Ooops, ett litet bakslag

Denna tidiga morgon den andra april vaknade fröken Vår på fel sida. Ursinnigt tänkte hon tillbaka på den vresige gubbtjyven herr Vinter. Hur han lämnat allt skit i diken och längs vägar åt henne att ta vara på. Flaskorna som kastats ut från bilar, all grus som misspryder vägkanterna, cigarettpaket, burkar och allt annat hon sett när snön smälte. Hon tänkte: ”Men nog var det väl som själva f-n ändå! Nu ska de få så de tiger, de lymlarna.”

Och då började det snöa. Och snöa. Och snöa lite till. Ilskna fröknar är inte att leka med, märkte ni alla som likt jag tog en tidig promenad i morse. All den ljuva vår som för exakt ett dygn sedan prydde nejden förvandlades i morse till ett regelrätt snökaos. Fast i ärlighetens namn inte så länge. Hon är ju inte långsint denna fröken Vår. Redan före åtta såg det ut att klarna upp igen.

Med dessa ord denna morgon önskar jag er alla en fin arbetsvecka! I lagtinget ska vi i dag prata integration och inkludering. Lyssna gärna!

Snöhunden fattade ingenting. I går grönt och skönt, i dag vitt och inte blitt. (Sorry, uselt rim.)

Snögubben kunde inte annat än skratta åt eländet.

Vägarna blev vita igen.

Bilisterna körde försiktigt och tänkte att det var ju synd att man redan hann byta till sommarskor.