Och då tyckte Palme till
”Tough guys don’t dance”, skrev Norman Mailer. Om han själv var dansör eller inte har jag ingen aning om. Men jag blev tidigt i livet fascinerad av hans sätt att beskriva tillståndet i världen. Mailer var en produktiv herre med mängder av titlar på sitt samvete. Han kallades in i armén som 21-åring, åkte och stred i Stilla Havet, kom hem och skrev ursinnigt boken De nakna och de döda som blev hans debutverk. Efter det ramlade det på med The Fight, The Prisoner of Sex, en biografi över Marilyn Monroe, en annan över Picasso och så vidare. Det ämne fanns inte som Norman Mailer bangade för.
Hade han inte kolat åttiofyra år gammal år 2007 hade gubben fyllt nittio precis i dag. Det duger som skäl att plocka ner en av klassikerna från hyllan och somna till senare i kväll. Det får bli The Fight!
Jag är förresten inte ensam om att gilla Norman Mailers verk. Långt därifrån. En annan av hans beundrare var Olof Palme som skrev en briljant recension över De nakna och de döda i Svenska Dagbladet av alla tidningar. Läs den här och fråga er sedan när ni senast läste en recension som var ens i dess närhet. Associationsförmåga parat med intelligens och ett stringent sätt att uttrycka hela skiten på. Det är en konst det också. Palme var förvisso något utöver det vanliga bland djuren i Vår Herres hage.
I kväll ska jag lyssna till hur det gick till när kommunerna på Kimitoön slogs samman. Det finns säkert åtskilligt att fundera på kring det även här på Åland. Jag tycker dock alltjämt begreppet sammanslagning är dumt att använda. Det är ju en förädling av det nuvarande systemet vi sist och slutligen pratar om där den enskilt största frågan är: hur ska morgondagens ålänningar kunna ha det lika bra som dagens? Så här skrev jag tidigare.
Hade han inte kolat åttiofyra år gammal år 2007 hade gubben fyllt nittio precis i dag. Det duger som skäl att plocka ner en av klassikerna från hyllan och somna till senare i kväll. Det får bli The Fight!
Jag är förresten inte ensam om att gilla Norman Mailers verk. Långt därifrån. En annan av hans beundrare var Olof Palme som skrev en briljant recension över De nakna och de döda i Svenska Dagbladet av alla tidningar. Läs den här och fråga er sedan när ni senast läste en recension som var ens i dess närhet. Associationsförmåga parat med intelligens och ett stringent sätt att uttrycka hela skiten på. Det är en konst det också. Palme var förvisso något utöver det vanliga bland djuren i Vår Herres hage.
I kväll ska jag lyssna till hur det gick till när kommunerna på Kimitoön slogs samman. Det finns säkert åtskilligt att fundera på kring det även här på Åland. Jag tycker dock alltjämt begreppet sammanslagning är dumt att använda. Det är ju en förädling av det nuvarande systemet vi sist och slutligen pratar om där den enskilt största frågan är: hur ska morgondagens ålänningar kunna ha det lika bra som dagens? Så här skrev jag tidigare.
 |
| Så här såg Norman Mailer ut när The Guardian intervjuade honom i hemmet. Läs den fenomenala nekrologen över författaren här. |
 |
| För oss pugilister är berättelsen om ”The Rumble in the Jungle” odödlig. Mailer beskriver matchen mellan Muhammed Ali (bilden) och George Foreman som ingen annan. |
Kommentarer
Skicka en kommentar