Nya tider, ryska sånger

Flr sjuttio år sedan hade det naturligtvis varit otänkbart med ryska militärkörer i hjärtat av Helsingfors. Då stred man om gränser. Så här. I dag råder nya tider, fredliga tider. Jag tillbringade lördagen i Helsingfors och ramlade in på en konsert med Red Army Choir på Alexandersteatern. Det var en upplevelse utöver det vanliga. Det var rätt upp och ner tjugo gubbar som sjöng ryska sånger och italienska och finska. Det kanske var ofrivilligt men karaktärerna avspeglade precis det som en armé utgörs av – personligheter av alla sorter och storlekar. Här stod den generallike dirigenten, den rumlande spjuvern, den listige bråkmakaren, kvinnokarlen, den ängslige soldaten, den dumdristige löjtnanten och så vidare. Med en gemensam sak – de hade pipor utöver det vanliga.

Som de sjöng! Nackhåren reste sig alltemellan.

Lägg därtill dansframträdanden i dervischklass och helheten var komplett. Det var två timmar som avklarades som två minuter. Och när jag kom ut i solen igen var jag för en minut övertygad om att jag vill bli körsångare jag också. Fast det finns väl inte så många armékörer på vårt demilitariserade Åland och att flytta blir för bökigt.

Drabbades också av en annan insikt under denna högkulturella dag i huvudstaden. Ni vet alla dessa män som finns som statyer där och i andra storstäder. De sitter alla till häst. Det ser potent och statsmannalikt ut. Värdigt. Det är från hästryggen man frälser stater och leder armér. Ta bara den gamle marskalken där han blickar ut över sitt Helsingfors från sin hästrygg när han inte åt vorschmack. Det är manligt.

Frågan är. När dagens ledare nån dag ska bli statyer. Vad i fridens namn ska man då sätta till för attribut? Cykel med cykelhjälm?! Fiat Punto? Segway? Jisses, det där blir en utmaning, för ni får säga vad man vill men i cykelhjälm är det svårt att vara vare sig potent, manlig, statsmannamässig eller värdig.

Ha en bra arbetsvecka. I dag ska en ny lag om ekologisk märkning av livsmedel och andra produkter presenteras i lagtinget av undertecknad. Välkomna att lyssna!

Statyn på Mannerheim i Helsingfors får mig att fundera. Hur ska morgondagens potentater porträtteras. På cykel?! Med hjälm?!?!

Smakprov på Red Arme Choir