckades i de sista skälvande minutrarna innan Uefadörren slog fast dörren för självstyrda områden ordna en plats för sin ö i världsfotbollen. I dag tävlar Färöarna i såväl EM som VM. Det är synd att Åland inte är där. Invändningen ”vi har ändå inget där att göra” är löjlig. För det finns bara en sak som är riktigt säker: ”If you wanna win the game, you gotta be in the game!” Det finns ingen värld liksom idrottens där gamla sanningar förlorat och nya drömmar tagit över.

Därför är såklart öspelen (trots att jag är lite inblandad) en viktig morot för åländska idrottstjejer och -killar. Liksom det ständiga utbyte i såväl finländska som svenska serier. Man kan på många sätt se idrotten som en skola. Utgifterna i dag är egentligen en investering som betalar sig i morgon. För lärdomarna som följer med idrottslig aktivitet följer med till nya, och kanske viktigare, uppgifter i framtiden.


Det första landstinget 1922. Vad alla inte vet är att talman Julius Sundblom och lantrådet Carl Björkman även de hade sin bakgrund i idrottsrörelsen. De var bägge involverade i segling som hörde till de första riktigt organiserade sportformerna på Åland.

Kommentarer

  1. Hoppas du når framgång i valet JP! By the way: Så coolt att Färöarna slog Estland med 2-0 i EM-kvalet i somras och nu spelar Estland play off för att gå in i huvudturneringen. Öbor kan vara grymt energiska - det behöver du visa de andra i lagtinget.

    SvaraRadera
  2. Tackar! Och tack för att du påminde om sommarens stora skräll i Torshavn då Färöarna slog Estland i EM-kvalet. Det tog 16 år sedan förra EM-segern som var mot San Marino.
    Lagkaptenen Christian Lamhauge Holst i Färöarna sammanfattade segern träffsäkert:
    ”Vi jobbar hårt och vi gör vad vi måste göra. Vi vet att de lag vi möter kommer att få fler möjligheter eftersom de är bättre än vi. Men trots det måste vi jobba på de små mirakel som går vår väg. Så var det i dag. För att nå dessa små mirakel måste du jobba väldigt hårt.”
    Kunde banne mig inte sagt det bättre själv!
    Segern var dessutom den sista matchen på Toftirstadions naturliga gräsplan. Nu är konstgräset på plats.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg