Gå och rösta om din framtid

I morgon söndag är det inte bara presidentval i Finland. På Åland har sex kommuner valt att genomföra en folkomröstning om sin egen framtid. Det är ett lovvärt engagemang som kommuninvånarna visar och därför skrev jag en insändare i veckan:

Som bekant är en av livets grundregler att det dunkelt sagda ofta är det tveksamt tänkta. Ett tydligt exempel på det är den kommunreform med vars hjälp Ålands landskapsregering planerar stympa den kommunala självstyrelsen. Förslagen på hur detta ska gå till har studsat från den ena sidan till den andra och träffat alla tänkbara mål förutom Mariehamns stad där livet fortsätter som vanligt.

Som replik på detta har sex kommuner med stöd i sin egen självstyrelse och gällande lag beslutat hålla folkomröstningar om den egna framtiden. Frågan är enkel; vill man eller vill man inte fortsätta som självstyrd kommun? Mot detta anlägger nu landskapsregeringen och dess allierade moteld på alla möjliga plan. På insändarplats ser vi ministrar mer eller mindre tydligt uppmana väljare att göra som man blivit tillsagda, vara tysta och hålla med den ”linje” som LR gått in för. På Ålandstidningens ledarsida förs ett resonemang som går ut på att det är synd att låta demokratin styra i de självstyrda kommunerna. Julius Sundblom hade med säkerhet inte hållit med, hans övertygelse var att självstyrelse är bra för Åland och bra för kommunerna och därmed bra för ålänningarna.

Som om detta inte räckte till har nu de tre regeringspartiernas ordföranden, samtliga bosatta mindre än två kilometer från regeringsborgen och långt från de aktuella kommunerna, i ett brev gått ut för att i luddiga termer försvara den reform vars mål är att centralisera, förstora och likforma – allt på kvinnornas, barnens och äldreomsorgens bekostnad.

Att ni inte skäms, ni som på allvar menar att den kommunala självstyrelsen är något man kan göra lite hur som helst med så länge det inte drabbar Mariehamn. Vad kommer härnäst, ska vi släppa den åländska självstyrelsen för att det blir billigare att sköta samhället från Helsingfors?

Jag hoppas verkligen att så många som möjligt i de berörda kommunerna går till valbåsen och säger sin mening, oberoende av de påtryckningar som ministrar och media utövar på den kommunala självstyrelsen.

Bestäm själva, visa engagemang, ta ansvar.

Landskapet Åland är resultatet av omfattande självstyrelse och engagemang ner på gräsrotsnivå.

Starka skäl för Föglötunnel

Det övergripande målet för alla ålänningar borde vara att göra fasta Åland större. Ta bron mellan Hammarland och Eckerö som stod klar i november år 1959 som exempel. Fram tills dess var Eckerö att betrakta som en skärgårdskommun och kommunikationerna utmanande trots att färden mellan de två kommunerna var kort. Tack vare bron blev det plötsligt möjligt att köra när man ville från den ena sidan till den andra och två år senare startade Rederi Ab Eckerö den trafik som i dag är störst mellan Sverige och Åland.

Genom att bygga en tunnel mellan Svinö på Lumparlandssidan och Degerö på Föglö kan man nå en liknande effekt (jepp, jag har skrivit om detta tidigare). Föglö blir en naturaliserad del av fasta Åland, besökare behöver inte längre hålla koll på tidtabeller vilket på ett dramatiskt sätt ökar tillgängligheten. Detta skulle även skapa fler turer, större valfrihet och bättre kommunikationer från Kökar och Sottunga till Föglö och därmd vidare till resten av Åland. Till råga på detta kunde stenmassorna från tunnelprojektet användas för att bygga den nya hamnen (och vägen) på östra Föglö utan att spränga sönder berg där. Fördelarna är många och argumenten starka, listade av det åländska företaget FS Links som drivs av Hans Mikael Holmström och Otto Hojar.

I går ordnade Holmström och Hojar ett ambitiöst seminarium/rundabordssamtal för inbjudna deltagare. Ömsens ordförande Göran Lindholm inledde med att pedagogiskt och målande berätta om den åländska självstyrelsen där just vägtrafiklagen hör till de behörigheter som ostridigt hör till Ålands lagtings behörigheter.

Bland föreläsarna märktes tunnelspecialisten Eivind Grøv från SINTEF Research Centre i Norge. Han slog fast att det i konstruktionsteknisk mening inte finns några hinder för tunnelbygget. Bergarterna granit och basalt är typ sex miljarder år gamla och väntas inte bjuda på överraskningar.

Jon Forssell från Inspira i Finland redogjorde för det som kallas OPS-finansiering, Offentlig Privat Samverkan, vilket använts för att bygga flera olika vägsträckor i Finland och som nu lyfts som lösningen på Föglötunnelns finansiering.

Stefan Fridriksson beskrev hur Nordiska Investeringsbanken förhåller sig till OPS och såg mycket positivt på möjligheterna att finansiera projektet.

När det gäller de mer praktiska konsekvenserna av en fast förbindelse berättade islänningen Gísli Eiríksson om erfarenheterna från Island och pekade på det uppsving som även små orter kan nå med hjälp av fasta vägar. Fast infrastruktur gör skillnad på många olika plan.

Åland PPP Roundtable 2018 som evenemanget kallades avslutades med att Hans Mikael Holmström och Otto Hojar listade upp fördelarna med ett privat finansierat tunnelbygge. De har inte lämnat någon detalj åt slumpen men att gå in på alla blir för långt för en blogg. Kortfattat kan man slå fast följande:

• Landskapet Åland behöver inte investera en enda euro i projektet. Finansieringen sker genom årliga ”avbetalningar”.
• Två färjor kan dras in, Föglölinjen och en på den södra linjen/ tvärgående.
• Investeringskostnaden är beräknad till 135 miljoner euro som i första hand institutionella placerare med höga krav på säker avkastning sätter in i projektet. Detta kan handla om pensionsfonder, försäkringsbolag och liknande.
• Med en uppskattad räntanivå på två procent per år och 30 års kontrakt kan landskapet Åland från allra första året spara mellan fyra och fem miljoner euro per år i jämförelse med vad dagens trafik kostar.
• Tunnelavgiften som alla ska betala landar nånstans mellan fyra och sju euro per passage.
• Mängden utsläpp från skärgårdstrafiken minskar samtidigt med 6.000 koldioxid per år. Bara Föglötrafiken beräknas minska med 3.000 ton.
• Efter trettio år är tunneln betalad och övergår utan kostnad i landskapets ägo.

Det är på många sätt obegripligt hur landskapsregeringen valt att ännu inte riktigt lyssna på dessa argument för att istället fortsätta planeringen av en 500+ meter lång bro från Degerby över Spettarhålet till Gripö. Det skulle i och för sig till en kostnad om 30+ miljoner euro förkorta restiden till Svinö med fem tio minuter men det skulle inte göra Åland större. Man flyttar bara ett problem från en plats till en annan.

Tunnlar är än så länge ganska okända företeelser i Finland och Sverige och det kan förklara tvekan. På Färöarna, Island och i Norge är tunnlar genom berg och under vatten en självklar del av vardagen. Jag är övertygad om att vi också är mogna att gå samma väg i vår strävan att göra Åland större.

Tunnelbyggarna Otto Hojar och Hans Mikael Holmström har starka argument med sig när det gäller hur vi ska göra Åland större och skärgården mer tillgänglig.

Ett trettiotal inbjudna fanns på plats för att lyssna till experter inom en rad olika områden; tunnelteknik, ekonomi, OPS-finansiering, samhällsbygge och mer.

Här drar Hans Mikael Holmström upp linjerna för den skärgårdstrafik som en tunnel skulle göra möjligt.

Redan från det allra första året kan landskapet spara fyra fem miljoner på projektet, jämfört med vad dagens trafik kostar.

Den bilden här är inte alldeles lättläst men ställer nollalternativet (att fortsätta som i dag) längst till vänster mot landskapsregeringens kortruttsförslag, kolumnerna två till fyra, mot tunnelns fördelar. Det är knockout på alla områden till tunneln.

Äntligen pris till volleyn!

De åländska volleyherrarna vann Ålandstidningens bragdmedalj vilket stod klart på lördagens Idrottsgala.

Ingenting kan vara mer välförtjänt, att slå ”omöjliga” Ösel i volleyfinalen på sommarens öspel är stortartat och, faktiskt, sensationellt.

Jag var själv inte på plats i Visby ishall (just den dagen) men hade glädjen att agera expertkommentator dagen innan för radiolegenden Owe Järlö tillsammans med gotländska volleyprofilen Pia Tillaeus Karlström när Åland slog Gotland i semifinalen. Det blev aldrig någon riktig match; ålänningarna servade bättre, slog hårdare och blockade högre. Matchen slutade 3-0 trots Järlös oblyga stöd.

Owe Järlö har bevakat öspelen sedan många, många år tillbaka och är som radiopratare hittills oslagen. Ingen kan som han växla tempo och samtidigt hålla en oöverträffad intellektuell nivå på sina prator. Han associerar, jublar, skämtar och förklarar i samma andetag. Sådana kommentatorer görs det inte många av nuförtiden. Tack för att jag fick vara med på ett hörn!

Här kan man för övrigt läsa mer från sommarens stora höjdpunkt, NatWest Island Games på Gotland!

Hur som helst framstod Team Åland i semifinalen som ostoppbara, de hade hittat det flyt som kan leda till guld – även mot motståndare som till pappers ter sig starkare. Upplevelsen på Gotland fick mig osökt att minnas liknande tider fast vi då var på Isle of Wight i den Engelska kanalen.

Guldet på Gotland var därmed i precis alla avseenden en bragd men det borde blivit ännu fler idrottspriser till volleyn (tycker jag) och håller fullständigt med den åländska volleybollens fader, Torsten Wikstrand, att det är dags att se över kriterierna för hur de åländska idrottskvinnorna och -männen belönas. Det råder onekligen en kraftig slagsida.

Till sist blev det en fin avslutning på helgen då IFK i årets första tävlingsmatch levde runt med gästande FC Honka Akatemia. Det var en fröjd att se framför allt nyförvärven Pontus Åsbrink och Julio Cesar Fernandes som sprang åttor runt motståndarna och till sist vann med 4-0, matchreferatet kan ni läsa här.

Pia, Owe och undertecknad kommenterande Åland-Gotland senaste sommar.

Åland vann semifinalen med 3-0 och var sedan omöjliga att stoppa i finalen mot Ösel.

Visst ska Åland synas utåt!

Till mina sysslor nuförtiden ingår att föra Ålands flagga högt inom ramen för den så kallade Östersjökonferensen (BSPC), Ålands enda plattform där vi umgås på jämlika grunder med alla andra länder och stater runt Östersjön. Sedan ett halvt år tillbaka är det dessutom Åland som leder organisationen som man kan läsa mer om på den här länken.

Det är viktigt att även den åländska flaggan syns när alla de andra hissas!

Därför är det inte mer än rätt att regelbundet lyfta BSPC:s betydelse för hela Åland. Alldeles särskilt eftersom den stora konferensen kommer till Åland senare i år. När landskapsregeringens meddelande om externpolitik diskuterades i lagtinget (på min födelsedag!) sade jag ungefär så här:

Talman,

jag vill i all enkelhet lyfta ett sammanhang som landskapsregeringen i sin redogörelse över externpolitik valt att bortse från. Jag tänker lyfta Östersjökonferensen eller Baltic Sea Parliamentary Conference som Åland för första gången någonsin leder.

I höst väntas cirka 200 deltagare från samtliga länder runt Östersjön komma till vårt landskap för att diskutera gemensamma utmaningar och möjligheter, under åländsk ledning. Vi har ett gott namn och rykte inom denna konferens där tongivande politiker från alla våra betydligt större grannparlament deltar. I sammanhanget vill jag passa på att rikta ett stort tack för den entusiasm som mina delegationskolleger visar. Annette Holmberg-Jansson, Ingrid Johansson och Sara Kemetter har i handling visat att man inte behöver vara störst för att vara viktig. Det avgörande är kraften i idéerna och då spelar storleken mindre roll.

Nu gissar jag att landskapsregeringen kanske hävdar att BSPC är en angelägenhet bara för Ålands lagting, alltså den parlamentariska delen av vår förvaltning. Jag menar att det inte är riktigt sant. I landskapet Ålands budget för 2018 finns 90.000 euro anslaget för bland annat arrangemanget av höstens konferens. I den summan ingår även kostnader för förberedande resor vilka samtliga resulterar i möjligheter att lyfta självstyrelsen i vår omvärld. Enligt min mening är detta oerhört viktigt om vi ska lyckas utveckla vårt samhälle i samklang med den övriga världen. Vi har detta år möjlighet att inte ensamma bestämma men vi har chansen att sätta tonen i debatten kring vårt gemensamma och hårt ansatta innanhav. Dessutom erbjuder BSPC-arbetet mängder av tillfällen där den åländska EU-parlamentsplatsen kan lyftas och har lyfts. Vår självstyrelse är av den karaktären av regering och lagting borde arbeta tillsammans, inte var för sig.

I budgeten står också följande att läsa:

”Lagtingets samarbete inom ramen för den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC) har blivit allt viktigare och ger lagtinget en god plattform att på jämbördig nivå tillsammans med övriga parlament runt Östersjön bidra till en positiv utveckling av regionen. Lagtinget deltar b.la. i den årliga konferensen, den ständiga kommitténs möten, olika arbetsgruppsmöten samt vid behov i sekretariatets möten. Därutöver kan BSPC utse rapportörer från lagtinget för olika ärenden. Så har t.ex. skett i fråga om de maritima frågorna. Anslaget utgörs främst av resekostnader, omkostnader, arrangemang av olika möten samt representation.”

Den maritima rapportören är undertecknad och vid konferensen i Hamburg senaste höst utsågs även Sara Kemetter till rapportör när det gäller hållbar turism och senare på hösten anslöt ledamoten Johan Ehn som medlem den nya arbetsgrupp som ska formulera gemensamma strategier kring migration och integration, en utmaning som alla länder runt Östersjön delar.

Det finns alltså en tydlig koppling mellan BSPC som parlamentariskt organ och den externa politik för hela Åland som detta meddelande handlar om. Landskapsregeringen är som organ dessutom direkt länkat till BSPC genom den årliga redogörelse som regeringen formulerar på basen av den resolution som varje konferens levererar. I det senaste svaret lyfter landskapsregeringen bland annat fram följande:

Rekommendationer beträffande miljötillståndet i Östersjön. Landskapsregeringen har kompletterat sin handbok i offentlig upphandling med en skrivning som fastslår att samtliga kosmetiska produkter som innehåller mikroplaster ska uteslutas från upphandlingarna, i enlighet med HELCOM:s marine litter plan.

Rekommendationer beträffande turismsamarbetet. Landskapsregeringen har en turismstrategi som utarbetats i samarbete med branschen och som årligen följs upp och revideras i en särskild samordningsgrupp. Landskapsregeringen inser nödvändigheten och vikten av att arbeta för en hållbar turism inom Östersjöregionen, där Åland fortsättningsvis kan verka som en grön ö i ett blått hav.

