Om oxveckor och fartyg

Tisdag morgon och den första dagen på resten av ens liv börjar igen. Som mindfulpredikanterna säger. Är själv en av naturen enkel själ som egentligen inte behöver mer än en glass och en spade för att må bra. Det ska man vara glad för nuförtiden då oxveckorna är över oss med ful kraft. De kallas så dessa dagar som börjar efter en längre helg och det fortfarande är långt till nästa helg. Då återstår ingenting annat än att slita som en oxe med vad det sedan är man håller på med.

I lagtinget innebär det fortsatt budgetarbete i finans- och näringsutskottet för att slutligen dunka ett betänkande i lagtingets bord på onsdag. Om makterna är med oss vill säga. Vid sidan av det ordinarie jobbet fortsätter också elever från Ålands lyceum att komma förbi lagtingshuset och sprida entusiasm och inspiration runtom sig. I går var det treor som kom över för att prata skärgård. Det blev som vanligt ett samtal som gav mig minst lika mycket som jag gav dem. Ungefär som den här gången då vi också pratade urbanisering och här då vi pratade samhällsreform med andra elever. I går handlade det mest om det överhuvudtaget är möjligt att skapa förutsättningar för folk att bo i glesbygd när det finns så många glesa tätbygder runt knuten. Svaret är ja, men det krävs både mod och entreprenörskap för att det ska lyckas.

I går kväll var också kvällen då ms Viking Grace för första gången angjorde Mariehamn. Jag drog såklart ner för att se fartyget som ska sätta fart på en bransch som inte sett något på riktigt nytt de senaste tjugo åren. Av rapporterna att döma har man lyckats. Aha-upplevelsen verkar genuin och imponeringsfaktorn hög. Det är viktigt på många sätt att detta blir bra. Rederiet Viking Line behöver självförtroende och passagerarna vill ha nyheter. Om både de storheterna kan kombineras är det supercalifragilisticexpialidocious, som Mary Poppins brukade säga! Jag var inte precis ensam om att vara nyfiken. Det verkade som om hela staden var på benen. Bilköerna ringlade sig långa och det rådde ett behärskat kaos nere i Korrvik. Stabilt att det fortfarande råder ett genuint intresse för sjöfarten på Åland!

Samtidigt som Viking Grace kom in som en representant för framtiden lade ms Tingö ut som en symbol för krisen inom lastsjöfarten. Vet inte vart hon ska gå eller vad hon ska göra men vet bestämt att hon legat i Mariehamn alldeles för länge för att det ska vara finansiellt hälsosamt. All lycka till det fina lilla fartyget vars vidare öden man kan finna här (om Marinetraffic funkar som det ska) – skriva bara Tingo i sökrutan.

Och i dag kommer vår bok om den svenske ”Gryningspyromanen” att behandlas i Veckans Brott i SVT 1 kl 22.00. Det ska bli spännande!


Den här oxen står på Wall Street i New York och symboliserar hårt arbete. Alternativ till det har ingen ännu upptäckt, tyvärr. Tjejerna på bilden har mat med sig till djuret.
Det var folktätt i Korrvik i går kväll. Över hundra ålänningar hade begett sig ut för att få en första glimt av Viking Grace.
Med sikte på världen. De här tre lyceisterna skriver studenten i vår och gör som ett av sina sista jobb en utredning om skärgården och vad man kan göra för att skapa livskraft i regionen. I uppdraget ingår att intervjua olika partier om frågorna. Från vänster Johan Löfgren, Hammarland, Elisa Gustafsson, Saltvik och Richard Englund, Vårdö. Med sådana framtidskrafter på kommande är Ålands framtid i säkra händer!
I går kväll styrde Tingo (tidigare Tingö) söderut för att kanske aldrig återvända. Flaggan är numera holländsk och kvar på kajen i Mariehamn blev sådan bråte som de nya ägarna inte vill ha att göra med längre. På www.marinetraffic.com kan man följa detta och andra fartyg.
Det här troligen den sista bilden på Tingo i Mariehamn. Den togs vid 20-tiden på kvällen, strax innan fartyget lade ut ffrån Västerhamn. Bråtet på bryggan är avfall som antagligen Mise eller någon måste hantera.



Kommentarer

Populära inlägg