söndag 20 maj 2012

Vardagens riktiga hjältar

Har i dag deltagit i Finlands brand- och räddningsförbunds årliga kongress som just denna helg varit på Åland och Alandica. En bra bit över trehundra besökare från hela Svenskfinland deltog i två dagars späckade program och en, av allt att döma, jag deltog inte själv, enastående galamiddag på Mariepark i går kväll.

Jag var med i morse för att hålla ett föredrag om den uppmärksammade bok som jag skrivit tillsammans med brandingenjören David Widlund. Den sanna berättelsen om ”Gryningspyromanen” som i dag sitter i fängelse men som kommer ut år tjugohundrasexton både fascinerar och skrämmer. Hittills har intresset varit stort från själva branschen men också banker, bibliotek och många andra har hört sig för om föredrag. Sånt är skoj!

Mötet med alla dessa frivilliga brandkårister är en nyttig påminnelse om det otroliga arbete som varje dag året runt utförs i frivillighetens tecken. Dessa kvinnor och män som under helgen fortbildat sig och umgåtts på Åland är exakt de människor som blir våra bästa vänner den dagen olyckan är framme. Då känns det tryggt att veta att räddningen är nära, att den kommer fram snabbt och att kompetensen är hög. Allt det vill jag hävda att de frivilliga brandkåristerna uppfyller. Det är en organisation som sträcker sig långt och som på riktigt gör skillnad. Rörelsen präglas av generositet, ordning och reda, lyhördhet, sympati, kamratskap och många fler av de egenskaper som krävs för en bra dag och en god vän.

Särskilt stolt blev jag över de lovord som alla besökare strödde över Åland och det lokala arrangemanget. När den åländske ordföranden Jan Lindgrén räckte över de symboliska arbetshandskarna till nästa års värd, Österbotten, sade han att ”det här gick mycket enklare än jag trodde, tack vare alla goda medarbetare”. Så är det ofta på Åland. Vi är fantastiska på stora arrangemang. Ta öspelen, Rockoff, Katrina, Alandia Cup, Tall Ship’s Race eller något annat. På Åland kan vi och vi vågar. Det är en vetskap som är värdefull inför framtiden och som trots alla varningstecken gör mig fylld av förtröstan.
Jag är glad för att vi fick vara med på ett hörn och berätta vår historia. Vill också passa på att önska den frivilliga rörelsen allt gott inför kommande år och stundande utmaningar, vilka de än må vara.
En av dem avtackades för ett långt och produktivt arbete inom FBK-rörelsen var den åländske utbildningsministern och entusiastiske brandkåristen Johan Ehn.
Ålands brand- och räddningsförbunds ordförande Jan Lindgrén med arbetshandskarna som han snart ska ge bort till Österbotten. 
Och till sist avslutades allt traditionsenligt med Modermålets sång.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...