1. Rekommendationer beträffande samarbete inom forskning och innovation. En vidareutveckling av Högskolan på Åland kan stärka Åland som en attraktiv plats att bo och arbeta på. En medveten satsning på högskolan, med gradvis ökad efterfrågan på utbildningsprogrammen, leder till att allt fler icke-åländska studerande kommer till Åland och även stannar kvar efter examen. Högskolans verksamhet bidrar till att skapa nya jobb och det framtida utbudet av kvalificerade medarbetare för åländska företag.

2. Rekommendationer beträffande samarbete inom utbildning (inkl. yrkesutbildning) och forskning, sammankoppla utbildning och arbetsmarknad. En utvecklingsinsats för att trygga behovet av grundskoleutbildning i de perifera områdena i landskapet görs genom det ESF-stödda projektet En flexibel grundskola. Projektet stöder utvecklingen av metoder och arbetssätt med hjälp av IKT för att säkerställa en kvalitativ undervisning i skolorna med sviktande elevunderlag.

3. Rekommendationer beträffande samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Landskapsregeringen arbetar, genom sin underställda myndighet Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (Ams), sedan länge med olika partners för att uppnå de uppsatta arbetsmarknadspolitiska målen. Ams har ett välutvecklat samarbete med exempelvis bemanningsföretag för att maximera arbetssökandes möjligheter till jobb.

4. Rekommendationer beträffande åtgärder för att minska arbetslösheten. AMS har länge haft fokus på långtidsarbetslösheten; under 2016 var det en uttalad målsättning i myndighetens verksamhetsplan att minska antalet långtidsarbetslösa. Antalet förblev dock i stort sett oförändrat. Under 2017 inriktas resurser på framför allt äldre långtidsarbetslösa, med anledning av målet om förlängd arbetskarriär.

5. Rekommendationer beträffande gränsöverskridande rörlighet. Anpassningen av åländska utbildningar på gymnasie- och högskolenivå sker kontinuerligt i förhållande till utbildningssystem i omkringliggande regioner med avseende på upplägg, nivå och innehåll i examen. Landskapsregeringens mål är att garantera att åländska unga och vuxna har en behörighet att studera vidare i högskolor och universitet i andra regioner.

6. Rekommendationer beträffande rättvisa löner och integration av flyktingar. Landskapsregeringen har under året bedrivit ett arbetsvärderingsprojekt med målet att skapa rättvisa löner inom förvaltningen. Målet är att omotiverade löneskillnader mellan män och kvinnor, samt likvärdiga tjänster inom samma kravnivå, på sikt ska utjämnas.

Dessa punkter är exempel på sådana områden som hanteras inom ramen för Östersjökonferensen och som även kan påverka den åländska externpolitiken. Vi har inte bara läge att lyssna och svara på rekommendationer, vi kan även forma samtalet och lyfta sådant vi själva prioriterar högt.

Jag tycker detta är oerhört viktigt och en möjlighet att berätta om Åland för vår omvärld och med hjälp av Ålandsexemplet bidra till såväl fred som stabilitet. Fredens öar är ett utmärkt exempel på krishantering och det ska vi aldrig sluta lyfta fram, tvärtom, i dag behövs det mer än på länge.

Hur är egentligen läget?

Den här känslan uppstår lätt då det diskuteras ekonomi i lagtinget. Jag kan inte släppa tanken på att dagens landskapsregering ägnar sig åt att måla himlen mörk och bygga politik utifrån kvartalsrapporter.

I dag debatterades ett förslag till tredje tilläggsbudget i lagtinget. Finansministern beskrev den som huvudsakligen teknisk utan egentliga nyheter. Jag är inte lika säker och sade ungefär följande:

Talman,
hur står det egentligen till med den åländska ekonomin? Är det så nattsvart som landskapsregeringen utmålat eller ligger vi sett över tid rentav hyggligt till? Frågan måste ställas mot bakgrund av denna så kallade tekniska budget för år 2017 som landar på plus 17,7 miljoner euro. Alltså när allt är betalt återstår 17,7 miljoner euro. Till detta kan läggas en kreativ reservering på 8 miljoner. Vi har alltså ett överskott på mer än 25 miljoner euro när denna tredje tilläggsbudget är tagen. Detta skulle vi i Centern gärna se att finans- och näringsutskottet analyserar. Hur stort bedömer man att det så kallade hållbarhetsgapet är i dag? Finns det ens?

Man kunde också fråga sig hur det är möjligt att en resultaträkning går från minus tio miljoner till plus tio miljoner från tilläggsbudget 2 till tilläggsbudget 3, alltså på bara några månader. Om det är transparens och lättbegriplighet vi vill nå är detta inte den rätta vägen. Denna resultaträkning är verkligen mycket svår att tränga in i.

Framöver ser det också hyggligt ut. I sammanhanget kan man till exempel påminna om att resultatet i budgeten för år 2018 som antogs i december stannar på nästan 10 miljoner (om man rensar bort de tio som försvinner från reserveringarna i denna tilläggsbudget). Var finns det beramade underskottet? Varför är det så viktigt för landskapsregeringen att måla samhällsekonomin i så mörka färger? När kommunreformen inleddes talades det om ett underskott på tio miljoner euro. Nu har vi istället ett överskott på det dubbla. Varför är det fortfarande nödvändigt att försämra den dagliga servicen?

