Vid presskonferensen efter matchen sade Kautonen ungefär att det tuffaste som finns i fotboll är att vara ”sympatiska förlorare”. Det var fint sagt och täcker ganska väl in dilemmat att ha ett lag som spelar bra men inte får poäng. Det är en mardröm för snart sagt alla inblandade. Och även om det sagts tusen gånger kan det sägas en gång till. Livet i elitidrotten är förknippat med marginaler mindre än de allra flesta begriper.
Om matchen kan man säga mycket men jag tenderar allt oftare fastna vid målvakten Simon Nurmes räddningar som antar allt mer spektakulära former. Läs här och här. Jag förstår inte hur han gör det men det händer. Han lyckas i omöjliga lägen fälla ut en arm ytterligare en halv meter och tippa bollen utanför. Det är osannolikt vackert att se det hända. Man kunde också nämna Aleksei Kangaskolkka som även i går gjorde i stort sett allt rätt men ändå inte lyckades hela vägen. Eller Petteri Forsell som satte straffen men inte mer. Vi har Mika Niskala som slet som ett djur tills den gamla ljumskskadan bad honom sluta och Jani Lyyski som slet och slet och slet och en gång stod i vägen för bollen på själva mållinjen (med reservation, det kan ha varit någon annan). Och sist och slutligen måste Saihou Jagne nämnas, AIK:aren som fick göra sitt första mål i den grönvita tröjan i går. Det var också stort! Referatet från matchen finns här.
Sammantaget. Jag satt tillsammans med den tillträdande presidenten för den internationella Lionsrörelsen, Wayne Madden, på läktaren. Han var på Ålandsbesök och uppträdde tappert i den bitande kylan och satt kvar trots att han helst ser på amerikansk fotboll.
![]() |
Simon Nurme fick högst betyg av alla spelarna på plan i går. Mycket välförtjänt. IFK har en kanonmålvakt på plan i Simon! |
![]() |
Personerna på bilden har ingenting med Lahtis-supportrarna att göra. På annat sätt än att de är väldigt lika. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar