söndag 27 maj 2012

Yes, vi ligger trea!

Bara lite fotboll till. Sedan blir det minst tjugoen dagar då vi ska prata andra saker. Men just nu går det inte att hålla tillbaka. Hela Ålands Lag vann mot FF Jaro i kväll och går nu upp till en tredjeplats i årets liga. Det är på många sätt sensationellt och något som förtjänar en stunds eftertanke.

IFK Mariehamn är nämligen i dag ett lag som vi alla kan lära oss väldigt mycket av. Nja, att slå bra frisparkar, göra överstegsfinter och gillra offsidefällor var inte det jag tänkte på. Hemligheten bakom IFK:s framgångar i år är mycket mer sofistikerad än så. Det handlar om att ha lyckats skapa ett lag av individer. Att foga samman stjärnor till en helhet vars svagaste länk är stark som stål och vinnarskallarna fler än någonsin. Det finns många förklaringar. Ett lag bygger man med hjälp av många små komponenter. Fast de kanske viktigaste av dem alla skrivs TRYGGHET, MORAL och GLÄDJE. Mer behövs inte för att göra ett bra jobb. På en fotbollsplan, ombord på ett fartyg, i en gruva eller i ditt vanliga kontor.

Årets IFK är en blandning av spelare som inte är rädda att göra fel utan ivriga att göra rätt. På det viset skapar man nyfikna entreprenörer och riskvilliga kreatörer. Det kanske handlar om nyanser men det är precis i de små detaljerna som framgången finns. Folk som är rädda för fel, gör inte rätt lika ofta. Det bär längre att leta rätt än fel. Och framför allt är det mycket roligare! Ta Petteri Forsell som blommat som aldrig förr i årets IFK. Det kan han göra med lagets nyvunna självförtroende i ryggen. När elva spelare samtidigt inte bara kämpar mot samma mål men också delar glädjen i spelets detaljer sker små mirakel. Som den sista frisparken hemma mot TPS då spelarna såg varandra i ögonen när Petteri gick mot bollen och de alla bara VISSTE att matchen skulle avgöras där och då. Vilket även skedde tack vare Mattias Wiklöfs vakna skalle. I dag var det förutom Petteri Forsell och hans vrist även Aleksei Kangaskolkka som använde både huvud och fötter på sina mål. Dagens siffra är alltså tre. Tre segrar på en vecka. Trea i tabellen och tre noll på bortaplan mot FF Jaro. Trefvligt!

Jag tänker också på Tyskland och Manchester United, dessa fotbollens evighetsmaskiner som gjort målen i slutminuten till sina egna signaturer. Det handlar naturligtvis inte om tur utan om att matchen aldrig är slut förrän tiden är ute. Lag som kör hela vägen istället för nästan hela vägen vinner. De andra vinner inte. Det är självklarheter kan tyckas, men ändå inte tillräckligt självklart för alla. IFK formligen öser in mål på övertid eftersom de spelar längre än andra.

Hela Ålands lag går nu till EM-slutspelsvila som trea i Finlands högsta fotbollsliga. Det är ingenting annat än en bragd och en prestation. Men det är inte nog, för det är aldrig nog. Liksom själva livet utgör fotbollen en evighetskamp mot att bli lite snabbare, lite starkare, lite klokare. Nu suger vi en stund på den här karamellen. Sedan kavlar vi upp ärmarna, snör på oss skorna och siktar ännu högre. För det är så man gör. På fotbollsplan och i livet. Ha en TREvlig arbetsvecka!

Nä, Petteri Forsell behöver inga högre makter. Numera sätter han sina skott med egen kraft och ligger två i skytteligan! 
Planens gigant när IFK slog FF Jaro på bortaplan var Aleksei Kangaskolkka med två mål och tre Iltalehtilejon.
Och så det bästa till sist – inspiration!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hellre för högt än för tyst

I dag är det 90 dagar kvar till höstens lagtingsval. Jag är redo att fortsätta jobba för att göra Åland mer tydligt och välkomnande för besö...