Från Centerns sida har vi alltid hävdat att samhällsbygge sker långsiktigt och med is i magen. Vi ska inte ägna oss åt kvartalsekonomi och därför menar vi att de försämringar som landskapsregeringen aviserat sedan sitt tillträde har skett mot bättre vetande eller i vart fall utan tillräckliga analyser. Vi hävdar att det inte finns anledning till den panik som regeringen uppvisat och som resulterat i försämringar inom sjukvården och neddragningar i den kommunala servicen. Vi tror att inbesparingarna är för stora och kan inverka direkt negativt på både företagande och tillväxt på hela Åland. Den centraliseringsiver som råder gör Åland lite mindre istället för större. Det har blivit dags att sätta fokus på möjligheter istället för problemformulering. I dag får sjukvården och kommunerna betala trots att landskapets resultat är nästan 18 miljoner euro plus.

Alltså, det vore fint inför de stora investeringar som står på tur att få en samlad bedömning av det ekonomiska läget och jag önskar utskottet lycka till i sitt arbete. Gärna med ett långsiktigt utgångsläge och med hela Åland för ögonen. Mycket tyder på att Finland och därmed Åland snart kan ha med en högkonjunktur att göra vilket kan skapa förutsättningar snarare än bekymmer.

Spaningar om årets början

Oj, vad tiden rusar, häromdagen var det 2017 och nu gäller att vänja sig vid att skriva 2018. Vi är redan elva dagar in på det nya året som på många sätt redan visat sig ha en alldeles egen karaktär. Arbetet i lagtinget har inletts med allt från #metoo-debatt till misstroendeyrkande till pensionsbråk och så vidare. #metoo är en lika enkel som knepig historia och jag tycker Åsa Linderborg på ett intressant och intellektuellt vis närmat sig debatten.

Inom sjöfarten har årets början inneburit massor av huvudsakligen positiva händelser. Wasaline, Viking Line, Tallink och Eckerö Line rapporterar rekordantal resande. Enda undantaget är Eckerö Linjen som dels hade ett längre än planerat dockbesök och dels drabbades av dåligt väder.

Viking Line meddelar också att man flyttar sin svenskspråkiga bokningscentral från Sverige till Finland.

På sajten www.sjofart.ax har vi också berättat om mindre roliga nyheter; som den dramatiska fartygskollisionen i Östkinesiska havet, inte långt från där Viking Line snart ska börja bygga sitt/sina nya fartyg.

På Ålandsbloggen för jag ett resonemang om det rätt underliga i att skrota två välskötta tankfartyg.

Ha en fortsatt bra vecka medan jag drar till landet i väster för att leverera förnödenheter till äldsta sonen!

Målsättningen är liksom varje år att just 2018 ska det bli det bästa hittills!

Mest läst under 2017

Den här bloggen går in på sitt sjunde år denna dag. Räknar man in alla har svindlande 1,2 miljoner läsare hälsat på sedan starten vilket är inspirerande. Här delar jag iakttagelser, politik, vardag och mycket mer. Har i dag roat mig med att lista de mest lästa inlägen under det år som försvann i går.

Bilden är lånad från http://www.ortalloggi.com/en/predictions-for-2017-what-will-happen-to-italys-property-market/.

10 I TOPP BLOGGEN
• Simskälas miljöprojekt drog storpublik, välförtjänt!
• Donald Trump är alltid tacksam att skriva om.
• 99 år sedan det blodiga finländska inbördeskriget tog slut.
• Valborgsfirandet vid Notplan var som vanligt välläst.
• En stor del av året gick åt till att förbereda för denna hösts stora Östersjökonferens på Åland. Bland annat Bryssel stod på agendan.
• Ännu mer Bryssel, det märks tydligt att det finns ett intresse kring internationella frågor på Åland vilket är bra.
• Beskedet att Viking Line nybygge ska förses med Azipod-propellrar drog också många läsare.
• Finström var ett av många nedslag i den kommunala verkligheten under fjolåret.
• Texten och analysen om de åländska primärnäringarna hörde även den till de mest lästa under året som gick.

Nu tar vi nya tag och gör tillsammans år 2018 till något fantastiskt och levande!

Dags att byta riktning

Den åländska skärgården är under press av många olika skäl, mest som en följd av den utflyttning som är en konsekvens av en global vilja att bo där andra bor. Urbaniseringen som trend är inget att leka med, utvecklingen är tydlig och kännbar. På Åland har vi gjort allt för att livet ska kunna pågå i alla av örikets knutar men resultatet är dessvärre inte alltid det önskade. Utflyttningen fortsätter.

Den i dag sittande landskapsregeringen har trots detta växlat upp  och står i beråd att skuldsätta hela Åland för att bygga en bro på Föglö. Detta är väldigt underligt och att betrakta som ett högriskprojekt vilket även en folkrörelse som Ålands natur och miljö konstaterat. Att bygga en bro och ödelägga natur andas väldigt mycket 1980 vilket är synd med beaktande av de möjligheter som nutiden erbjuder.

Det finns minst fyrtio miljoner skäl att ta det lugnt med kortruttssatsningen på västra Föglö.

Med anledning av detta skrev jag och kompisen Harry Jansson en insändare som lyder så här:

Gör Åland större, inte fattigare

Ålands landskapsregering vidhåller, med stöd av en knapp lagtingsmajoritet, beslutet att låna 40 miljoner euro för att, huvudsakligen, finansiera en bro mellan Degerby och norra Gripö på Föglö. Denna bro, Ålands längsta, kan i teorin förkorta färjpasset till Svinö med tio minuter. Detta anser vi inte vara acceptabelt. 

Vi stöder projektet på östra Föglö men menar att den västra sidan måste hanteras annorlunda och ser mycket fram mot vidare utredningar kring ett privatfinansierat tunnelalternativ. Vårt mål är att göra Åland större, inte fattigare. 

Mot den här bakgrunden röstade en majoritet av Centerns lagtingsgrupp för att investeringsfullmakten på 40 miljoner euro ska dras tillbaka. Vi tror att det finns bättre vägar för hela Åland och för alla ålänningar. 

Centerns lagtingsgrupp
Harry Jansson  

Ordförande 

Jörgen Pettersson 

Vice ordförande

Bastubad på Storklubb

Sen gammalt hör att några av Ålands sjöräddningssällskaps över 120 frivilliga sjöräddare badar bastu på annandag jul. Den här gången gick färden mot Storklubbs numera nedlagda sjöbevakningsstation dit jag hakade på. Julbastu är något att ta på största allvar, trots visst oväder i form av snålblåst och regn.

Med hjälp av räddningskryssaren Svante G (som jag tidigare berättat om) styrde vi från Korrvik i Mariehamn för att där stråla samman med landskapets nya kombinerade oljesanerings- och sjöräddningsbåt Krickan som sköts av Lumparlandsavdelningen. Sjöräddaren Oscar Strand kom efter med egen båt vilket är rätt tappert så här den 26 december; men med en 60 hästars tvåtakts Johnson är de flesta, inklusive Strand, ostoppbara.

Storklubb är för övrigt i många avseenden en historiskt högintressant plats. För etthundra år sedan var holmen befäst av uppemot 150 ryska soldater som rätt isolerade utkämpade första världskriget på denna egentligen demilitariserade Föglöholme. Även om detta har jag berättat tidigare.

Vill man förresten ytterligare fördjupa sig i sjöräddningssällskapets flotta finns här storyn om sällskapets flaggskepp Ulabrand.

Sjöräddare är en skön samling frivilliga hjältar, alla är välkomna för att göra båtlivet tryggare. Bland dem finns unga och äldre, pratkvarnar och av den tystare sorten, kvinnor och män, IT-specialister, skeppare, åkare, tekniker och många andra. Det är just det som gör frivilligarbete så coolt. När läget är skarpt är alla lika betydelsefulla.

Storklubb som ligger utanför Föglö är i dag inte längre verksamt som sjöbevakningsstation, den stora fastigheten sköts av det nybildade Fastighetsverket medan bastubyggnaden hanteras av Ålands sjöräddningssällskap. Den är gediget byggd av stock och eldas med ved. Det finns elektricitet men inget rinnande vatten vilket ytterligare höjer upplevelsen. Inget går upp mot att tvaga sig med vatten ur ämbar!

Färden till Storklubb gick med räddningskryssaren Svante G. Till vänster frivilliga sjöräddarna Christian ”Kiku” Stenbäck som till vardags jobbar på Albanus, Svante Lönngren som annars återfinns på Crosskey samt Stephan Remmer som hör till de anställda vid sjöräddningen. Remmer är skolningsansvarig och läser samtidigt in en sjökaptensexamen vid Aboe Mare i Åbo.

Landskapet Ålands allra nyaste räddningsbåt Krickan som är stationerad i Långnäs på väg att lägga till. I fören frivilliga sjöräddaren Stefan Karlsson och i aktern Brage Stenberg.

På fast mark ser vi här frivilliga från Lumparlandsavdelningen. Från vänster Stefan Karlsson, Stefan Finnerman, Isac Nordberg, Joakim Wilhelms och Brage Stenberg.

Stefan Finnerman som annars har fullt sjå i sitt arbete på Paf i färd att fotografera tonnaget på plats på Storklubb.

Storklubb var förr om åren en väl bemannad sjöbevakningsstation men är numera nerlagd. Däremot finns radarspaning kvar på ön.

Svante G i all sin prakt.

Det blev också en skogspromenad och en tillbakablick på hur läget var för etthundra år sedan. Från vänster Kiku Stenbäck, Joakim Wilhelms, Stefan Karlsson, Stefan Finnerman och Brage Stenberg.

Stephan Remmer såg till att bastun och vattnet blev varmt denna halvkyliga annandag jul.

Med egen båt kom Oscar Strand, till vänster, som jobbar som teknisk assistent vid sjöräddningen.

Hemfärden gick genom ett dimmigt skärgårdshav.

