måndag 21 maj 2012

Seger mot serieledarna

Sitter på Wiklöf Holding Arena och följer de åländska hjältarna i IFK Mariehamn, hela Ålands lag. Just i dag vinner vi mot serieledarna FC Inter från Åbo och går upp till en fjärdeplats i årets Veikkausliiga. Det blir 2-1 efter en osannolikt spännande match med ett direkt avgörande mål i den sista matchminuten av inhopparen Ermin Gadzo. Mer hardcore än så blir det inte! Det är sådana prestationer som bär längre än bara till fotboll. Det visar att alla de som försöker tillräckligt mycket till sist lyckas. Det är inspiration som det som gör skillnad här i världen. Det är skickligheten i att se möjligheterna som alltid bär längre än förmågan att upptäcka fel och brister. Var än man tittar.


IFK låg under med 1-0 efter första halvlek men vände i slutet av andra. Inte långt ifrån en kopia på bortamatchen mot VPS! Sådana vändningar säger mer än folk kanske tror om de vinnarskallar som i dag ryms i IFK.


IFK är i dag den i särklass mest omtalade åländska företeelsen i Finland. Det är inte så konstigt. Att vara liten i stora sammanhang kräver alltid lite extra mod och lite mer träning. Att Åland i åtta år lyckats behålla ett lag i landets högsta liga är varken mer eller mindre en bragd. Att det är möjligt är en följd av riskvilliga investerare och generösa sponsorer som ser den konkreta nytta IFK skänker hela Åland samt spelare som aldrig tvekar att göra det lilla extra som krävs. Lägg sedan till en supporterkärna som går över berg för att hjälpa sitt lag till seger.


Elitidrott är konsten att förvandla marginaler som knappt syns till segrar. Det handlar om att sporra till prestationer utöver det vanliga. Man kan alltså inte skriva om IFK utan att nämna de spelare som utgör laget. Häng med på en snabb analys! Jepp, fullständigt ovetenskaplig, men ganska skoj!


Simon Nurme, målvakten med teleskoparmarna. Dessutom en humorist och lagspelare av mått. Var på provspel till Peru innan han valde Mariehamn.
Kristian Kojola, jobbar extra som trainee på Paf när han inte spelar och tränar. Hör till lagets ledargarde.
Jani Lyyski, oomstridd lagkapten och lagets ledare både på och på sidan av plan. Gjorde en soloprestation i kväll som efter några studsar ledde till segermålet.
Jarkko Värttö, blixtsnabb defensiv back som jobbar hårt i de tysta och ogärna släpper motståndare förbi sig.
Mason Trafford, kanadicken som blivit en publikfavorit i Mariehamn. Är stabil och en entusiasmerande lagspelare som aldrig ger upp.
Patrick Byskata, delar lägenhet med Petteri och har på kort tid gjort sig hemmastadd på mittfältet med en historia som högerback.
Petteri Forsell, en av Finlands just nu skarpaste fotbollsspelare med ett skott som får målvakter att ligga sömnlösa. Det var han som hittade nyckeln som öppnade Interförsvaret i kväll.
Amos Ekhalie, är en av de spelare som utvecklats mest av alla i årets IFK. Är i dag i det närmaste ordinarie i öppningselvan.
Saihou Jagne, målsprutan med förflutet i AIK och Brommapojkarna. Han har snabbt gjort sig hemmastadd i både IFK och Mariehamn, jodå det var han som kvitterade i dag.
Mattias Wiklöf, en återvändande storspelare som inte gjort någon besviken. Snabb, kreativ, löpstark och klok. Kommer att göra många mål ännu i årets serie.
Wilhelm Ingves, en skapande spelare som aldrig lämnar motståndarna i fred. Irrationell och löpstark är han en typisk grovarbetare som skapar chanser åt både sig själv och andra.
Ermin Gadzo, tog ett Iltalehtilejon i kväll. Borde ha haft fler. Han lämnade respekten för allt och alla på bänken när han klev in och avgjorde till 2-1 i den sista spelminuten!


Till dessa som spelade i dag ska läggas hemmasöner som orationella och oängsliga Rezgar Amani samt bloggande backen Johannes Nordström, två åländska killar som tack vare IFK i dag vet att omöjligt är inget och det enda hindret för att nå dit man vill är man själv. Det budskapet borde vi alla fortsätta hamra in hos alla, unga som gamla, kvinnor som män. Man kan det man vill.


Syns på torsdag då det vankas ny hemmamatch. den här gången mot Åbos andra lag TPS. Då är det deras tur att smaka lite åländskt stål och vinnarskalle.
De två tränarna var inte överens om matchbilden efteråt. FC Inters Job Dragtsma tyckte hans lag förtjänade vinna medan IFK:s Pekka Lyyski tyckte tvärtom. Det är lätt att ge Pekka rätt efter en kväll som denna!
Spelet höll sig denna magiska kväll mer på Inters planhalva än på IFK:s. Det resulterade i hemmaseger med 2-1 efter en osannolik vändning. IFK ligger nu fyra i ligan med fjorton poäng efter åtta matcher.
Det är inte bara fotboll på WHA nuförtiden. Tack vare kreativa leksaksentreprenörer i form av Lekplaneten och krögare som Havtorn bjuds det på såväl hoppslott som straffsparkstävling. På bilden är det Zacke Pettersson som stänker in en straff bakom Helmer Havtorn.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...