Till havs är det bäst

Ingenting går upp mot årets första båtfärd! I en styv nordan gjorde jag i går en lov från Svibyvikens inre skrymslen ut mot Kobba klintar och tröskeln till havet. Svalt, på gränsen till kallt och rätt gropigt för en plastbåt. Men inget får hindra den första båtfärden. Känslan att i trettio knop susa fram över vågkammarna, ibland på vattnet men lika ofta i luften, slår det mesta!

Naturen är på väg att kvickna till rejält efter vintern. Gudingarna ligger i långa rader ända in vid Västerhamns ÅSS-bryggor och uppvaktar ådorna. Det är positivt med tanke på jakten som inleds om en knapp månad! Kan redan känna doften från grytan... Längre ut var flockarna så stora att räkning inte medgavs. Jämfört med i fjol känns det dessutom som det finns fler ådor än då, vilket är extremt lyckligt.

Skrak- och svanparen finns utspridda likt grus på en vinterväg. Ute bland holmarna såg jag ett helt gäng morgonpigga svärtor och några knippor med alfågel som utan vare sig mening eller mål fladdrar omkring i blåsten. ”Allorna” är verklighetens svar på den irriterande fågeln på julaftoni Kalle Anka, den där som i sitt handlande alltid är oförutsägbar. Hörde tyvärr ingen sång till följd av blåsten (och karbusen och motorn) men kan med lätthet minnas den från i fjol. Så här låter det!

I hamnen trängdes färjorna och längs med stranden ligger lastfartygen som för ögonblicket saknar sysselsättning. Det är illavarslande att se så många förtöjda när de egentligen borde vara på haven och utgöra en del av världsekonomin. En av dem, Mimer, är dock på väg så långt bort att man undrar om hon någonsin ska tillbringa ännu en vinter bland isflaken när de karibiska öarna väl slagit klorna i henne? Lycklig resa, vill jag tillägga!

Ingenting förvandlar normalt sett vuxna män till barn på julafton som första båtturen för året.

Färjorna på väg in till Västerhamn. Tack vare det åländska skatteundantaget kan rederierna som trafikerar på Åland fortsätta sälja taxfree ombord och samtidigt upprätthålla det livsviktiga transportbehovet.

Herton klubb vid inloppet till Mariehamn är omöjlig att förhålla sig kylig till. Här gick Plus under natten till den 14 december 1933, på väg i land efter halvannat år till havs. Tolv man av de sexton ombord omkom i en ursinnig vinterstorm.

Largo och Tingö är några av de åländska fartyg som ligger vid kaj och väntar på bättre tider.

Midas säger snart tack och farväl till kyliga nordanstormar för en tillvaro i Västindien.

Skolfartyget Michael Sars och Knipan ligger sida vid sida vid Landskapskajen på Möckelösidan.