Marschfarten 34 knop gör att hjälpen snabbt kommer på plats. Till höger vattenjeten Betsy som är en gåva från svenska Sjöräddningen i samband med att Ålands sjöräddningssällskap fyllde femtio häromåret.

Hyllning till studiefliten

Julhelgen är inte bara inbromsningens tid då vi växlar ner för att sedan ta ny fart mot den framtid som är bättre och bokstavligen ljusare. Julafton är även den dag då mariehamnarna samlas på torget för att utlysa julfriden och uppmärksamma studieflit och utbildning. I går hade jag äran att dela ut åtta stipendier á 750 euro till studeranden som på olika vis visat flit och framåtanda. Att välja ut åtta av fyrtiotre ansökningar är såklart vanskligt men jag tycker ändå vi lyckades hyggligt och vill tacka för gott samarbete med kommitténs ordförande Nina Lindfors.

Årets julfrid utlystes av stadsfullmäktiges ordförande Christian Beijer som höll ett både tänkvärt och inspirerande anförande på temat snällhet som världen faktiskt aldrig kan få för mycket av. Hela talet kan läsas på den här länken.

Av de åtta som belönades fanns fem på plats i går och det är på sin plats att kort berätta vilka de är, de är nämligen alla goda förebilder för vår lilla stad och snart redo att föra Åland och världen vidare:

Felicia Björklund studerar psykologi vid University of Aberdeen i Skottland där fokus ligger på god och etisk forskning. Vid sidan av studierna är Felicia dessutom engagerad i de ideella organisationerna Befriend A Child och Nightline. Den första arrangerar aktiviteter för att stärka barns självförtroende och den andra är en stödtelefonsatsning med målet att stödja andra studenter som har det svårare.

Jesper Bamberg har tack vare en inspirerande och kreativ högstadielärare valt den pedagogiska stigen och utbildar sig till språklärare i svenska och engelska vid Stockholms universitet. Jesper tänker bli en likadan pedagog och har som mål att börja jobba inom den åländska gymnasieskolan. Hans ambition är hög, han vill hjälpa sina framtida elever att förstå det som kan tyckas obegripligt.

Malin Lönnqvist har bestämt sig för att inte bara prata om en bättre värld utan också aktivt bidra till att det sker. Därför finns hon i dag på civilingenjörsprogrammet vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) med inriktning på energi och miljö. Det är precis sådana som världen behöver fler av och utmaningarna finns överallt. Malins vardag går ut på att med hjälp av förnyelsebara energikällor göra framtiden renare och hållbarare. Bredvid studierna är hon också engagerad i studerandeföreningar för att i praktiken lära sig planering, logistik och ledarskap.

Malin Söderlund siktar högt och långt och har som en av sina drömmar att jobba vid vårdcentraler i Indien. Malin studerar till läkare vid Umeå universitet och är även tungt engagerad i ideella projekt som till exempel International Federation of Medical Students Association. Dessutom ägnar hon sig åt Kärleksakuten för högstadieelever och Institute for Indian Mother and Child som erbjuder sjukvård för mödrar och barn i just Indien. Dit vill hon och praktisera.

Rasmus Lindqvist har valt Åbo akademi som sin studieplats och där ägnar han sig åt att lära sig statskunskap och offentlig förvaltning. Dessutom har han varit utbytesstudent vid Stockholms universitet och är därmed urtypen av ålänning; varken svensk eller finne utan rätt och slätt ålänning – nånting mittemellan. Även Rasmus är aktiv i studentlivet bortom studierna och engagerat sig i både styrelse och fullmäktige för akademins studentkår. För det har han också tilldelats utmärkelsen Brahe vingar.

De tre som inte hade möjlighet att delta vid gårdagens stipendieutdelningar har vi:

Frida Erikslund studerar till speciallärare vid Åbo akademi i Vasa och är ett bra exempel på en målinriktad, ambitiös och engagerad studerande som har ett mål med sina studier. Behovet av speciallärare är stort på Åland och Frida avser i sin kommande magisteruppsats att granska hur pulsträning påverkar elevernas studieprestationer. Hon är nämligen övertygad om att det råder ett samband mellan idrott och fysisk aktivitet och elevernas inlärning.

Jonas Trondh gör verklighet av sitt mångåriga intresse för datorer och teknik. Jesper är inne på sitt tredje år vid civilingenjörsprogrammet i informationsteknologi vid Uppsala universitet. Han trivs med sina studier men ser ändå fram mot att använda sina insikter i skarpt läge på arbetsmarknaden.

Viveka Karlsson gör det som många funderar på men allt för få gör verklighet av. Viveka har efter trettio år i yrkeslivet bestämt sig för att byta bana och kämpar nu med att avlägga Socionom YH-examen vid Yrkeshögskolan Novia i Vasa. Hon är i slutskedet av sina studier och ska så småningom ge sig ut på arbetsmarknaden i sin nya roll.

Gubben till höger med IFK-halsduk är jag. Framtiden som står bredvid mig heter från vänster Malin Söderlund, Rasmus Lindqvist, Jesper Bamberg, Malin Lönnqvist och Felicia Björklund. Foto är lånat från Ålandstidningen.

Från kris till framgång

Det är såklart på sin plats att önska alla en riktigt skön jul så här dags. Men som med alla andra längre helger är julen även ett bra tillfälle att dyka in i lite djupare frågor och här har jag ett förslag. Nertill finns en text om Ålandsexemplet som i vinter publicerats i något som heter Baltic Rim Economies där sakkunniga inom en mängd olika områden ger sin syn på tingens ordning. Jag fick den stora äran att delta med en text i årets julnummer som finns att läsa här, dessvärre bara på engelska.

Jag tog avstamp i Nationernas förbunds beslut år 1921 då Åland gavs ”möjlighet att själva ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för ett landskap, som icke utgör en egen stat.”

Sedan dess har det ibland gått bakåt men oftare framåt. Håll till godo och ha en riktigt skön julhelg!

Author: Jörgen Pettersson, Member of the Åland Parliament and president of the Baltic Sea Parliamentary Conference.

From Crisis to Success, How Åland Became the Islands of Peace
The autonomous Åland Islands are situated in the very heart of the Baltic Sea and therefore strategically important for all surrounding nations. Thanks to international agreements dating back to the Paris Peace Treaty of 1856, the autonomy is associated with demilitarization; military forces are not allowed in Åland, and fortifications may therefore not be built. The people of Åland do not have to do conscription in the Finnish military.

The demilitarization was confirmed and strengthened in 1921 by the League of Nations which also added neutralization to the “Convention of the non-fortification and neutralization of the Åland Islands ” signed by ten member states – Germany, Denmark, Estonia, Finland, France, Great Britain, Italy, Latvia, Poland and Sweden. At the same time, the sovereignty of Åland was handed to Finland including the following wording: “Finland, resolved to assure and to guarantee to the population of the Aaland Islands the preservation of their Swedish language, their culture, and their local traditions…”

The Soviet Union first approved the demilitarization in 1940 and then renewed it in 1947 when the Peace Treaty with Finland was signed in Paris between Finland and the Soviet Union, stating the following:

“The Aaland Islands shall remain demilitarized in accordance with the situation as exists at present.”

While that has been a long time ago, the “Islands of Peace” description is still valid and more important than it has been for many years. The “Åland Example” is living proof of a functional crisis management and the fact that discussions and agreements can be reached even when circumstances are challenging.

The results of what happened almost a hundred years ago are many. Today, 30,000 people live on the islands with extremely low unemployment. Swedish is the only official language in Åland. The autonomy has developed over the years due to the three Autonomy Acts; the fourth revision of the Autonomy Act is in the making right now after joint parliamentary work between the parliaments in Finland and in Åland. Thanks to the autonomous status of the Åland Islands, the government and the parliament can participate as a separate entity in the work of various international organisations, one of them the Baltic Sea Parliamentary Conference (BSPC).

The BSPC, consisting of the parliaments around the Baltic Sea, was founded in 1991 with the primary goal of creating a platform for open parliamentary dialogue to overcome the cold war and to establish the Baltic Sea as a sea of freedom and cooperation. The presidency of the organization is held by the Åland Parliament from 2017 to 2018, with the annual conference to be hosted in August 2018 in Mariehamn, the capital of Åland.

Considering the current situation within Europe, it is important to remember that a fair solution to any challenge can only be achieved by dialogue and cooperation, particularly in times of crises.

We want to live in a free, peaceful and prosperous Baltic Sea region – especially since we are once again, after more than 20 years, in a tense, perhaps an inflamed situation. It is more important than ever to follow our guidelines, to follow our principal basis which is dialogue to resolve critical and tense situations.

The crucial foundation of the Baltic Sea Parliamentary Conference is: We want to be a political platform for cooperation, for commitment and for competence in the political dialogue of parliaments, governments and civil societies in the Baltic Sea region.

We should not take for granted that we parliamentarians can always find satisfactory solutions. But we have an obligation to our citizens to contribute to solving conflicts.
In order to achieve that, we must strengthen interparliamentary cooperation as well as the influence of parliaments. Their common will is of crucial importance in order to look for answers to international challenges such as the refugee crisis and the threats posed by terrorism. We parliamentarians as representatives of the citizens in our countries need to continuously work on deepening dialogue, on compromise and on cooperation related to the democratic values to face future international challenges.


The priority issues for the BSPC during the Åland Islands’ presidency in 2017 – 2018 are therefore:

• To contribute to the development of sustainable societies in the Baltic Sea region based on democratic values, human rights and equal opportunities for all.

• To enhance cooperation and integration for a secure and prosperous Baltic Sea area. We want to further improve and develop means of democratic participation, e.g. through transparency, comprehensive information, government accountability and other instruments of citizen participation.

• To find common solutions on the topics of migration and integration based on mutual information and best practices. The issues of migration and integration pose a tremendous challenge to all countries in the Baltic Sea region as well as a great opportunity for their further development. This calls for intensive dialogue as well as close cooperation and also coordinated policies between the Baltic Sea States. Therefore, we have established a new working group that will analyse and discuss migration and integration.

The conference in Åland on 26-28 August 2018 will offer dialogue, debate, solutions, friendship and a strong will to make the Baltic Sea more prosperous than ever before. You are welcome to participate in this process!